onsdag, maj 31, 2017

Virknåslnyckelring

Känns lite vemodigt nu ikväll efter avskedslunchen tidigare idag. Det blir förändringar inom lärarkåren i höst. 
Maten på Café Saltbodan var jättegod. Alla var nöjda med sina portioner. Jag och flera av kollegerna åt viltskav med rotmos. Mums!
Till efterrätt fick vi "pensionstårta". Den var härligt somrig och fräsch med passionskräm emellan och maräng utanpå.

- Du får ta den här nyckeln i din bilnyckelring, sa far i huset här om dan.
- Nä, jag tar int.
- Men varför det? Du kan behöva den.
- Nää, int när jag int fick ha Nalle Puh i nyckelringen. Du sa att det blir för tungt och att det drar ner bilnyckeln i startlåset.
- Ja, men du har ju Lilla My nu, så det räcker ju.
- Nää, jag vill ha min virknålsnyckelring.

- Men ids int nu.
- Ja, om jag int får ha den med bilnyckeln, så behöver jag inget annat heller. Jag fick ju int ens ha Nasse och det var ju en liten figur.
- Men int kan jag ju ta fram bilnycklarna och visa att jag har en Nalle Puh eller Nasse-nyckelring. För att nu int tala om en virknålsnyckelring. Det går int.
- Nä, du behöver ju int köra min bil om du skäms för nyckelringen. Och så gav du bort min Ior-nyckelring. Den vill jag ha tillbaka.
- Nu får du allt lugna dej och ta den där extra nyckeln.
- Nää, det gör jag int om jag int får ha virknålsnyckelringen. Så det så! Tänk så bra att ha virknålarna till hands, så behöver jag int ha tråkigt när jag sitter och väntar på dej.
- Nå då får det vara, men skyll dej själv.
- Haaa!

Min virknålsnyckelring är perfekt! I ena änden finns virknål nummer 2 och i den andra nummer 3½. Det enda som behövs är ett litet garnnystan i handväskan och så är det bara att virka. Varför retar det gallfeber på far i huset? Nyckelringen stör ju inte det minsta.


 #blogg100_2017_93

tisdag, maj 30, 2017

Lite eller mycket garn

Oj, vet ni, idag har det varit kämpigt. Mitt förståndiga jag och mitt oförståndiga jag har käbblat över huvudet på mej så jag är riktigt slut!

Där satt jag och stickade i allsköns ro då plötsligt det förståndiga jaget röt till:
- Upp och hoppa du måste städa.
- Nej, jag vill inte, tjurade det oförståndiga.
- Du måste, hur skall du annars hinna med allt?
- Nej, ser du inte att jag är inne i sidoökningarna och nu är det knappa 20 cm kvar att sticka så är högra framstycket färdigt.
- Bläh, det där kan du göra sen när du städat färdigt.
- Nej, jag vill inte städa, jag vill sticka, vrålade det oförståndiga jaget.

Så där höll dom på så att jag nästan fick huvudvärk. Och det värsta av allt, jag drabbades förstås av akut dåligt samvete. Så jag fick lov att lämna stickningen och försöka fundera ut vad som skulle vara lagom mycket städning så att jag fort, fort kunde återgå till stickningen.
Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag tömde kylskåpet i ett huj. Och tyvärr, tyvärr, dit for alla ostkanter, som säkert skulle ha blivit en god paj eller ostmuffins eller... men jag hade så bråttom tillbaka till stickningen att jag inte hade tid med finliret.
Och det jag nu verkligen undrar över är varför det finns en hel massa rätt så tomma förpackningar i kylskåpet? Om man nu till exempel tar gräslökssmältost (eller heter det färskost?) på sin cream cracker eller sitt knäckebröd, så varför tar man inte den pyttelilla tesked med ost, som blir kvar i förpackningen? Vad är det för mening med att lämna en sådan tom förpackning i kylskåpet?? Håhåjaaa.

Far i huset blev mäkta förskräckt då han kom hem tidigare ikväll och öppnade kylskåpsdörren:
- Vaaa, det är ju helt tomt här.
- Mmm, svarade jag mäkta nöjd.
Han for iväg till stan och handla för hur tomt som helst får inte kylskåpet vara.

Det är för övrigt inte enbart mitt förståndiga jag, som tjatar på om städning. Far i huset hjälper gärna till:
- Vet du att man får bra motion av att städa?
- Mmm, vet du att stickning är bra för blodtrycket och hjärnan?

- Du kan inte sitta stilla framför datorn så där länge. Nu måste du nog röra på dig lite.
- Men jag måste få den här e-posten färdig först.
- Här ska du få, sa far i huset och hämtade städmoppen till datarummet. Hrmpfff.

 - Du kan inte lämna så där mycket garn på bordet här.
- Men jag ska ju just ha det och om det ligger där så hittar jag ju det snabbt.
- Om nån kommer in kan dom ju tro att du har mycket garn.
- Men...

Håhåjaaa, om det där är mycket garn, så borde han se hur det är när det på riktigt är mycket!
Det här har han till all tur dock aldrig sett, för det lyckades jag smuggla in i hobbyrummet direkt. Här finns nu ungefär 800 gram 7-bröder garn. Det fick sin upprinnelse i det där farliga stickcaféet! Det här projektet får ligga till sig till i höst eller vinter.

Visst är det lite skillnad på lite och mycket garn, inte sant?

Idag kom far i huset för övrigt på den briljanta idén att jag skulle flytta ner allt mitt garn till gästrummet i källaren.
- Så kan du gå igenom alla dina nystan, klappa om dem och skriva upp vad du har, sa han med iver i rösten.
- Men gästrummet då?
- Du tömmer bara hobbyrummet så ordnar det sig.
- Men du säger ju att jag snarkar så förskräckligt att ingen kan sova med mej. Hur ska då gästerna kunna sova vägg i vägg med sovrummet? Är det inte ändå bättre att de är i källaren med egen dusch och toa?
- Men...
- Inga men, jag hinner inte sortera nånting nu. Imorgon ska jag ju på jobb, liksom i torsdag och...
- Nå, men du ska ju ha sommarlov.
- Haaa!

 #blogg100_2017_92

måndag, maj 29, 2017

Premiär

Idag när klockan var 16.05 ansåg jag att min arbetsdag var över. Då gick jag helt enkelt ut på balkongen, satte mej ner och njöt av solen. Premiär för utestickning alltså för min del. Tjohooo!

En timme senare ringde unga husbonden:
- Ska vi far ti mommos?
- Jaaa.
- Kommer du efter oss?
- Jaaa.

Så jag lämnade balkongen och hämtade upp son + sambo och så iväg norrut.
Mamma bjöd på plättar och unga husbondens sambo på rabarberpaj! Mums! Premiär även för rabarbern.

På köksbordet står nu vackra doftande blommor i ett whiskyglas. Premiär även för dem!
Stort tack för godsakerna!

Och så har jag faktiskt varit iväg till stan på möte, hann jobba lite på min arbetsdator och framför allt byta lösenordet, innan jag tog den under armen och tog med den hem. Nu är mitt skrivbord på jobbet alldeles tomt och så ska det vara när renoveringsgubbarna kommer nästa vecka.

Och så var jag ännu iväg på mammografi. Jag hann knappt sätta mej ner och vänta förrän jag fick gå in och klä av mej på överkroppen. Då satt där två andra damer, som hamnade och vänta. Stackars dem och vilken tur att jag anlände precis i tid.

En steglits kom på besök ännu idag. Är det normalt? Ska jag ringa till Naturväktarna i torsdag och fråga?

Hacke har varit alldeles vild!

Snart har han hackat sig igenom den här stolpen. Undrar vad han riktigt hittar där? Gömmer han frön och godsaker åt sig, eller?

Och så till nånting helt annat:
Perfekt korg för hobbyrummet och garnen. Och nej inga bultar här inte! Undrar varifrån man får tag på så här fina korgar?

Apropå bultarna ännu: Vet ni vad? Jo, far i huset hittade på det där med bulten när han skulle fixa bromsröret på min plåtlåda!!! Fy skäms på honom! Han hade ser ni inte riktigt ork att ta itu med det där jobbet just då, så... *djup suck*

Nästa gång tror jag att jag konsulterar mr J direkt. Verkar vara betydligt enklare.
Å andra sidan, när han själv hade konstiga ljud i sin riskokare (= japanskt bilmärke), så bytte han växellåda. 
Ljudet fortsatte! Så vad säger det om hans bilreparationsförmåga? 
Han fick ta sig en ny funderare och bytte sedan en bult i hjulupphängningssystemet. Och tro mej, ni vill inte veta mera detaljer!
Nä, bäst att hålla sig till stickning och virkning och strunta i bultar och bilar!

Hoppas att ni har haft en lika fin måndag, som undertecknad!

