tisdag, maj 17, 2016

Som det brukar gå

Bara att erkänna, jag är en idiot! Inte nog med att jag fumlade med min telefon i kassan i fredags i mataffären. Jag gick förstås förbi tidningshyllan också!!

Och det ska jag ju inte alls göra. I fredags var jag ju lite nere då jag bestämt mej för att skippa galet-billigt-garn-lördagen, så jag tyckte ju att jag behövde lite tröst liksom. Och så var de helt plötsligt i min kundvagn, de där två tidningarna, som jag ju inte heller skall köpa. Suck!

Simply Crochet och Simply Knitting. Med virktidningen följde ett litet extra häfte med amigurumi-mönster och med sticktidningen följde de där gula clipsen och ett extra blad med mönster till kuddöverdrag. Nu borde jag då sticka nånting, som ska sys ihop för att få testa clipsen. Men... ja, strängt taget gillar jag ju inte det där att sy ihop så...

Och gissa vad som hände när jag kom hem och grävde i postlådan?

 Jo, det gick som det brukar. Den här tidningen väntade på mej. Och hur jag nu än funderar skulle det nog nu vara dags att säga upp prenumerationen. Det blir liksom för mycket. Suck!

Visst finns här inspiration i överflöd, men... tjaaa, först skall nog det ofärdiga bli färdigt, annars slutar det i nån bortglömd kasse som ett UFO. Ack, ack...

Och apropå min idioti ännu, häromsistens hade jag ett missat samtal i min arbetstelefon. Jag hann inte ringa tillbaka förrän efter klockan 16 och hamnade då hos en av grannstadens hälsoservicepunkter. Jag fattade inget och började jaga upp mej. Nån hade säkert nånstans hittat något fel på mej och nu hade jag drabbats av något dödsallvarligt, så allvarligt att de tog kontakt via telefon!
Ack, mitt galopperande hjärta och mitt totala oförstånd!

Nå, vilken klok person som helst skulle ju ha kunnat lugna ner mej. För det första, när har jag själv senast varit i hälsovårdens rullor i grannstaden? Hmmm... få se nu... 1991 kanske då minstingen föddes, eller, nej vänta nu... jag var ju på arbetsplatshälsoundersökning också i något skede i början av 2000-talet. Men det var nog ett privat bolag, tror jag?? Hmm...

Och för det andra, varför skulle nån från hälsovården ringa i min arbetstelefon istället för den privata?

Nå, det hela redde upp sig och hade faktiskt med mitt jobb att göra.
Alltså ni ser, jag är en idiot! :)

Apropå jobb ännu, den här månaden har jag verkligen överträffat mej själv och undervisat in english. Och det har gått bra, tack vare den underbara tolken, som har översatt allting till arabiska. Om nån skulle ha sagt för ett år sedan att jag skulle undervisa på engelska hade jag skrattat och sagt på klingande finlandssvenska: Höpö, höpö! (= nonsens, nonsens).
Och igår vet ni, så fixade jag till och med kursmaterial på engelska. Det ni!


Blogg 100/78

Inga kommentarer: