måndag, februari 20, 2017

Veckoslutet rusade förbi

Hjääälp, nu är det snart mitt i natten och mina kurspapper är borta. Den berömda eller snarare ökända Någon har lagt dem på ett säkert ställe och nu finns de ingenstans! Jag tror inte att jag orkar gräva och leta längre. Visst får jag skjuta upp det till imorgon? Kanske jag hinner före jag skall iväg på jobb? Vad tror ni?

Veckoslutet rusade förbi och så idag var det plötsligt måndag igen. Är det faktiskt så att tiden går fortare ju äldre man blir?

I lördags var jag iväg på Qvidi-Mina-kursen. Detta trots att jag inte har hunnit virka rutor alls. Jag skäms faktiskt lite över det, men tröstar mej med att de andra deltagarna är pensionärer och har därför mera tid... Men hej, vem är det jag försöker lura nu. I kursen deltog ju en dam, som faktiskt är yngre än jag och har heltidsjobb, så det så.
Det var meningen att vi nu skulle sy ihop alla våra över 500 rutor till en tröja, en väst eller en... nåja, jag nöjer mej tillsvidare med en pannlapp! :)

Så här fin är lärarinnans blivande tröja. Den är precis i mina färger, inte sant? Känner att jag nog borde ha satsat på sådan här färgkombination istället för det där i lila som jag gjorde. Men så är det då man vägrar köpa nytt garn. Jag trodde ju att man skulle göra sig av med alla små restgarner. Det fungerar inte riktigt om man vill ha nånting ton i ton...

Det här är ju också mina färger. Här är en provlapp på gång.

Den här blivande tröjan har också fina färger. Hon har lagt ihop rutorna med säkerhetsnålar för att få dem att hållas och för att själv hänga med i vilken ruta, som kommer vart.

De här rutorna är virkade i bomullsgarn. Fina färgkombinationer.

Det går, som sagt,  åt många rutor till en tröja. Till en väst behövs lite på 300 rutor. De kan förvaras så här i plastlådor...

... eller så här på långa stickor.

I den här tröjan blir det lugna jordnära färger.

Igår morse, på söndagen, kom det ner blöt snö på förmiddagen. Och det blåste.
Stackars, stackars Kurre, han var blöt, lite frusen och jättehungrig. Hans svans var alldeles genomvåt. Man kunde nästan tro att han är en igelkorre!

Men svansen gav faktiskt riktigt bra skydd åt honom när han svepte den över sig ända upp till öronen.

Lite senare då snön övergått i regn och jag satt framför datorn och såg igenom bröllopsfotona från i fredags, så ringde min hulda mor:
- Jag är så lat. Jag orkar inte laga mat idag. Ska vi gå ut och äta? Jag bjuder.
Och vad tror ni att jag svarade? Gissa tre gånger!!
Förstås svarade jag ja, vad annat? Och så körde jag tillsammans med unga husbondeparet iväg efter mamma och fortsatte av bara farten till grannkommunen där vi åt riktigt gott.
Stackars far i huset. Han kunde inte följa med, för han höll på att baka semlor (frallor). Jag hann få en ugnsvarm med smältande smör på innan jag körde iväg. Mums, så gott! Det finns vet ni inte många kvar av de goda semlorna längre. Tur att han hann få en påse i frysen innan de övriga försvann i bättre magar. Tack både till mamma och hennes svärson!

Idag på förmiddagen var det dags för den tredje Ekholm att falla på isen. Stackars far i huset igen! Han månar om sin fru och skulle sanda så att det skulle vara tryggt att gå för henne. Innan han visste ordet av ligger han raklång på rygg på isen och får en så hård smäll i bakhuvudet att han tuppar av. Han föll så handlöst att han till all tur inte hann ta emot sig för då skulle han garanterat ha brutit armen. Brrr!

Efter jobbet i grannstaden träffade jag idag min väninna T. Oj, så mycket vi hade att prata om. Vi träffas alltför sällan, tyvärr.
Förutom varandras sällskap, så njöt vi också av goda bakverk på Café Vaherkylä. Och jag var så snäll att jag tog med hem fastlagsbullar åt far i huset. Tack T för trevligt sällskap. Vi gör om det snart igen.

- Det kommer nån, sa far i huset smått förskräckt i kväll.
- Vem är det, frågade jag fundersamt medan jag talade med dottern i telefon.
- Jag vet inte, sa far i huset och i detsamma steg unga husbonden in genom dörren!
Han var så snäll, så snäll och hämtade två krysspennor åt mej på hemvägen från sin kurs. Tack för det. Jag blir rörd av sådan omtanke.

Och nu, nu är det nog natti, natti för min del, annars orkar jag inte med vare sig jobb eller nöjen imorgon.

Inga kommentarer: