På flera dagar har jag inte rört vare sig garn eller stickor. På julaftonen då jag äntligen hann få ro och satte mig ner i min röda fåtölj började jag genast snurra med alla julklappsband. Då konstaterade familjen att jag led av stickningsabstinens. De gav mig storstilat lov att ta fram stickningen. Det var mycket snällt, men jag avstod. Någon måtta får det vara på ens tokerier! :)
Jag har inte rört stickkorgen sedan den 21.12, då jag städade bort den. Men så igår, drabbades jag av den stora inspirationen, som en blixt från en klar himmel. Jag hittade både mönster, garn och virknål och satte mig ner och virkade luftmaskor, smygmaskor, fasta maskor, stolpar och dubbelstolpar. Så glad jag är att jag satsade lite pengar på mitt garnlager i höstas. Nu fanns allting hemma att ta till en helgkväll och jag behövde inte vänta på att affärerna skulle öppna idag. Bättre än så kan det knappast bli. Om allt inte hade fallit på plats vet jag inte om jag hade påbörjat något nytt alls idag.
Jouluaattona istuin toimettomana. Kun aloitin häärätä lahjanarujen kanssa perheenjäsenet totesivat kuorossa että nyt äidillä oli vierotusoireita. No, joo, moneen päivään en ollut tehnyt mitään lankojen kanssa.
Eikä joulun jälkeenkään. Eilen otin virkkukoukun esiin ja löytyi lankakin syksyn alereissuista. Nyt olen tehnyt kjs, ps, ks, p ja pp. Olin niin innoissaan eilen että en meinannut päästä sänkyyn ollenkaan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar