söndag, juni 28, 2015

Spänt var det här

Ja, alltså inte bokstavligt talat spänt på så sätt att stämningen skulle vara förstörd. Nej, utan mera bildligt.
För vet ni vad?

Jo, tadaaaa (trumpetfanfar). Idag har jag äntligen tagit mig i den obefintliga t-shirtkragen och spänt ut årets sommartopp.

Framstycket,
 
bakstycket

och båda styckena sida vid sida. Ser ni det lilla mönstret?
De mörkare fläckarna syns där som det blev lite mera vatten. Men ingen fara, det torkar upp. Som underlag använder jag en brottarmatta, undre sidan av den. Perfekt och precis lagom stor. Har en likadan matta till som går att pussla ihop med den här. Far i huset är inte särdeles förtjust över att jag har brett ut mej på "matsalsbordet". Var ska nu våra tyska gäster serveras i morgon? Håhåjaaa, han borde mera fundera på att det är måndag och alla skåp är tomma. Så frågan borde lyda: Vad ska vi servera de tyska gästerna? Själv tänker han fly fältet och lämna mej med både inköp, städande och bakande. Det kunde jag ha gjort idag på söndag kanske?  Näeee, för idag har jag varit iväg till Motonet i grannstaden i hans ärenden.Så ingen rast och ingen ro här inte.

lördag, juni 27, 2015

Med mamma

Igår var jag tillsammans med mamma hela halva dagen och roligt hade vi. Det är alltid bra att vara ute lite och lufta på sig. Vi klarade av Apoteket, mataffären, Café Vaherkylä, Servicehuset Esplanad och Tokmanni. Visst var vi duktiga?

I mataffären var det kul. Där träffade jag många datakursister och fick höra både om söndriga datorer och spännande nyanskaffningar. Alla väntade ivrigt på höstens kommande kurser. Härligt.

Jag träffade också stickvänninan B, som ivrigt läser min blogg och efterlyser mera spännande resor eftersom jag verkar hamna på så intressanta ställen. Väl hemma berättade jag för far i huset att det är bäst att han börjar planera följande tripp för mina bloggläsare kräver att få reda på allt om nya smultronställen. Märk väl, jag använde pluralformen för att det skulle ta skruv. Han började muttra nåt om Puumala och därifrån kanske man ännu hinner till... Låter lovande, inte sant?

Nästa veckas resa med minstingen, som skulle bli hemliga resan, har nu förvandlats till min önskeresa, det vill säga, jag får själv bestämma resmålet. Ååååh, hur ska jag kunna det, för det är så svårt. Men minstingen har redan ett förslag på vart vi kan åka. Kan ni gissa vart den snälla sonen tänker ta mig?
Inte till något av de här ställena i varje fall.

Igår fick jag också erbjudande om att inkommande vecka åka lastbil till Tavastehustrakten. Och sjutton också, jag nappade inte på erbjudandet. Tänk vad mycket roligt jag hade kunnat fota uppifrån lastbilshytten. Men dessvärre är inkommande veckas program fullspikat. Far i huset har bjudit in tyska gäster, jag ska iväg på viskonsert, far i huset vill ha ytterligare gäster och så ska jag iväg på den där resan, så jag vet inte när jag ska hinna med nånting alls.

Från resor till stickning, idag fick jag äntligen bakstycket avmaskat, så nu ska jag bara blocka styckena och sedan sy ihop dem. Stickväninnan B sade att hon inte heller har stickat mycket nu i sommar och mamma sa att hon är trött på att både sticka och läsa. Så jag tycks inte vara ensam om svikande sticklust. Skönt för jag började redan bli orolig.

Idag har jag varit ute i ogjort väder. Satt alldeles ensam på parkeringen till festplatsen. Inte en människa i sikte, endast suset i träden och fågelkvitter hördes. Jag började googla med telefonen. Tänk om jag var på fel plats? Nä, ingen info om någon sommarfest nånstans överhuvudtaget på nätet. Började ringa, inget svar här och inget svar där. Till sist fick jag tag i föreningens ordförande. Festen var framflyttad med en månad. Snopet.

Häromkvällen såg vi faktiskt en riktig regnbåge som gick över hela himlen. Tyvärr försvann den så fort att jag inte hann ställa in för panoramafotografering.

Tror ni att det finns en skattkista här vid regnbågens slut? Eller är det en kista full av garn?


torsdag, juni 25, 2015

Ring ring

"Where’s your mama gone? (Where’s your mama gone?)
Little baby Don (Little Baby Don)
Where’s your mama gone? (Where’s your mama gone?)
Far, far away",

lät det i min väska i onsdags när jag i allsköns ro åt frukost på Café Vaherkylä tillsammans med minstingen. Telefonen ringde alltså och som ni märker har jag en perfekt ringsignal för det är oftast barnen som ringer. Det är alltså gruppen Middle of the Road som med sin pigga låt Chirpy Chirpy Cheep Cheep från 1970-talet gör att jag alltid blir lika glad när det ringer. Sångerskan Sally Carr har bra röst, låt vara att texten i låten inte är särskilt djuplodande. Men som ringsignal är den perfekt, i synnerhet som den inte spelas på radiokanalerna i tid och otid. Så jag vet alltså när min telefon ringer och blandar inte ihop den signalen med nån annans.

Nå i onsdags fumlade jag med telefonen innan jag fick den ur väskan så sången slutade abrupt och på skärmen stod det: "Privat nummer". Inte mycket att göra åt annat än rycka på axlarna och hoppas på att det nu inte var fråga om det där stora amerikanska arvet som jag missade. :) Vet inte om ni minns den där reklamen?

Lite senare när vi stod i mataffären ringde det igen. en röst började upphetsat räkna upp en massa grejer. 
- Hej och tack, sa jag på svenska och tryckte bort samtalet. Jag köper inget av telefonförsäljare jag vill ha allt på papper, som jag själv skriver under annars vet man inte hur det slutar.

När vi så var inne i pansarvagnsmuseet i Parola ringde det igen. Bla, bla, bla, en kille från DNA, som hade så fantastiska erbjudanden till mina tre enheter. 
Höh, vilka enheter? Jo datorn hemma, surfplattan och min telefon.
Vänta nu lite, sakta i backarna. Hemma har jag redan en uppkoppling som jag INTE tänker byta ut till en 4G. Glöm det. Min skrivbordsdator rör inte på sig så jag behöver ingen "rörlig" uppkoppling. Dessutom vill jag handla lokalt så länge det går och håller mej därför till det lokala bolagets fiber. Så det så.
- Ja, men surfplattan då, sade han smått andfådd i andra ändan.
- Den har jag från arbetsgivaren, så jag behöver ingen uppkoppling där heller.
- Men nu har vi ett supererbjudande på F-secure säkerhetsprogram, bara 3,95 euro per månad och till alla tre enheter. Du har väl skyddat din telefon?
- Självklart har jag det, men jag har ju inte tre enheter, som behöver skydd, så nej, tack inget F-secure för mej inte.
- Men du vet väl att surfplattan måste skyddas?
- Jadå, men den är ju inte min så det sköter dataavdelningen om.
- Nu har du möjlighet att se DNA-tv gratis i tre månader, för att sedan...
Här avbröt jag tvärt:
- Men jag vill inte se TV i min telefon.
- Men på surfplattan, fortsatte han ihärdigt.
- Nu har du glömt en liten detalj, det är fortfarande arbetsgivarens surfplatta, så jag lägger inte in mitt privata telefonkort i den. Punkt slut. Och dessutom vill jag inte se på TV på sommaren heller när det finns så mycket annat roligt att göra.
- Men när du är ute på resa och ute vid stugan då.
- Nej, tack när jag reser samlar jag på upplevelser och om jag är ute vid en stuga räcker det utmärkt väl att sitta på bryggan, titta på vågorna, lyssna till dem och alla fåglar. Tack och hej.

En sån envis en och dessutom en som inte alls lyssnade till vad jag sa utan bara körde på med sitt. Nästa gång en försäljare ringer ska jag igen dra till med mitt:
- Hej på dej, på klingande finlandssvenska. Då brukar de lägga på illa kvickt. De artiga stammar fram nåt på knagglig engelska och ber om ursäkt för att de inte klarar av vårt andra inhemska språk. Stackars dem.

Och jodå, jag vet att man kan spärra de där samtalen, ingen fara. De kommer nuförtiden dock alltmera sällan för jag ger inte ut min telefonnummer så där bara, inte ens i mera officiella sammanhang.

På stickfronten går det numera trögt. Har hela veckan försökt få ett bakstycke färdigt. Ynka 2 cm återstod igår. Idag har jag kommit så långt att nu ska jag bara maska av, men inte heller det lyckades jag med idag. Kanske imorgon...

Och vad gör jag då istället? Ingen aning. Det är ju semester så jag tar dagen som den kommer, försöker få undan och sortera papper både egna och firmans, löser korsord, flänger runt och hinner till och med baka lite mellan varven.
Som ni ser försvann den här smulpajen med jordgubb och rabarber i ett nafs. Jag hann få en bit innan karlarna åt upp alltihop.


onsdag, juni 24, 2015

Affärsresan

Igår var jag iväg på en liten tripp tillsammans med far i huset. Vi var ute på en liten affärsresa. Och nu ber jag då igen om ursäkt att inlägget är långt och inte handlar om handarbetssaker förrän i slutet, men det blir så när man har en karl som sällskap.

Vi levererade byggjärn och samtidigt var far i huset på jakt efter delar till diverse maskiner och då hamnade jag på intressanta ställen. Första stoppet vi gjorde var strax utanför Forssa och där fanns en smått konstig blandning med grejer.
 
Arméns gamla trotjänare stod där intill vägen i glatt sällskap med...


... en Timberjack...


... en MF590...


... och en Scania 142H.

Så här såg försäljningskontoret ut. På dörren finns en telefonnummer man får ringa. Medan vi var där dök det upp en äldre farbror med paketbil, som ringde till numret. Tyvärr hade vi inte tid att stanna och se hur försäljaren riktigt såg ut. Jag tycker att det skulle ha varit spännande för här fanns en skogsvagn full med stockar. Var den till salu inklusive allt månntro?

Och så fanns det en tom skogsvagn, en liten specialare, kanske ett hembygge?

En armébil...

... och ytterligare en armébil.

Och när vi körde vidare såg vi en riktig armébil med en lavett på vägen.

Nästa stopp skedde i Forssa i Osatori Oy. Det är inte direkt en kyrkogård för långtradare och lastbilar, men närapå för här stod både krockade och fullt fungerande bilar nästan sida vid sida.
En röd Scania,

en grön Scania,

en blå Scania,

två gamla Scanior

och så en läckert rosafärgad Scania. Visst är det precis min nyans? Men den ser inte ut att vara i körskick, tyvärr, så här blir det nog ingen affär. :)

Lite "hemlands" toner, Felins från Strömfors.

Hups! Här har det visst hänt något värre.

En svart Sisu.

Men vad har vi här då? Visst ser det i förgrunden ut som en bromstrumma?

Mitt bland alla stora bilar hittade jag den här lilla fyrhjulingen,


en liten grävmaskin


och ett vattenfordon.

Det tog lite tid innan far i huset fick den del han var ute efter, så jag vandrade runt, hittade motorer



och en Mitsubishi Canter. Den trodde jag att jag kunde få köra utan lastbilskort, men icke då eftersom det inte är en personbil.


Men den här får jag kanske köra? Eller behöver jag ett truckförarkort också?

Ifall ni nu undrar, så jovisst finns det andra bilar än Scania, men jag fotade inte dem. Nån ordning får det ändå lov att vara! Måste ju hålla på märket som grannen här mittemot håller sig med. Visserligen råkar de också ha en Volvo. Men den senaste och snyggaste långtradaren är just precis en blå Scania och gissa vad? Jo, just precis, på vägen mot Huittinen så mötte vi just den bilen. Tala om att världen är liten.

Den här Super Scanian med V8 motor är min favorit. Visst borde väl karlarna där på Osatori ha startat den så jag skulle ha fått njuta av motorljudet?

Efter uträttat ärende fortsatte vi alltså till Huittinen där vi åt lunch,
träffade på en vacker katt

och kollade på ett nybyggt hus. Senast vi var här var byggandet i full gång.


Vacker utsikt har invånarna i huset. Borde man flytta?


Byggarna hade lämnat efter sig baracker och den här lyften. Frågan är nu om de hade så bråttom till nästa bygge att de inte hann få med allt härifrån? Eller har huset precis just blivit färdigt? Eller har byggfirman råkat i obestånd? Far i huset påstår att han behöver en sån här, men... nääe... han har inte visat hållbara kalkyler för ett sådant inköp.

Från Huittinen fortsatte vi via Sastamala till Tammerfors. Där besökte vi Verkkokauppa för vi behövde ett filter till det nya objektivet. Sedan var det dags för ett besök i Biltema. Där var det minsann rörigt. Byggnadsgrejer och trädgårdsgrejer om vartannat och det var svårt att hitta. Och då bläddrade far i huset i katalogen medan jag letade på kunddatorn. Jo, det stod att det fanns två förpackningar kvar i bygg 5, men var fanns de? Huh, det blev lite svettigt, men till sist hade vi det mesta av det som fanns på vår inköpslista. En del lämnade vi kvar i butiken för att priserna inte fanns angivna någonstans. Lite dålig service där. Jag hann inte se på något alls utan hade fullt upp med att  hjälpa far i huset rätt bland hyllorna. Så nu har jag blivit lite verktygsklokare igen. Inte för att jag vet vad den kunskapen nyttar till vid stickning eller virkning.

Från Biltema åkte vi vidare till Tavastehus och stora loppiset där. Och stort är det med 3 700 kvadratmeter. Far i huset tappar rätt fort sugen om han inte hittar nånting han vill ha, vilket han sällan gör eftersom det ska vara verkligt förmånligt, helst inte kosta mer än max en euro. Nå, det är inte lätt för nu hade priserna höjts på det mesta och folk sålde allt från utblommade gullviveplantor till vackra egenhändigt tillverkade tiffanysaker. Och förstås fanns här tidningar, böcker, barnkläder och Arabiaporslin i mängd och massor, liksom skodon och leksaker.

Och nu var det äntligen min tur så jag slog dövörat till då far i huset började tjata om att vi skulle åka hem. Han fick nämligen stora skälvan då han såg att jag med min garnradarblick hade hittat till rätt loppisbord.

Jag fyndade ett nystan Merino Lace från Austermann, 25 gram


och ett nystan angora + polyakryl, 100 g. Bägge nystanen är tänkta till sjalprojekt, vad annat? Och bägge nystanen finns nu i frysen för säkerhets skull. Jag vill inte ha otyg in i mitt hobbyrum. Det skulle vara en total katastrof. 
Ska bli kul att se vad karlarna säger när eller om de hittar garnen i frysen. :)
Den bruna fläcken på fotot är INTE på garnet utan utanpå plastpåsen.


Från ett annat loppisbord hittade jag den här skriften.


Inuti finns exempel på olika mönsterstickningar och dito virkningar. Kan vara bra att ha ifall inspirationen tryter. Här finns också tydliga instruktionsbilder på hur man gör det ena och det andra och eftersom den är på engelska är det ju lätt att slå upp här ifall jag fastnar i något annat engelskt mönster.


Far i huset tycker att jag redan har oändligt med rundstickor. Han förstår liksom inte att både grovlek och längden gör att alla rundstickor ändå är olika.


Ett väskhandtag kan alltid vara bra att ha, inte sant? Ja, ett och ett. Det är förstås två handtag i förpackningen och inget annat.


Bra att ha är också en påse med bomullsgarn, 466 gram för fem euro. Visst är det ett fynd?


Och sist, men inte minst så skaffade jag mej en sybåge (heter det så på svenska?). Vad jag riktigt skall göra med den är ännu oklart. Om inte annat så kan den ju bli en vacker ram.

Jaa, hör ni, tre resor inom loppet av en liten vecka, inte illa. Men nu lär det nog dröja ända till nästa vecka innan följande tripp sker. Kanske vi åker västerut då? Måste konferera med chauffören.















måndag, juni 22, 2015

Midsommaren

Så där ja, nu är midsommaren överstånden och den regniga vardagen är här igen. Det skulle vara perfekt väder att ge sig ut på en liten tripp. Och eftersom det regnar skulle man ju kunna koncentrera sig på att besöka kyrkor och museer, det vill säga vistas inomhus. Tyvärr är far i huset inte alls pigg på idén.
- Det ska inga rännas runt halva Finland. Det finns nog att göra här i huset, säger han. Suck och dubbelsuck. Tur att man har sin stickning!

Midsommaren ja, den kom och gick. Vädret var perfekt för stilla kontemplation. När det regnade som mest i lördags var jag tillsammans med min mor på namnsdagskalas i Servicehuset Esplanad i stan. Där gick tre timmar i ett huj. Då mamma inte ville dyka upp till vårt enkla middagsbord med nypotatis, lax och sallader, så körde vi middagen hem till henne istället i lördags. Igår hade vi gäster hela dagen och sista biten av två stora rabarberkakor försvann i ett nafs.

Det märks på något sätt att här finns karlar i huset för hur skulle annars två såna här plåtar med rabarberkaka kunna försvinna så fort jag vänder ryggen till?

På något sätt verkar det som om jag stod i köket och bakade hela helgen, men så kan det väl ändå inte ha varit?
Den här jordgubbspajen med hemlagad citronkräm och maräng hade vi som efterrätt på midsommaraftonen. Jättegod smakkombination med den syrliga citronen. Men ack, lite att göra då allt skulle tillredas skilt. Receptet på den goda pajen hittar ni i Allers nr 26/15. Nästa nummer av Allers, som kommer i morgon, innehåller förresten sommarens idétidning med handarbeten och andra pysseltips. Allers har överlag bra bakrecept. Men nästa gång jag bakar med jordgubbar ska jag nog återgå till allas vår favorit, Brittatårtan.

För övrigt visar helgstatistiken här i huset att bastu badades i dagarna två och dryckerna inskränkte sig till två flaskor cider och en burk, en flaska Malmgårds öl och en burk Long Drink (Lonkero = gin och gape). Inte illa på fyra personer och tre dagars helg, eller hur?

Tufsen var också jätteduktig i helgen och fångade en sork. Han visade den snällt för far i huset, som verkligen inte ville förtära den till middag. :)

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!


fredag, juni 19, 2015

Semesterresan

Så där ja, då var årets semesterresa överstökad för den här gången. Den skedde i onsdags tillsammans med minstingen, som i år endast har två dagar semester. Han bytte ju jobb i mars i år, så...
Lite före nio startade vi och hemma var vi strax efter 20.30. Precis lagom lång resa alltså och ändå hann vi med mycket.

Och nu måste jag varna känsliga läsare. Här finns många foton (51 stycken tror jag, mest för min skull så jag ska komma ihåg och ha lite ordning på dem) så det blir ett lååååååångt inlägg. Hoppa över allting som inte har med handarbete att göra och kolla in slutet så får ni se underbara garner. Om det blir lite långtråkigt med midsommarfirande i regnvädret kan ni ju alltid återvända till inlägget och kanske läsa från början.

Vi inledde med att åka till stan och där äta frukost på Café Vaherkylä. Är det semesterresa så är det och då ska man ju få nån sorts hotellfrukost, inte sant? Sen åkte vi till mataffären och fyllde kylväskan med drickor och frukt och så full tank och iväg.

Vi styrde kylaren norrut och fortsatte efter ett vederkvickande stopp i Mäntsälä. Vi inhandlade lite bröd inför helgen och tog en liten drickpaus. Vi var ju på semester och hade ingen som helst brådska.

Vi fortsatte alltså norrut och hamnade småningom här:
Kan ni gissa var?

Jo, här i Parola. Minstingen har ju besökt ett liknande museum i grannlandet så förstås måste han få bekanta sig med hemlandets pansarmuseum.

Och nu, nu ber jag om ursäkt men här kommer en del militaria foton, som sagt om ni är känsliga hoppa över, alternativt ropa på karln i huset och låt honom läsa vidare. :) Och så hoppas jag att den här sidan inte nu blir satt under militär granskning på grund av alla pansarvagnsnamn jag kommer att nämna. Och jo, man har tillåtelse att fota precis allt i museet, så det så.

Själv är jag livligt intresserad av allt möjligt och då i synnerhet av historia. Att dessutom ha glädjen att få gå runt med minstingen på det här stället är rena rama lyxen. Han förklarade allt om kanonrör, infraröda lampor, utvecklingen av pansarvagnarnas (eller stridsvagnar som svenskarna säger) tillkomst och produktion. Han visade på hål där fordonen blivit träffade och han svarade på alla mina dumma frågor.

Själv har jag besökt det här museet en gång för många herrans år sedan. Då var den nästyngsta så liten att han var livrädd för alla soldatklädda skyltdockor och gallskrek, så jag fick sitta utanför på en bänk medan de äldre barnen gick runt i museet tillsammans med fadern. Nu har området förstorats och minstingen var imponerad. Det var större och bättre än han hade förväntat sig.


Utanför museet går det att gratis stifta bekantskap med denna MT-LB. Den är rysk och här fick man krypa in i vagnen och känna på hur det skulle vara.
Inne i den gamla hallen fanns många intressanta vagnar. Det här är en fransk, en Renault FT från år 1917. Männen klädda i grönt, som skymtar i bakgrunden är en grupp militärer, som fick guidad tur. Under tiden vi var där hann det dyka upp ytterligare en grupp militärkillar.

Här i förgrunden är en brittisk Vickers-Carden-Loyd Mk VI

och här är en Vickers-Armstrongs 6 ton Tank. Av någon orsak lyckades britterna i början inte riktigt bygga bra pansarvagnar. Men det tog sig så småningom.

En rysk T-26. Finnarna tog många ryska pansarvagnar i beslag under andra världskriget.
Kvinnornas roll i fält var förstås att sköta om maten och sjuka. Dessutom fanns det luftvärnslottor som vaktade i tornen och larmade om fiendens flyg nalkades.

I Finland fanns det också en hel del tyska Sturmgeschütz vagnar. Det här är en III:a.

Här en amerikansk White M 2.

Det är trångt i gamla museihallen och finns mycket att se på, men vi vandrade vidare och mellan de båda hallarna hittade vi de här:

En finsk Sisu,

en finsk Patria AMV

och en brittisk Humber "Pig". Visst ser det ut som om den skulle ha ett ögonpar?

Här har minstingen klättrat upp på en rysk T-72. Det här är en av de vanligaste pansarvagnarna i världen idag. Nu är vi alltså i den nyare hallen där också de nyare pansarvagnarna finns.

Så här ser det ut inuti. Trångt så det förslår.

Och härifrån skjuter man i en T-72.

Så här ser det ut i den amfibiska pansarbandvagnen BMP. Den har alltså propellrar på sidan och kan därför "köra" i vatten. Vagnen är avsedd för trupptransporter. Lite trångt kanske?

I dörren finns en extra tank för bränsle så man inte råkar ut för tom tank mitt ute i ingenstans. Hur säkert det nu sedan är att sitta längst bak om den tanken exploderar vill jag inte ens tänka på.

De svarta slangarna är gasmasker, som kan dras ut vid behov.

Rysk T-54.

Mera ryskt. Den här gången en BTR-50 PK.

Och så här ser en rysk PT-76 ut.

Här en svensk Landsverk Anti II.

Utomhus fanns hur mycket som helst att se på.

Här är ett torn, det vill säga överdelen av en pansarvagn, som fått ta emot en hel del träffar. Varje träff är förklarad på infotavlan.

Kanonröret i ryska ISU-152 är för otympligt.

En rysk KV-1-KB-1 från år 1942.

Finnarna förbättrade säkerheten på vagnen genom att svetsa på lite mera pansar. Här ser man lagren.

Stormkanon BT-42 rysk.

Och så en tysk, Panzerkampfwagen IV Ausführung J.

Under en presenning och bakom avspärrningsband finns en pansarvagn som håller på att rustas upp. Är ni intresserade hinner ni ännu på kurs.

Comet Mk I Model B, brittisk.

En bro.

Stridsvagn med minröjningsfunktion T-72 M1 + KMT 6M2 EMT 7, rysk, tillverkad på licens i Tjeckoslovakien år 1987.

Rysk pansarskyttebandvagn BMP-1K.

M4 Sherman, amerikansk med 75 mm kanonrör.

Ilmari korsu = skyddsrum.

I det här skyddsrummet skulle 20 man rymmas. Antar att de sov i omgångar.

Här en lätt spaningspansarvagn, rysk T-70.

Här ett krigsbyte en lätt rysk stridsvagn, T-50, som endast tillverkades i 65 exemplar. Den var för dyr och komplicerad. Den här användes på finska sidan i fortsättningskriget.


Mellan stammarna ser ni ett pansartåg.

En tysk pansarvärnskanon 75K/40 användes från år 1943.

I maskinhallen fanns det många intressanta saker, motorer, växellådor, en tank osv.

En rysk T-20 Komsomolets motor.

Rolls-Royce Meteor Mk I A, brittisk pansarvagnsmotor, som är en vidareutveckling av Rolls-Royce Merlin flygplansmotorn.

Scania-Vabis 1664/11, svensk vätskekyld fyrtakts förgasarmotor med torrsump.

Om ni nu tror att ni har sett allt från museet så glöm det. Jag tog ju över 270 foton, så ni har sett endast en bråkdel. Men bra så. Om ni vill stifta bekantskap med en del av vår närhistoria rekommenderar jag varmt ett besök här. Vid avfarten till Parola (Hattula) från Tammerforsmotorväg står en Leopard 2A4 och sen är det bra skyltning ända fram. Ni kan inte missa.

Och nu lämnar vi Parola pansarvagnsmuseum för denna gång och övergår till annat.

Vid vår sena lunch konstaterade vi att vi är ca 30 km från Toijala (Akaa) så vi knappade in en adress jag har koll på och hamnade här.

Och som den hyggliga generösa gosse minstingen är så följde han snällt med mej in i affären. Han har ju vanan inne. Han gnällde inte en endaste gång utan tittade sig storögt omkring och var mycket intresserad av maskinerna (vävstolar och liknande), i synnerhet av en kardningsgrej. Och jag är imponerad över att han vet vad den skall användas till.

Och jag var mycket måttlig i mina anskaffningar. 125 gram av detta ljuvliga garn Claire, som består av 74% alpacka och 26% silke ska räcka till en stickad sjal.

Och så nappade jag åt mig ett nystan av det här granna Molla-garnet, ett 18-trådigt fiskegarn står det på banderollen. Men visst heter det fiskargarn?
Det är Molla Mills som har designat garnet och skulle jag nu varit uppmärksam på det samt faktum att det går att tvätta i 60 grader hade jag tagit några nystan till och virkat ett sängtäcke. Det står på banderollen att det är 500 gram i det här nystanet, men jag undrar allt för det känns lättare än ett paket kaffe. Måste kontrollväga i morgon.

Sen köpte jag ännu en lila metallvirknål nr 3 och strumpstickor av björk, nummer 2½.

När vi var färdiga i Toika var det ännu för tidigt att styra hemåt så vi valde mellan loppiset i Tavastehus och Ideapark i Lembois. 

Eftersom det var enbart 20 km till det mastodontiska köpcentret och minstingen aldrig hade varit där så åkte vi helt enkelt dit.

Det är så stort att det aldrig verkar ta slut. Trötta blev vi också av allt vandrande och småningom tappade vi fokus. Men jag fick tag på min duschgel i Body Shop och så fick jag besöka Teknikmagasinet. Det sistnämnda stället är mer eller mindre ett mecka för varje datanörd. Jösses, vad det finns många intressanta, men också många stolliga och framförallt onödiga grejer där.

På hemvägen var vi riktigt nöjda ända tills vi insåg att vi borde kanske ändå ha kollat in klädutbudet på allvar. Vi behöver ju nånting presentabelt till augustimånads inbjudan. Och det var ju rea och vi hade ju vår chans... men kläder, bah... inte är vi intresserade av sånt!

Och nu, tack för att du orkade så här långt.

Jag tar paus över helgen och önskar er alla
EN RIKTIGT SKÖN MIDSOMMAR!
Glöm inte yllesockorna!