 #blogg100_2017_91

söndag, maj 28, 2017

Inbjudan

Sen söndagskväll och här sitter jag. Far i huset återvände just hem, så nu kan jag varken hoppas på att få hit Gere eller hitta Greven av Luxemburg! :) Men det gör inget, för jag hinner inte med varken den ena eller den andra nu ändå.

Sköna söndag är alltså snart slut och det blir måndag.
Gissa vad den här dårfinken gjorde i natt? 
Nä, alltså, inte alls det ni nu tror utan nånting helt annat.

Jag läste... och läste... och läste... en skräckroman! Hela natten faktiskt, för varje gång jag släckte lampan och slöt ögonen började jag oroa mej för Lukas. Hur skulle det gå för honom. Så då måste jag läsa lite till... och så lite till... och ännu lite till. Och plötsligt började det dagas utanför sovrumsfönstret och klockan var redan 4!!! Inte klokt alltså. Halvslumrade lite oroligt för att vakna igen lite över 8 och läsa det intensiva slutet. Huh huh. Och jag som inte tyckte att det var en farlig bok alls.
Både mamma och minstingen har i kväll förbjudit mej att ta i en endaste en bok till om jag beter mej på det där sättet. Hmm... Men det är det jag alltid sagt: Jag somnar inte när jag läser! Minstingen tyckte att jag skall börja läsa kiosklitteratur eller chick lit istället. Och så tycker han att det är konstigt att jag inte kan se på pang-pang filmer när jag ändå läser skräckromaner!

Söndag är också vilodag och det har jag gått in för idag med gott resultat. Inte gjort så mycket mera än stickat och diskat. Bjöd på gårdagens matrester åt bastugästerna, som hade med både egen ved och bjöd på bastuöl. Supergäster, alltså!

I veckan var det inte endast en tidning, som fanns i postlådan. Nej, där hittades också en sån här fin inbjudan:
Blev glatt överraskad. Hade inte trott att det skulle bli nån fest den här skolavslutningen, men hej vad jag bedrog mej! Härligt. Nu återstår endast gåvobekymret... hmm...

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!

Och nu, nu kan jag börja räkna på fingrarna, för snart har 100 bloggdagar gått. Det ni!
 #blogg100_2017_90

lördag, maj 27, 2017

Ett ormbröd

Igår hann jag med två möten, ett i grannstaden och ett i stan. Jag hann också mellanlanda hemma ett varv innan jag körde iväg igen på eftermiddagen. Jag frågade flera gånger av far i huset om vi behövde nånting från affären. Han hummade och mumlade och fick till slut fram:
- Kattmat
- Är det säkert att vi inte behöver något annat?
- Jo, intygade han.

Och då var brödet, pålägget, mjölken och smörgåsmargarinet slut. Hur tror ni det skulle ha sett ut om han handlat istället för undertecknad? Just precis, vi hade fått leva på kattmat! Det kanske skulle vara hälsosamt?

Jag var alltså halvt motvilligt iväg till mataffären igår och kom hem med kattmat och lite annat.

 - Det är ett ormbröd, utropade far i huset då han fick se den här batongen.
- Se där ormen har svalt en groda.
Hmmm, vet inte om jag vågar äta av det nu, för jag vill då inte ha nån groda i min mun. Jag tror inte heller att det där brödet förvandlas till prins av en kyss, tyvärr. 

Lika illa är det på Gerefronten. Idag körde en vit limousin här förbi och inte kom Richard och räddade mej! Hrmpfff! Kanske han inte vågade komma för att far i huset var hemma?
Han får ju nog också komma i en yngre upplaga i vit uniform på en motorcykel och ta mej långt härifrån...

Men:
Nää, man får allt lita till sina egna krafter här.

Unga husbondeparet, som var på kaffe idag var förståndiga nog att ta med sig eget bröd, pålägg och bulle. Dom litar inte riktigt på innehållet i vårt kylskåp! :)


Och när jag nu var i mataffären igår, så måste jag ju få köpa nånting åt mej själv också, inte sant?
Det fick bli den här tidningen. Mycket hälsosammare än godis, inte sant?

Här finns också massor, som skulle vara roligt att sticka eller virka. Men det måste nog bli slut på funderandet och planerandet. Bäst att börja genomföra.

Om städandet ännu: 15 minuters regeln fungerar! Jag har testat den idag. 
Så här gjorde jag på förmiddagen: Jag sorterade undan det ena och det andra i sovrummet i 15 minuter, sedan flyttade jag mej till köket och röjde där i 15 minuter för att sedan avsluta med en 15 minuters städning ute på balkongen. WOW! Nu kanske jag har löst min anti-städfobi? Nu skulle det gå helt bra att igen ta 15 minuter i sovrummet, sedan fortsätta i köket. Men det är bäst att inte överdriva. Jag måste ju få sticka lite också, inte sant?

Och nu mina vänner, var inte lessna för att vädret har slagit om och blivit lite kyligare. Man kan ta fram yllegarn och sticka nånting varmt och skönt, som tillika värmer en själv!

Ha nu en riktigt skön lördagskväll!

 #blogg100_2017_89

fredag, maj 26, 2017

Soppa på en spik

Jodå, vi var iväg till min mamma igår. För det ömsom regnade och ömsom var det strålande solsken.

- Vill ni ha soppa på en spik, frågade mamma.
- Ja, tack, svarade jag, som visste hurudan soppa det var fråga om medan far i huset snabbt sade:
- Nej, tack, jag måste äta upp kylskåpsrester hemma. 
Han trodde nämligen att svärmor hade lagat siskonkorvsoppa

Soppa på en spik talar mamma om då det är alla soppingredienser förutom kött eller korv i. Och det är faktiskt riktigt gott med en sådan rotsakssoppa. Det var ju torsdag igår och det är ju lika med soppdag, inte sant?

Det var inte enbart  soppa som jag fick av mamma, Nej, jag fick riva ut det här ur hennes senaste nummer av Hemmets Veckotidning, 22/2017:

Oj, oj, oj, så söt, så visst ska här stickas mysiga maskor. Jag skippar femtimmarskoftan och stickar den här istället. Hoppas att stickväninnan B förlåter mej! Jag har ju den där gråa ljuvliga garnhärvan, som jag köpte från mässan i Tammerfors i november förra året. Jag tror att det skulle bli perfekt till den här tröjan. Ska jag göra en provlapp redan nu? Eller skall jag vänta tills nuvarande tröjprojekt blir färdigt? 
Oj, det riktigt kliar i fingrarna. Jag vill, jag vill... Strunt i städandet, ordnandet och sorterandet. Nej, här ska satsas på stickande!

Apropå soppa ännu, vet ni vad min mamma gjorde idag? 
Jo, hon piffade upp soppan på en spik med koskenlaskija ost. Hon ville helt enkelt inte äta samma soppa två dagar i rad. Fiffigt, inte sant?
Jag vill också ha ostsoppa och rabarberpaj till efterrätt...

 #blogg100_2017_88





torsdag, maj 25, 2017

Och ännu en tidning

Oj, precis nu ringde mr J till far i huset och gissa vad de diskuterar?
Jo, förstås om bultar!!! De är för långa, fastrostade, för korta och jag vet inte allt vad. Medan de talas vid i telefon hinner jag slänga in ett blogginlägg. Sedan ska vi kanske iväg till min mamma, men bara OM det börjar regna och så ser det ut just nu. Det vill säga, som om det skulle börja regna. Bra, då behöver jag inte gå ut och vattna mina blommor, men kanske jag borde gå ut och prata med dem lite ändå?

Jag har suttit här och jobbat på datorn tidigare idag. Plötsligt dök det upp orangeklädda gubbar i mitt synfält. De mätte vart de nya lyktstolparna skall komma. Gissa om jag hade velat gå ut och fråga om deras satellitredskap? Far i huset fick riktigt hålla i mej. Han tyckte att jag inte hade nånting där och göra.
- Du ska inga störa dem, sa han med bestämd röst. 
Haaa, en frilansjournalist måste ju få vara nyfiken på hur saker och ting fungerar, inte sant?

Igår kväll fick vi besök av far i husets kompis. De satt och förbättrade världen medan jag stickade. Bra arbetsfördelning, inte sant?
Kompisen med fru skall flytta in till stan så fort de hittar lämplig bostad. Snart är det väl enbart far i huset och undertecknad, som bor kvar på landet.

Igår dök den här härligt somriga tidningen upp (eller är det ner?) i postlådan.

Oj, oj, här finns mycket, som jag skulle vilja... men, men, jag borde få åtminstone två tröjor färdiga först, virka en hatt, sticka ett sockpar färdigt och sticka färdigt förra årets bolero och.... Hur i hela fridens dar kan jag ha så mycket på gång?

Och det värsta av allt: Jag borde STÄDA! Uj, uj, uj.
Är nån av er intresserade av att ordna upp:

a) i sovrummet?
b) i hobbyrummet?
c) på datorbordet?

Det blir ingen lön, men man kan få X antal garnnystan! :)
Jag måste nog hålla med äldsta sonen, som alltid säger att det skall vara rena och fria ytor. Just precis det och inte en massa småkrafs, som ska sorteras och plockas hit och dit. Suck!

Och vet ni vad dottern dessutom hotar med? Jo, att hobbyrummet måste bli ett babyrum!!! Har ni hört, så tokigt? Var ska jag få alla garnnystan placerade då? Hmmmm...
Å andra sidan, babyn kanske blir en pysslare av stora mått om han/hon vistas i rätt miljö?

Ha nu en riktigt skön helgkväll!


 #blogg100_2017_87

onsdag, maj 24, 2017

En bok och en ampel

Idag har jag varit råddigare än vanligt, så råddig att jag totalt glömde bort ett möte jag borde deltagit i. HUPS! Hoppas att det ordnade sig ändå...

På förmiddagen har jag planterat och ansat lite blommor. Sedan fick vi besök av både dottern och unga husbondeparet. Dottern bjöd på jättegod kardemummabanankaka. Mums! Själv väntar jag ivrigt på att våga gå och ta rabarber från vårt "gamla ställe". Lugn, bara lugn, jag kommer nog att fråga lov och inte stjäla!

Igår hann jag lösa ut mitt paket från R-kiosken:
Ännu en morsdagspresent! Jag valde den här boken från Adlibris dit jag fick ett presentkort. Jag vågade ju inte köpa garn! Jag beställde också två korsordspennor. Det kan ju behövas i sommar kanske? Jag menar ifall jag får för mej att gymnastisera hjärnan.

Apropå garn, jag fick höra om ena stickväninnan som var iväg till grannstaden i lördags och kunde hålla sig borta från Galet billigt garn-dagen. Alltså hatten av, det var strongt gjort!

En så här fin ampel fick jag av min svägerska i söndags. Tack!
Härlig färg mot den vita tegelväggen.

Förresten, hoppas ni inte blev alltför förvirrade igår när länken med sälen inte alls gick till Pullervo. Nu har jag rättat till det fatala misstaget, så nu kan ni göra ett nytt klickförsök. Lycka till!
Jag skrev ju att jag borde vara i säng före klockan 23. Sent på natten fungerar inte min hjärna riktigt som den ska...

Nu önskar jag er alla en riktigt skön afton och härlig helgdag imorgon.
Själv ska jag gå och se vad far i huset sysslar med i köket, om jag vågar.


 #blogg100_2017_86

tisdag, maj 23, 2017

En konstig säl

Kära nån, nu har det blivit sent igen, alldeles för sent, för snart är det midnatt och jag vill gärna vara i säng före klockan 23. Ack, ja.

Igår kom far i huset stolt hem från mataffären:
- Titta vad jag har köpt!


- En konstig säl!
- Ska du rosta bataten i ugnen, frågade jag förvånat.
- Nä, jag kokar den, annars tar det för lång tid.
- Hmm, sa jag med mycket misstänksam  röst.
- Jag vet nu inte, fortsatte jag
- Jag har aldrig ätit batat förut. Det ska bli spännande, sa far i huset.
- Hur månne det smakar, fortsatte han.
- Ja, nå, det är ju sötpotatis så...
- Ja och den blir nog bäst i ugnen, fortsatte jag med tveksam röst.
- Ja, det sa hon i affären också, sa far i huset med ivrig röst.

Han skalade bataten och tog genast en smakbit:
- Det här är ju gott, utropade han.
Sedan kokade han bataten och värmde upp korvsåsen från i fredags.
Under hela middagen fick jag höra:
- Det är nog sött det här.
Tja, vad trodde han att sötpotatis är?
- Du får pröva den i ugnen nästa gång, försökte jag trösta.

Idag har jag varit till dagis i stan på en underbar teaterföreställning. Härligt, humoristiskt, skickligt och pedagogiskt på barnens nivå.

Ingemar Raukola som Robin.

Eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma för far i huset var på första-hjälp-åt-bilen-utryckning till en åttioåttaåring i stan. Självklart ska en medmänniska i nöd hjälpas, så far i huset bytte startmotor i den krånglande bilen. Den gamle konstaterade att han kör inte så länge till och därför var han rörande tacksam över att få hjälp. Nån ny bil tänker han förstås inte köpa.

Om ni tror att det var lugnt här för att far i huset inte var hemma, så glöm det. När jag satte mej ner med min stickning började katterna springa in och ut, så att jag trasslade in mej i garnnystanen och till sist tappade tålamodet med dem. Jag lämnade balkongdörren öppen och fick sitta en stund i lugn och ro.

Plötsligt hörde jag ett högt surrande och katterna, som båda råkade vara inne, blev helvilda. Det var en jättehumla, minst sju kilo skulle jag tro, som hade hittat in genom den öppna dörren. Nu blev det en jakt utan like. Katterna försökte mörda den oskyldiga insekten medan jag rusade och försökte rädda den. Till sist gav vi alla tre upp då vi vare sig hörde den eller såg den längre. Jag hoppas att den räddade sig utomhus och inte hamnade i klorna på de blodtörstiga katterna.
Humlor är trevliga ute i naturen, men jag vill inte gärna ha dem inomhus. Det största undret med dem är att de överhuvudtaget kan flyga. Enligt alla konstens regler borde det vara omöjligt, men ingen har sagt det åt humlan så den flyger trots allt!

Apropå sälar ännu. Har ni sett Pullervo? Helt fantastiskt att det går och följa med live. Heja Internet!

#blogg100_2017_85

måndag, maj 22, 2017

Utomhus

Idag har jag tillbringat min arbetsdag utomhus. Vi har nämligen haft TYKY-dag (=Työkyvyn ylläpitäminen = Upprätthålla arbetsförmågan) och vi besökte Liljendal. Vi gick på en naturstig invid ån.

Vädret visade sig från sin soliga sida och vinden blåste lagom svalkande. Vi hade en liten uppgift där i dungen innan det var dags för lunch. Vi hann också besöka det fina biblioteket och lågstadieskolan innan vi körde iväg till den absolut bästa platsen i Liljendal just nu: Drömstranden.
En modig ur kollegiet klädde av sig naken och hoppade i. Det ni och nej, det var inte undertecknad! Lite självbevarelsedrift har jag ändå ibland.
Efter den sköna stunden på stranden styrde vi hemåt igen.
Tack för en skön arbetsdag!

Mina fötter protesterade och ville ha ett varmt bad. Själv hade jag fått nån sorts friskluftschock för när jag senare på eftermiddagen satte mej ner med stickningen höll jag på att somna.

Nu skall jag sticka minst två varv till innan jag kryper i säng. Det blir väl bra?

#blogg100_2017_84

söndag, maj 21, 2017

Molnnödiga

Igår var det maj månads hittills varmaste och vackraste dag, som gjord för att vara utomhus tillsammans med en stickning eller virkning.
Men, men... far i huset och undertecknad klädde upp sig i sorgkläder och styrde plåtlådans kylare västerut. Hela vägen räknade vi:
- Det kommer nog snart moln.
Men inte ett moln på himlen. De låg hela tiden i horisonten.

Här i Svartå kyrka tog vi farväl av min farbror. Stämningsfullt, vackert och förstås sorgligt.

Mittemot kyrkan ligger Svartå slott, som jag faktiskt aldrig har besökt. Man borde kanske åka dit nån gång?

Så här pampig är porten till slottet. Parkeringsplatsen finns dock en bit härifrån, så den här används inte i vardagslag.

På en sidoväg vid begravningsplatsen hittade vi världens gulligaste varningsskylt. Tyvärr såg vi inte skymten av Igge Igelkott.

Innan vi återvände hemåt hann vi besöka ekenäsborna och på hemvägen hann vi ännu via Vanda till minstingens nya lägenhet. Men vi var inte och gick husesyn utan lämnade enbart reservnycklarna åt honom när vi träffades på Alepas parkeringsplats. I ärlighetens namn kommer jag inte att hitta vare sig dit eller därifrån igen. Tur att vi hade Astrid.

Väl hemma på kvällen vid 21-tiden var jag så utpumpad att jag lade huvudet på dynan före klockan 22. Försökte läsa lite, men slocknade ganska fort och sov ända till klockan fem i morse.

Idag har jag både hunnit tvätta kläder, sticka och besöka mamma.
Jag har också stått på ladubacken (= en backe med en lada på!) och försökt fota svalor. De pilade ut och in i ladan, kvittrade och flög i snabba virvlar.

Ser ni? Där sitter ladusvalan!

Sedan flög den! Men vart? Jag och min kamera hann inte alls med. Och jag blev vet ni riktigt yr i huvudet när jag försökte följa med i deras flygsprång.

Då var det betydligt enklare att hålla sig till vitsipporna, som stod fast rotade i jorden och inte kunde flyga undan.

