fredag, juli 21, 2017

Fynd mellan tidningarna

Dagens program var helt solklart för mej i morse: Balkonghäng och sticka, sticka, sticka. Dessvärre är jag ju inte ensam här och plötsligt hittade morfar i huset på att vi ska iväg och hälsa på min hulda moder. Och så fick det bli. Nu skockar sig molnen på himlen, så jag sitter här framför datorn en stund. Måste betala fakturor, blääää!

Redan för flera dagar sedan lyckades jag få bort tidningshögarna från matbordet, tack och lov. Och vet ni vad? Jo, det är inte enbart i vår källare man gör fynd. Jag fyndade också mellan tidningarna!

Så glad att jag hittade min virkade blomma och förpackningen med kuvert.

Och så skönt att jag hittade mitt viktiga häfte där en stor del av mina eventuella kommande projekt finns noterade. Jag hittade också de två yngstas strövardiplom. Tror ni att de behövs i deras cv?

Så här mycket fanns det igår kvar av tidningshögen. Igår försvann de här tidningarna till ett bättre hem, förutom ett nummer av Året Runt, som jag inte var färdig att avstå från ännu. Så skönt att bli av med tidningar och veta att de ännu glädjer någon annan. Då och då funderar vi med morfar i huset att det skulle vara trevligt att ha en prenumeration på en veckotidning, men... ja vad gör man sedan med alla 52 tidningar? Slänger dem rakt av i pappersinsamlingen? För dem till dagis, skola eller äldreboende?

Ha nu en riktigt skön fredagskväll. Njuuut och mys!

torsdag, juli 20, 2017

Hit och dit

Över 200 kilometer har min Adam-plåtlåda fått skurra idag. Efter en sen frukost begav vi oss iväg, alltså morfar i huset och undertecknad, rakt österut. I Fredrikshamn uträttades vårt lilla ärende och så återvände vi till stan. Matbit intogs vid stranden. 

Och sedan var jag på möte och morfar i huset hälsade först på Mr J och sedan på en äldre herreman innan han plockade upp mej. Snabbtur hem för koll på katterna innan vi begav oss iväg med blommor och foton till grannstaden. Vi var på trevligt namnsdagskalas, blev bjudna på smaklig bulle och himmelskt god tryffelkaka. Och namnsdagsbarnet så sött och gulligt.

På hemvägen såg vi ett ljusfenomen.

Här syns det högst otydligt.

Men här ser ni nog redan det vi fick njuta av under hela hemvägen.

När man rör sig på vägarna ser man ju ett som annat. Gissa vad det är i den här lasten?

Jo, ett stort akvarium. Morfar i huset körde fort om. Han ville inte ha glassplitter i däcken.

Precis innan vi kom till stan försvann den här regnbågen. Undrar så var guldkistan finns. Någon som vet?

onsdag, juli 19, 2017

Lite kompensation

Ack ja, så jag har klagat över lördagskvällens besök på gravgården. Morfar i huset har säkert fått skavsår i öronen när jag låtit, som ett gnälligt småbarn. Det var nämligen så att jag hade sandaler på mej och följaktligen fick jag en massa myggbett på fötterna. Jag och myggor går liksom inte ihop. Jag är lite allergisk mot dem och jag hade ju inte förberett mej för en myggattack i lördags. Nu ser mina uppskrapade fötter riktigt hemska ut och morfar i huset har minsann fått höra. Stackarn!

Som lite kompensation hämtade han häromdagen de vackraste blommor naturen erbjuder just nu...

... stora blåklockor och prästkragar.

 Visst är han lite romantiskt lagd, inte sant?

Planerna för idag är högst oklara. Kanske tvätta mera kläder och sedan sticka? Ikväll skall vi i varje fall iväg på födelsedagskalas.



tisdag, juli 18, 2017

Östligt besök

Igår var det igen dags för en kort utfärd österut. Ett litet besök på Stallvinden i Strömfors Bruk där jag träffade på hela nio trevliga och ivriga konstnärer. Tavlorna som nu finns utställda är färggranna och glädjefyllda. Här finns också grafik, readymade, tusch, pasteller, akvareller och gouache.

I galleriet v2 ställer fem medlemmar från Kouvola konstförening ut sina verk; Arja Kettunen, Pekka Korpi, Kullervo, Pirjo Pietikäinen och Sissi Ramsted.

Tror ni att Ramsted är en handarbetsmänniska? Överst hennes Tunteen juhla (Känslans fest) och nere Iholla (På huden). Nu vet ni alltså vad ni kan göra med överblivna virkade dukar ifall skaparlusten faller på. 
Nå, skämt åsido. De här är ju riktigt fina.

Här ett verk i tusch av Pirjo Pietikäinen...

... och här hennes grafik. Jag kom på att de här små tavlorna nog skulle vara lättplacerade här hemma. Jag har inte funderat så mycket på grafik tidigare och det är något år sedan jag senast sett en sådan konstutställning. Det finns många fler än de här att beskåda på Stallvinden.

I Aulagalleriet ställer Taru Kurki ut sina färgsprakande verk, inspirerade av Frida Kahlo. Jag föll för de här röda tavlorna:


I Vindsgalleriet är det tre kvinnor från S:t Michel, som visar upp sina fina tavlor: Liisa Leisaari, Kaija Pesonen och Eeva Tervonen.

Färg och form är viktiga för Kaija Pesonen.

 Jag blev riktigt förtjust i de här tavlorna med svalor.

Här är Kaija Pesonens färggranna blomtavlor.

Blomtavlor målar också Liisa Leisaari.

Och fåglar, här en riktigt nationalromantisk svantavla av Liisa Leisaari.

Hon hade många små sådana här fina fågeltavlor.

Färggranna akvareller målar Eeva Tervonen.

Och här har hon fångat havets bränningar. Min favorittavla. Jag borde nog vinna på lotto så jag skulle kunna bo vid havet...
Planen för idag handlar dock inte om hav utan idag gäller först tvätta kläder, städa och ordna upp, sedan sticka, sticka, sticka... så det så. Bäst att sätta igång nu innan inspirationen tryter.

söndag, juli 16, 2017

HUPS!

Igår fick jag ett sms på förmiddagen medan jag satt och jobbade på datorn. Jag blev bjuden på nybakt bulle i grannkommunen och kunde förstås inte säga nej. Så dit körde jag mitt på blanka eftermiddagen.

När jag återvände hem var det bara att konstatera att det enda som fanns i kylskåpet var lampan, en påbörjad burk med lingonsylt, två burkar med ålandsgurkor, lite ketchup och ett påbörjat smörpaket. Inte precis mycket att laga mat av, så det bestämdes att vi med morfar i huset skulle ta en liten tur till stan. Visserligen hade jag siktat in mej på skönt och soligt balkonghäng, men inte kunde jag vara utan mat heller.

På vägen in till stan diskuterade vi vart vi skulle kunna gå och äta. Jag gick igenom alla matplatser i stan, som jag trodde var öppna en sen lördagseftermiddag och inte var det precis många. I synnerhet inte som det fanns många ställen, där morfar i huset vägrade äta och pizzerior kom inte alls på fråga. Det hela slutade med att vi endast besökte mataffären. Jag ensam in och han sitter ute i bilen. Inte kan han ju visa sig tillsammans med mej i affären inte! :)

Nå, så gick det ju på tok när jag sprintade till kassorna och tog vägen förbi tidningshyllan. Där var en dam och stoppade min framfart. Hon stod och bläddrade i tidningen Maalla (På landet) och jag vågade ju inte köra över henne med min kundvagn. Jag blev alltså tvungen att stanna upp och då, ja då... 
HUPS!

Jag råkade oturligt nog få syn på den här tidningen. Och är det nån, som absolut inte ska ha flera tidningar, så är det ju undertecknad, men visst måste jag väl förbereda mej inför hösten såsom här står på pärmen: Valmistaudu syksyyn!

På riktigt var det den här virkade sjalen, som fick mej på fall. Mönstret är kanske inte så märkligt i sig, utan det är väl nog mera garnet, Drops Fabel, som i det här fallet lockar mej. Finns i många härliga färgkombinationer.

Att jag inte längre skall köpa flera tidningar bevisas av att detta tröjmönster har redan ingått i nån av de Simply Knitting tidningar jag har samlat på mej.

Och det här mönstret har funnits tidigare i en annan finsk mönstertidning. Det är kanske inte alltid så bra att ha gott minne! :)

Å andra sidan, hur skulle jag kunna motstå de här gulliga bilderna och de fina babymönstren?
HUPS!

Medan jag rusade runt i mataffären ringde morfar i huset till grannstaden för att höra hur det stod till med lilla M och föräldrarna. Han fick en inbjudan att komma och se efter, så vi fort hem med glass och matvaror. Snabbt slängde vi oss mat. Morfar i huset var dock hygglig och rev inhemska morötter och fixade sallad.

Jag hade köpt ett litet blöjpaket i mataffären. Tänkte att det kan vara bra att ha. Det gäller, som sagt att vara förberedd. Tur att jag tog med paketet till lilla M, hon har nämligen redan övergått till nästa blöjstorlek. Håhåjaaa, det är svårt att hänga med då tiden går så fort.
Vi blev bjudna på supergod chokladtårta och fick vårt veckovisa umgänge med lilla M tillgodosett. Tack för det.

Milton ser lite olycklig ut. Han skulle ha velat ut och gå, men...

Lördagskvällen avslutade vi på...

... just det, på gravgården! Jag knorrade lite. För min del skulle det ha varit betydligt skönare att sitta på en terrass med nånting kallt i glaset. Få se om jag alls hinner med nånting sånt ännu i sommar?

Jag tycker nu inte att gravar eller statyn över bygdens stora son är särskilt bahejsan en lördagskväll! Men, hallå, vi träffade på grannarna där. Så det finns andra som har liknande kvällsnöjen på en lördag.


lördag, juli 15, 2017

Källarfynd

I vårt hus börjar det bli snudd på kris. Matbordet behövs till annat än mönstertidningarna. Även om jag igår fick bort en jättehög, så återstår ännu mycket att ordna upp. Morfar i husets hotelser bara ökar och varje morgon är det oordning i tidningshögarna. Jag misstänker starkt att Lurvinge har en och annan tass med i den röran. Hon smyger sig dit om natten väl medveten om att det är förbjudet område.

- Det finns nog sådana där tidningsställ i källaren, sade morfar i huset hjälpsamt igår då jag hade beklagat min nöd.
- Du köpte ju sådana varje gång vi var till återvinningscentralen.
Pytt heller att jag gjorde. Morfar i husets minne börja svikta betänkligt.

Nå, jag skulle ändå ner till källaren och få igång en tvättmaskin, så jag passade på att ta en titt i det där röriga rummet där alla ouppackade lådor fortfarande står. Endast två ställ för tidningar hittade jag. Men vad gjorde väl det då jag fyndade annat!!

Kolla, min fina UFO-tunna! Var locket är vet jag inte. Kanske jag ska göra en ny upptäcktsfärd till källaren? 
I den här tunnan finns i varje fall pyttelite garn, mest bomull. En påbörjad virkad barbiekjol från det när dottern var liten, en påbörjad gul påsktupp, påbörjade pulsvärmare med vita pärlor, där pärlorna är alldeles för stora och behöver tas bort, så det blir ett rivningsprojekt, en påbörjad skir sommarponcho i lingarn, en socka i blåvit mönsterstickning, en påbörjad halsduk i lite speciell teknik i Sandnes Kitten mohairgarn...

... och så den här påbörjade babystickningen i Catania bomullsgarn med Aloe Vera. Ärmarna är redan färdigt stickade, så nu skulle det bara vara att fortsätta här! Den här omlotttröjan påbörjade jag på för sju år sedan!!! Den tilltänkta dåvarande babyn är redan en skolflicka. Oj, så fort tiden har gått. Nu är det nog dags att sticka den här färdig, inte sant?

Men vilket källarfynd alltså. Inte behöver jag gå på loppis då jag har sådana här dyrgripar hemma.
Det som faktiskt är en himla tur är att jag har varit förståndig nog att spara allt garn i projektpåsarna, liksom varvräknaren och framförallt, att jag har en tabell i Excel där jag kan kolla mina UFO-projekt, så jag hittar mönstret från mina tidningar. Visst är jag lite ordningssam i alla fall?

