fredag, augusti 18, 2017

Öppet café

Igår var jag iväg till mina barndomstrakter. Jag besökte det öppna caféet i församlingsgården. Jag är så privilegierad, då jag på fritiden jobbar med sådana här trevliga saker. Visserligen måste jag ju nu sitta framför datorn och åstadkomma en text, men ändå...  
Hur skulle jag annars ha en chans att träffa alla härliga människor. Och inte är det sagt att jag skulle vara så kulturell heller utan mitt frilansande. Det är så lätt och bekvämt att bli kvar i soffan!

Inne i församlingsgården finns det bönestenar. Det är olika färg för vad som just då är aktuellt. Jag blev lite förvirrad. Får man lägga flera stenar i böneskålen? Eller ska man välja den absolut viktigaste? 
Tevje, mjökutköraren i Spelman på taket samtalar ju alltid med sin Gud och Tevje bad om ursäkt för att han stör Gud med triviala småsaker. Så om man då ska be endast en bön, vad är viktigast? Hälsan? Pengar? Kärlek? Vänner? Vardagslivet? 
Som sagt, måste man välja?

Här tar i varje fall vardagslivet över nu, för jag måste betala fakturor,  hänga tvätten, fortsätta att fylla diskmaskinen och fixa mackor, som vägkost. Vi ska nämligen iväg på en liten tripp med morfar i huset om allt går som planerat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som såhär skulle jag säga att be på bara. Låt ingen osäkra dej, inte ens du själv. Ge dej lov att ta så många bönestenar du behöver just då. Naturligtvis bara om det ännu blir några kvar i skålen. Och så kan du ju ändå till råga på allt be om ursäkt. Och det finns ju ännu andra hjälpare där uppe; änglar. Liksom det finns feer, troll, julgubben har sina tomtar. Vi får be om allt. Som små barn som skriver önskelistan till julgubben. Och vi ber om skydd mot vålden i denna värld.

Inge sa...

Tack för dina kloka ord!