Den här stora fågeln hann jag däremot fånga med kameraobjektivet.

Här hemma väntade ikväll bastugäster. Och vilka bra gäster sen. De hade själv börjat elda bastun och kokade kaffe åt sig i väntan på att far i huset och undertecknad skulle återvända hem.
Så skönt med finsk vedeldad bastu. Mmmmm, njutning...

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan. för oss som jobbar blir det ju en extra ledig dag i torsdag. Tror ni jag hinner sticka då?

#blogg100_2017_82

lördag, maj 20, 2017

Ligger efter

Som vanligt ligger jag efter. Suck! Jag kan få en hel dag att rusa ifrån mej utan att jag har gjort ett skapandes grand. Ja, så känns det ibland, i synnerhet sådana dagar då jag fastnar framför datorn.

I veckan fick jag den här tidningen:

Suuri Käsityö nr 5 2017. Jag har inte hunnit läsa den ännu. Suck!

Så här ser mönsteruppslaget ut, somrigt och soligt...

Ha nu en riktigt skön lördag!

#blogg100_2017_81

fredag, maj 19, 2017

Gäster

Idag har vi haft gäster både ute och inne. Inomhusgästen nog kärare än utomhusgästerna, men de verkar också ha blivit våra vänner.

Hackspetten är en trevlig gäst.

Ibland poserar han villigt framför kameran. Men idag tittade han smått misstänksamt på fotografen.

Vad håller du riktigt på med, undrar han.

Steglitsen tror jag inte att vi ser så mycket av mera. Åtminstone borde vi inte göra det om allting står rätt till i naturen.

Stort TACK till dottern för de nybakta supergoda bullarna. Det var trevligt att träffas!

Och nu, nu ska jag kolla om jag har kläder inför morgondagen och leta reda på en svart handväska. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Håll tummarna!

Ha en riktigt mysig fredagskväll!

#blogg100_2017_80

torsdag, maj 18, 2017

Ordningsbekymmer

Ja, alltså nu handlar det här inte om att få ordning på far i huset. Nä, tyvärr det projektet får jag allt ge upp. Jag kan ju inte ändra på honom, utan enbart på mej själv, så är det ju.

MEN, alltså idag när unga husbonden dök upp här konstaterade han:
- Så råddigt ni har det.

HUPS! Gissa vem, som har varit i farten? Precis, jag i egen hög person, men...

... jag har alltså ordningsbekymmer! Ordentligt har jag sparat alla mönster jag gillar i plastfickor för att de skall hållas prydliga och rena. Nu skulle det då gälla att mappa in dem, men...
... ja, alltså vilken sorts ordning ska jag nu då ha? Stickat och virkat skilt? En mapp med sjalar och halsdukar? Hör ponchona till den mappen också? Sockor och vantar i en annan mapp? Skall mössorna till den mappen? En mapp för baby- och barnkläder? Och en mapp för inredningsgrejs, som dynor, disktrasor, filtar osv? Och resten heter Blandat? Eller skall det vara en skild mapp för påsk- och julgrejer?

Hjääälp, jag blir galen. Jag får liksom ingen ordning. Nu sjunger jag som Lars Winnerbäck!
Tror ni att det hjälper om jag sover på saken? Är det nån av er därute, som känner för att ordna upp röran? För inte finns det väl någonting trevligare än att mappa in stick- och virkbeskrivningar?

Själv skall jag i varje fall nu skicka iväg två jobb e-postar och sedan inta horisontalläge, för det börjar vara på tiden.

#blogg100_2017_79

onsdag, maj 17, 2017

Lystna blickar

Hjääälp, far i huset kastar lystna blickar!
Nej, nej, alltså inte på någon annan kvinna. Och inte på mej heller för den delen!