Igår kväll gjorde jag någonting, som jag inte gjort förut. Jag var iväg till Hotell Hanhis teaterscen och tog mej en titt på övningarna där. Blir en garanterat rolig fars. Vääpeli Körmy har premiär den 2.8.
Här har svenskarna kommit med ett militäravtal, som de vill att finländarna skall skriva under. Men, men på finska sidan har man glömt sin skolsvenska och vet inte riktigt vad det står på papiret!

fredag, juli 14, 2017

Förberedd

Det gäller att vara förberedd. Och det är jag minsann ibland, även om ni kanske inte tror det.

Så jag inhandlade den här lilla flaskan redan förra månaden. Vem vet när lilla M kommer på besök? Det gjorde hon faktiskt i söndags och där låg hon på matbordet mellan tidningshögarna. Hon hade åstadkommit en liten sats i blöjan.
Morfar i huset rusade iväg och kollade att allt var okej i tvättrummet medan jag drog fram babytvättmedlet.
- Det där behövs inte. Man ska inte tvätta med tvål, sa lilla M:s moder. 

Jahapp, så var det med den förberedelsen, liksom till ingen nytta. Morfar i huset myste. Han hade haft rätt hela tiden när han sa att jag inte skulle köpa den där tvålen. Men hur skulle jag kunna veta att precis allting har ändrat sedan jag själv hade småttingar?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredag medan jag försöker ta itu med nån sorts städning här. Få se om det lyckas? Kanske bäst att börja med att sätta på en tvättmaskin, så har jag åtminstone gjort nånting med anknytning till städning idag!

torsdag, juli 13, 2017

Koppar, koppar, koppar

Från bilar till kaffekoppar. Ja, som ni hör så är det omväxlande liv jag lever.
I söndags var jag alltså iväg till Wårkulla hembygdsmuseum och såg på utställningen Kaffekoppar i 100 år.

Och här finns minsann kaffekoppar av alla de sorter. Mest Arabia förstås. Den äldsta kaffekoppen är från år 1917, dvs lika gammal som Finlands självständighet.

Jag har ingen aning om vad alla de här kaffekopparna heter. Den i mitten här längst nere i kanten heter i varje fall Hängbjörk om jag minns rätt. Det är Christine Slätis, som har samlat kopparna och som vänligt har lånat ut 130 av sina koppar till den här fina utställningen. Hon har ungefär hälften koppar till där hemma. Koppar, som inte fick plats här.

Ser ni Vuokko gräddflaskan där i bakgrunden? Minns ni den?

Christine har fått marthakaffekopparna som tack för att hon varit och berättat om sin samling. Och ser ni den stora kaffepannan? Förr i världen kokade man kaffet i sådana pannor. Det var alltså före kaffebryggarens tid. Nuförtiden har man ju maskiner som ser ut som om de kommer från yttre rymden och så åstadkommer de en ynka liten kopp espresso. Ja, ja, annat var det förr.

Min favoritkopp är den här Emilia. Det är en serie, som tillverkades på 1950- och 60-talet. Det är Raija Uosikkinen, som har designat den och den är så full av härliga detaljer. Den är inte precis vanlig och jag har sett olika delar endast en gång på en loppis och då var priset skyhögt trots att delarna var alldeles kantstötta och fulla av sprickor. Jag tror bestämt att man borde åka över till det västra grannlandet för där förstår dom sig inte på Arabia. Eller vad säger ni om Jenny Dåverhög från Kristinehamn, som hittade en Emiliakopp för 10 kronor på ett loppis!!! Suck! 
Här i Finland säljs Emilia på auktioner och priset är därefter. Men kanske jag ändå skall ströva omkring på loppis idag efter mötet i stan? Jag är egentligen på jakt efter tidningsmappar till mina högar, men inte skulle det ju vara fy skam med lite Emilia. Men jag får säga som Christine sade i söndags: "Det måste vara ett fyndpris, om det är dyrt köper jag inte".

På utställningen fanns också annat kafferelaterat, här är gamla kaffeburkar...

... och här lite kaffekvarnar...

... och här en till.

I de här rostades kaffet förr i tiden.

Förr fanns det samlarkort i kaffepaketen. Det handlade bland annat om bilar och andra fordon, flygplan samt trafikmärken. De finns också utställda i Wårkulla.

Minns ni kaffepannsmössan? Här är två exempel på sådana och lite grytlappar att ta modell från.

Utställningen är öppen alla söndagar i juli, det vill säga den 16:e, 23:e och 30:e mellan klockan 12 - 15. Adressen till Wårkulla är: Andersbyvägen 1. Det lönar sig absolut att se på den här fina utställningen.
Och nej, jag är INTE mutad av Liljendal hembygdsförening om ni nu tror det! :) Jag tycker att utställningen är så intressant att det helt enkelt lönar sig att göra en liten utflykt till Wårkulla. Om det är nån, som inte vågar åka dit alldeles ensam, så kan jag nog tänka mej att följa med som sällskap någon söndag.

Jag träffade också Tilda livslevande på Wårkulla i söndags. Kul. Hon höll på med en så fin sockstickning i ett mönster, som hon hade hittat på Pinterest. Och det är nog ett ställe, som jag överhuvudtaget inte ska befinna mej på. Där finns alldeles för många inspirerande mönster för att jag skall må bra.

Nu måste jag småningom dra iväg till stan på möte...

 

onsdag, juli 12, 2017

Bilar, bilar, bilar

Kära nån, så fort tiden igen har runnit iväg och inget inlägg har jag hunnit med trots att jag har hur mycket som helst att berätta. Och nu ber jag färdigt om ursäkt, detta inlägg handlar allra mest om bilar. Inget om vare sig stickning eller virkning, tyvärr. Och det blir ett långt inlägg. 
Så nu läser ni vidare på egen risk!

I lördags var jag än en gång iväg till Strömfors Bruk.

Vädret var perfekt för en sådan utflykt. I Bruket ordnades Picnic så där träffades motorister av alla de slag med sina hobbyfordon. Över 300 bilar kunde man beskåda och långt över tusen människor passade på att göra just det. Så många fina bilar att titta på, så jag blev alldeles yr i huvudet. Och ack vad jag saknade minstingen, som skulle ha kunnat guida mej runt bland de olika bilmodellerna. Tyvärr har inte ägarna vänligt lagt en lapp med info om märke, årsmodell, motor osv i vindrutan. Några hade gjort det. Och dessvärre är ägarna inte heller alltid på plats och kan berätta om sitt fordon. Visserligen mötte jag en motorkunnig man med familjen i släptåg, men jag kunde ingalunda haka på dem. Den karlen måste ju få träffa sina likasinnade. Det är ju det hela Picnic-grejen går ut på. Han kör själv en Chevrolet Nova, så han ville förstås träffa andra Chevrolet-ägare!

Och Chevroletbilar fanns det gott om. Här en röd årsmodell mycket gammal!

Här en gul, årsmodell 1950-talet? Här är det nog raka rör och ös till bäng som gäller. 

Här är min favorit Cheva från i lördags, en Bel Air. Den ser liksom ut så som bilar ska göra, inte sant?
Det fanns också åtminstone en svart Cheva Bel Air på området. Den brukar glida omkring i stan. Så nu om ni ser den vet ni att det är en Bel Air årsmodell 1959. Och eftersom det är en 59:a har den lite större vingar baktill än den här röda. Hoppas att ni nu kan briljera med era kunskaper om ni får syn på den svarta bilen i stan.

Chevan kan ju se ut lite hur som helst. I förgrunden har ni här en Ford och pickupen är en Chevrolet. Och Picnic betyder ju just picknick, så filtar, stolar och matsäckar framför eller bakom bilarna var det på många ställen.

Och visst fanns det ju andra bilar än Chevrolet. Här en Dodge pickup, en Cadillac osv.

Här en Plymouth, Cadillac osv...

... och här en Mercury.   

Och här en Plymouth i häftig färg med lika häftig Hemi-motor.

Rött tycktes annars vara favoritfärg på årets amerikanare. I bakgrunden orkestern, som underhöll med rockabillymusik.

Mitt bland alla stora amerikanare stod den här Toyota Corollan parkerad. 


Själv dras jag nog mera mot de smäckra och vackra engelska bilmodellerna. Här en skön Jaguar...

... en snygg Triumph...

... och så min absoluta favorit, en MG.

Skulle nog vara häftigt att susa omkring i den här. Men kanske inte precis idag då himlen är täckt av hotfulla mörka regnmoln. Här gäller det nog dessutom att ha knän och ryggen i skick om man skall lyckas komma in och ut ur bilen. Kanske inget för en mormor ändå?

Till min stora glädje hittade jag också en Adam-plåtlåda, en Opel Kapitän! Skulle inte alls vara dumt att ha en sådan här. Visst är det här en riktig mommobil? :) 
Fast det tror jag inte precis att Galenskaparna håller med om.

Den har ju också en liten antydan till vingar där bak. Undrar vad det är för årsmodell?

För övrigt så passade till och med korvvagnen Sääkär korv (Varma nakki på finska) in i stilen. En citikka importerad från Frankrike. Härligt med människor, som vågar satsa.

Det såldes förstås annat än korv, dricka och snabbmat. Klänningar i 1950-tals stil. Visst skulle det vara häftigt med en sådan här röd klänning? Den skulle åtminstone passa ihop med MG:n, men min kroppshydda passar inte ihop med klänningen! :)

På fabriksområdet var det loppisföräsljning (Rompetori på finska). Till det området var det skilt inträde, vilket gjorde att många vände om och inte alls gick in och fyndade. Själv gick jag en runda långt från alla loppisbord för jag ska INTE ha nånting! Nu kan det förstås hända att jag missade årets fynd, men då gjorde jag det. Huvudsaken är att jag kom tomhänt hem.

Utanför området mittemot restaurangen fanns den här svarta skönheten. Jag är inte tvärsäker på bilmärket, så det lämnar jag öppet, men det här är en häftig modell. Baktill fanns det två bänkar så att man kan sitta mitt emot varandra, häftigt alltså.

Sådana här fina ekipage med tidsenliga husvagnar fanns också i Bruket.

Här är den sista lilla bilen jag fotade innan jag slet mej ifrån Bruket. Vet inte heller vad det här är för bilmärke. Morfar i huset tycker att den ser bekant ut och funderade om det är en öststatsbil, men som sagt, vet ej.

Om ni inte fick nog av bilar ännu, så kan ni titta in i Picnics Facebookgrupp. Där finns över 100 foton till! Och det gör väl inget att den är på finska, för det är ju bilbilderna vi vill titta på, inte sant?

- Skulle inte vi också kunna ha en sådan där sommarbil, frågade jag morfar i huset häromdan.
- Det går inte. Du skulle ändå aldrig städa den, fnyste han hånfullt och kastade menande blickar på mina små tidningshögar, som fortfarande ligger på matbordet.
Suck, aldrig får man ha något roligt. Å andra sidan är det väl inget roligt för morfar i huset och Mr J att redan serva den nuvarande bilparken. Och i ärlighetens namn, om jag måste välja mellan stickning och bilvaxning, gissa vad som vinner?

Lördagen avslutade jag med att gå på läsarfest. Och trots att jag representerade tidningen med namnskylt och allt, så ville de flesta prata datorer med mej. 
Det roligaste med de här festerna är att få träffa alla härliga människor. Det var som sagt fint väder under veckoslutet och det verkade som om alla hade krupit fram ur vinteridet. Jag avslutade kvällen med att träffa barnens gamla skolkompisar, deras far och faster samt en av mina före detta lärare. Mycket trevligt, men när klockan var 22 var det dags för mej att bryta upp. Jag trodde nämligen att jag hade kommit överens med far i huset om skjuts hem vid den tiden. Det visade sig att han då hade suttit på parkeringen och väntat på mej i en timmes tid. Han hade som vanligt hört precis det han själv ville, så han hörde nio när jag sa tio. Det är tydligen någonting som haltar i vår kommunikation. Härefter kommer jag för säkerhets skull att skriva en lapp. Om det är till någon tröst så kan jag berätta att det inte enbart är med mej kommunikationen haltar. När han i lördags skulle vara klockan 12 på en plats, så trodde han att det var den 12.7 han skulle vara någonstans. Den gången räddades han av sin lillsyrra. Håhåjaa...