Hans lystna blickar dras till min senaste bärbara. Nu har jag försökt skydda den på bästa sätt, men få se hur länge det räcker innan han hittar den.
- Vad ska du med den där, frågade han misstänksamt.
- Jobba förstås!
- Men e den int onödig?
- Nä, förstås int.
- Men int behöver du ju den?
- Hurså?
- Du sku ju kunna låna ut den.
- Nääe, klart att jag behöver den. Vad gör en datalärare utan dator?
- Men du har ju redan en bärbar.
- Jo, men den är mindre och långsammare.
- Men det är väl bra när du undervisar?
- Nääe, det är int roligt att alltid behöva vänta.
- Men, men...
- Men, vad då?
- Det är ju pojkfärg på den.
I det här läget blir jag alldeles stum  innan jag frustar ut i ett skratt, som garanterat hörs ända till grannarna.
- Pojkfärg? Det var det roligaste jag har hört. Det finns ingenting sådant, hickar jag fram mellan skrattparoxysmerna.
- Ja, men du gillar ju rosa, lila och rött.
- Ja, än sen då? Jag ska väl inte gå klädd i den där datorn heller?
- Ja, men är du riktigt säker på att du inte ska låna ut den då?
- Men var har du din dator då? Kan du inte använda den.
- Nä, den är så långsam.
- Jag tror nog inte att du ska använda min, för här är Windows 10 i den och det är ett helt nytt system för dej, lirkar jag mycket övertygande.

Far i huset mumlar och muttrar. Han är inte riktigt nöjd. Livet ter sig orättvist. Hans fru har för många datorer!
Själv drar jag en suck av lättnad. Det är inte av elakhet jag inte vill låna ut min senaste bärbara. Nej, det handlar om sund självbevarelsedrift. Jag vill inte sitta hela sommaren och lära far i huset datorhantering. Nej, jag vill ju sitta och sticka! Och det må nu vara mej unnat, inte sant?

#blogg100_2017_78

tisdag, maj 16, 2017

Krockar

Idag har jag på eftermiddagen försökt åstadkomma ett stickcafé här hemma alldeles för mej själv. Det är ju tisdag idag. Men det gick inte så bra. Far i huset vägrade baka sådana där godsaker man får på det riktiga caféet. När jag nästan klämde fram en tår sträckte han sig så långt som till att koka tevatten. Jag fick sedan göra rågbrödsmackan alldeles själv enligt konstens alla regler med salladsblad, korv och gurka.

Målsättningen med mitt egna lilla stickcafé var att få flera tiotals centimeter stickat på mitt senaste projekt. Men se nej, det gick inte. Far i huset hade en massa han tyckte att jag borde göra. Katterna å sin sida tyckte det var roligt att se mej stiga upp och sätta mej ner i en ojämn takt då de ville ut och så in igen. Till råga på allt hade jag själv satt på tvättmaskinen, som också pockade på uppmärksamhet.
Det var bara att andas djupt, bita ihop och inse att det inte blir till nånting med mitt stickande. Borde jag kanske odla någon annan hobby istället?

I det här läget gjorde jag det man alltid skall göra när det känns lite kråtigt (= jobbigt). Jag ringde mamma! Dessvärre var hon i upplösningstillstånd. Hon hade det ännu kråtigare och svor ve och förbannelse över sin internetuppkoppling (den var totalt oskyldig), sin dator (lika oskyldig den) och Firefox (ett helt oskyldigt program). Ja, och mamma var faktiskt också helt oskyldig!

Jag kunde dessvärre inte hjälpa per telefon, så jag tog bilnycklarna och handväskan och susade iväg.  Nån fördel skall väl mamma ha av alla datanördar? :)
Och det klarade sig när vi äntligen fattade hur vi skulle komma förbi krånglet på den där hemsidan. Varför finns instruktionerna enbart på finska? Hur har man tänkt där? Inga svenska kunder, tack?
Skönt dock att det inte var något värre och nu får vi hoppas att det reder sig framöver.

Jag tycker inte om när det krockar, när två eller tre evenemang går samtidigt. Så är det i lördag:
Hit var det tänkt att tre små gummor från stan skulle bege sig. Galet billigt garn kan ju aldrig vara fel! Fast nej, vi skall ju inte ha mera garn, men... 
Jag har inte varit på det här evenemanget på något år, så det skulle ha varit superduper kul att delta i år, men... måste göra nånting helt annat i lördag.
En möjlighet skulle ha varit att åka ut på fågelskådning med Österstjernan, men det kan jag inte heller göra...

Annat som krockar är Lentävä Lapanens sommardag med digert innehåll den 10.6. Där finns möjlighet till bland annat både frivolitet och makramé samt en massa härliga föreläsare och inspiratörer. Åååh, men troligtvis väljer jag hembygdsdagen på Kycklings istället.

Min vän konstaterade i måndags att det finns 12 veckoslut under sommaren, så det blir helt enkelt krockar. Det kan inte hjälpas. Man måste välja vad man vill se och uppleva. Låter ju bra, men ibland blir jag så paralyserad att jag helt enkelt väljer att stanna hemma och det är ju inte alls bra.
Nej, fy för krockar!

#blogg100_2017_77