torsdag, augusti 17, 2017

En prislista

Idag damp det ner en intressant prislista i vår postlåda.
Det var nästan som att få en mönstertidning. I slutet av den här prislistan finns nämligen mönster. Visserligen finns mönstren också gratisLankavas hemsida, men det är ju bekvämt att ha tidningen/prislistan i projektväskan.

Och trots att jag inte väver, så blev jag så glad över de här trasmatteinslagen, Aino och Sisu. De görs av gamla lakan/tyger och de går alltid i samma färg eller mönster. Tjohoo! Hurra för återvinning och hurra för färgharmoneringen. Förenklar betydligt för dem som vill ha en matta i en viss nyans. Borde jag börja väva?

onsdag, augusti 16, 2017

Fyndigt värre

I onsdags för två veckor sedan, var jag ju iväg tillsammans med morfar i huset till grannstaden. Innan vi hastade iväg till sjukhuset hann vi med en avstickare till återvinningscentralen. Det är längesedan jag har varit där och fyndat senast. Ja, faktiskt har jag inte varit där sedan i våras. Men så ska jag ju inte ha någonting heller, för får jag inte köpa vare sig garn eller böcker, så är det nog inte mycket annat jag vill ha, så det så!

Där släntrade jag alltså omkring, rätt ointresserad, men snällt traskande efter morfar i huset. Han gjorde tidernas fynd. Fyra nya sommardäck på original aluminiumfälgar till fransyskan. Men vi kunde nog inte ta dem utan att ha kollat dimensionerna först. Man vet aldrig när det liksom inte finns nån standard i bilvärlden heller. Precis som det också saknas i datavärlden, standard. 
Så morfar i huset lånade måttband av personalen, mätte de rätta hålen och skrev en minneslapp åt sig.

Sedan fortsatte han sin vandring och hamnade plötsligt framför en låda med barnböcker. Och hast du mir gesehen? (hoppas det blev rätt nu!) Där fanns tyska barnböcker! En sån tur! Lilla H fick dem i torsdags för två veckor sen. Tänk att de böckerna låg där och bara väntade på oss. En av böckerna var superkul med en sko på pärmen, som hade hål för snöret. Dit petade jag ett skosnöre, så kan gossen lära sig knyta sen när han blir tillräckligt gammal.

Nå, när vi återvänt hem, kollade morfar i huset på fransyskans däck med skjutmått. Och jovisst, däcken skulle passa. Men tänk om någon redan hade hunnit fara iväg med dem? I torsdags för två veckor sedan, ringde morfar i huset till återvinningscentralen och fick Janne på tråden. Däcken fanns kvar och morfar i huset kunde få dem till det facila priset av 150 €. Han var nöjd, reserverade däcken och lovade att vi skulle hämta dem följande dag. Och så gjorde vi i fredags för två veckor sedan.

Och då ser ni, då hittade jag en massa saker. Till all tur hann morfar i huset inte riktigt med min vilda framfart där i återvinningscentralen.

I en soffa under två nyanlända axelremsväskor, hittade jag två sådana här dukar eller löpare. Splitternya från Hemtex. Självklart måste jag ju ha dem. Den ena ligger nu på soffbordet och den andra på matbordet. Om de passar in i vår färgskala? Inte en blekblå aning. Jag är ingen inredare! Morfar i huset brukar bestämma var skåpet ska stå utom då jag stampar med foten och protesterar.

Under de där dukarna hittade jag ett sådant här långt beige bomullstyg med lagom bredd. Janne trodde att det var en gardinlängd. Mycket möjligt. Jag köpte det till bordduk. Och igen, passar detta in i vår färgskala? Ingen aning, men jag gillar de där björkkvistarna och det är huvudsaken.

Så fick jag syn på en fyrtrådig Singer overlockmaskin. Den var reserverad och stod där i en hylla. På undre hyllan fanns allt möjligt nyttigt i syväg. Men jag syr ju inte, så...

... ja till en början nöjde jag mej med den här lilla knappburken.

Sedan fick jag syn på den här spännande plastasken. Vad månne fanns i den?

Jo, mera knappar förstås. Nu hade morfar i huset vaknat till liv och kom kutande åt mitt håll samtidigt som han kastade nervösa ögonkast på mina fynd:
- Va, ska du me dom där, väste han.
- Dom ska jag och lilla M pyssla med sen när hon växt till sig, kvittrade jag glatt.
- Tänk så roligt när du får en dyna full av knappar sen till farsdagen!
Morfar i huset bara fnyste. Han förstod inte alls min framförhållning. Man måste ju tänka strategiskt och långt framåt, så att man har materialet hemma, inte sant?

Längst bak i ett bortre hörn hittade jag det jag precis behöver...
... tidningsstället kassett från Ikea. Här ryms nu några tidningar till!

Till återvinningscentralen kom en dam med flera kassar fulla av allt möjligt. I min vänstra ögonvrå såg jag något bekant flimra förbi:

Pentiks vinbärskanna för mjölkförpackning, ja eller juiceförpackning för den delen. Som en hök anföll jag och frågade Janne:
- Vad ska du ha för den?
- Nå vad vill du betala då?
I det här skedet försökte jag se så fattig och trasig ut, som möjligt, vilket inte är särskilt svårt i mitt fall.
- Nå om jag säger fem euro då, fortsatte han. Och jag slog förstås till direkt. En Pentik-kanna för fem euro. Rena rama fyndet! Förstås kollade jag när jag kom hem att jag inte gjort ett misstag. Stackars Janne. På auktionssidan Huuto, har en säljare begärt 30 € för en likadan kanna!
Tyvärr tycker morfar i huset inte alls att jag kan köpa garn för de 25 €, som jag sparade in. Och jag som var så ekonomisk.
- Vi behöver inte alls en sån där kanna, morrade han.
- Men tänk nu hur mycket finare det blir nästa gång vi har gäster och inte behöver sätta mjölkkartongen direkt på bordet.
- Men vi är ju int så fina.
- Men tänk nu så förmånligt jag fick den.
- Jag tänker lägga blommor i kannan.
- Nej, det kan du inte göra, sa jag och gömde kannan i vitrinskåpet på hyllan längst nere där han ändå aldrig hittar nånting, som jag ber honom hämta.

Vilka fynd alltså! Jag betalade 10 euro för alltihop. Kanske jag borde besöka återvinningscentralen lite oftare?

tisdag, augusti 15, 2017

Kunde inte låta bli

Åh, kära nån. Igår var jag iväg till mataffären och jag hade enbart kontanter på mej, så jag kunde inte riktigt handla hur som helst. Var ju tvungen att hålla mej till den lilla summa, som fanns i plånboken.

Och vad tror ni händer då? Jo, jag går förstås förbi tidningshyllan och jag....

... kunde inte låta bli! Så jag kom hem med den här tidningen. Ingen kattmat alltså!
Ack, ack och jag som redan har stora högar sedan tidigare...
Jag har varit alldeles för ordentlig och avhållsam alldeles för länge, så...

Det som fick mej på fall var de här söta Pandababysockorna. De är dessutom stickade i Nallegarn, som du får från vilken market, som helst. Kanske nånting för lilla M?

Det är Kikka Virolainen, som har gjort mönstret. Hon har gett ut den där ljuvliga sockboken, som ni ser här på bilden. Kanske jag ska önska mej den i julklapp? Eller åt morfar i huset till farsdagen! :)

Men , men, lilla M hinner bli årsgammal innan jag får nånting alls ur händerna. Visserligen satt jag faktiskt på vår balkong en stund på eftermiddagen idag och stickade på ett snöre, men...
... ja, min hulda moder frågade om jag inte har mitt ena rosa projekt färdigt än.
- Jo, ja, nej, stammade jag fram. Inga garnändar är ännu fästade. Suck!

måndag, augusti 14, 2017

Det luktar

- Det luktar, har morfar i huset nu klagat i flera dagar.
- Nej, det gör det inte. Det doftar!

- Det stinker, utropade jag förtvivlat i morse.
- Ja, jag sa ju att det luktar, mumlade morfar i huset sömndrucket.
- Nä, det här är kattmaten, som stinker. Det luktar inte ens. Det stinker! 
Så gör det alltid när katterna får någonting fiskaktigt, som de förstås älskar. Så det gäller att lägga en knipa om näsan och lida.

Morfar i huset har klagat på min finfina doftranka, som jag fick i tackgåva av mina härliga kursdeltagare i våras.
Och den luktar minsann inte. Den doftar ljuvligt underbart! Den blommar andra gången nu. Härligt!


söndag, augusti 13, 2017

Kulturell igen

Vet ni vad? Jo, jag håller på att bli en riktig kulturtant! Nu behöver jag endast damma av min hatt och så är förvandlingen komplett!

Idag har jag hunnit med att vara barnvakt åt lilla M, medan hennes mamma rusade med blixtens hastighet i skogen och fick ihop de gula läckerheterna till en liten kantarellsås.
Sedan åkte vi alla iväg till min hulda moder och medan lilla M:s mamma skötte lite hushållssysslor och plockade röda vinbär, så sov den lilla gullungen på min arm. Där skulle hon gärna ha fått sova resten av eftermiddagen, men jag skulle ju  iväg och vara kulturell, så...

Jag hann slänga i mej en smörgås, byta kläder, grabba tag i kameraväskan och Astrid innan jag styrde kylaren österut.
I grannkommunen såg jag musikalen Spelman på taket.

Det var en fin föreställning med levande musik, goda sångare och fina teaterprestationer. Jag blev riktigt nostalgisk och kom ihåg Spelman på taket på Lurens år 1976. Ack ja, det var då det.
Mina favoritsånger från musikalen är: If I were a rich man (vem skulle nu inte vilja vara rik?) och Sunset sunrise.

Och nu marsch i säng med mej. Imorgon är det måndag och arbetsdag igen. Ska försöka få ordning på datasalen. Få se hur det hela ska sluta.

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!



lördag, augusti 12, 2017

Kultur för hela slanten

Så har då igen en vecka hastat förbi och jag hinner fortfarande inte med
Min vecka har innehållit kultur av olika slag. Dock inte stick- eller virkkultur i önskad utsträckning, tyvärr.

Jag började förra söndagen med att på kvällen besöka grannkommunen och sommarteatern där, Vääpeli Körmy taisteluni - min kampp. Jag hade ju redan sett en övning, så nu skulle det bli spännande att se vad det duktiga teatergänget hade åstadkommit.

Sauli Silfvast, debuterande regissör, hälsade publiken välkommen i den regntunga söndagskvällen. Högt på min köp-nästa-gång-du-är-i-lämplig-affär-lista står en regnponcho eller cape. Hoppas att morfar i huset kommer ihåg det idag då han ska iväg och fynda toapapper! :)

En smått uttråkad "legosoldat", Räikkönen, Lari Väisänen, pryder sig med blommor. Hela Finlands armé är permitterad, så det finns inte så mycket att vakta precis. Räyhäranta garnision fungerar dock och där återfinner vi en hel del roliga figurer.

Bland annat fältväbel Körmy, gestaltad av Oskari Katajisto, professionell skådis.

Kapten Kuortti, Joonas Virtanen och löjtnant Sievänen, Kati Lill-Smeds är förälskade.

Men bröllopsnatten blir uppskjuten gång på gång. Inte ens i Lappland i deras eget tält lyckas hon behålla sin kapten innan han måste rycka ut eftersom det blir kritiskt vid svenska gränsen.

Rikets president förhandlade med svenskarna och "köpte" skattkistan tillbaka. Frid och fröjd.
Det är alltså fråga om en militärfars. Det återstår nu två föreställningar, imorgon, söndag, klockan 14 och klockan 18.

I måndags återgick jag till jobbet. Vi hade terminens första personalmöte. Nu ingår två nya vikarier i personalstyrkan, som det skall bli riktigt spännande att följa med och se vilka fräscha idéer de har. Hoppas att de vågar komma med förslag, för man blir så lätt hemmablind och gör som man alltid tidigare har gjort.

Efter jobbet styrde jag österut och hamnade för sista gången den här sommaren på konstutställning i Bruket.

Jaakko Stick från Liljendal, målar surrealistiskt och har en förkärlek för ögon och ordlekar.

Här har han målat en ögonpajazzo. Spelet finns inte längre här i landet på barer eller andra etablissemang.

Här är också ögonen i fokus. Clownen har blinkande lampor, som ögon.

Den här målningen visar unisukat (= nattsockor, som på finska heter uni = dröm eller sömn). Visst skulle drömsockor låta riktigt bra, inte sant?
Förresten, om ni tror att efternamnet Stick är modernt och taget nu, så glöm det. Namnet fick en av Jaakkos anfäder, som stred som hakkapelit under det trettioåriga kriget. När bajonetten skulle användas (hade dom förresten bajonett på den tiden? Nåja, alltså ett stickvapen i vilket fall, som helst), så ropade befälet "Stick". Och så fick han heta Stick helt enkelt. Så det är ett gammalt ärevördigt efternamn. Kul med sådant, som inte alltid följer strömmen.

I Aulagalleriet ställer Niina Tervala ut.

Hennes tavlor har ofta naturen som motiv.

 Den här tavlan andas sådan stillhet och ro.

Från Esbo kommer Markku Uitto, som har ställt ut sina tavlor i Vindsgalleriet. 


Hans tavlor kännetecknas av härliga färger. Han målar i akryl, för han är otålig och vill få tavlorna snabbt färdiga.

Den här tavlan passar sällsynt bra in här i Bruket med tanke på vår vackra skärgård.

Från utställningen körde jag raka vägen hem. Hann kolla e-post, skaffa en ny timlärare till surfplattkurserna i Android, ändra i vårt kursdatabassystem osv innan det var dags att bege sig norrut till grannkommunen (igen!).
Den här gången körde jag till en ljuvlig röd liten mormorsstuga inbäddad i lummig grönska.. Där träffade jag förutom mina finska kolleger från Vako också tre tyskar på besök i Finland. De kom från fria bildningen, Volkshochschule Velbert / Heiligenhaus, som ligger i Nordrhein-Westfalen.

Jättetrevliga människor: Rüdiger Henseling, Marcus Nüse och Beate Buchborn. Nu väntar jag ivrigt på nästa omgång med gäster från Tyskland. Och snart borde jag nog få insprängt en nybörjarkurs i tyska i kalendern. Hur nu det skulle gå till? För jag trängde redan in 10 lektioner extra i september i grannstaden, så... håhåjaa...
Å andra sidan, kanske jag skulle lära mej enligt naturmetoden och åka iväg till Tyskland för en längre tid liksom? MEN, hur ska jag kunna lämna lilla M???

I tisdags jobbade jag framför datorn hela dagen ända till eftermiddagen då vi reste iväg på sjukhusbesök. Återvände hem på kvällen då besökstiden tog slut. Sysslade med det ena och det andra innan jag mitt i natten tog itu med resten av artikelskrivandet. Stupade i säng klockan halv tre på morgonnatten. Ack ja.

I onsdags kväll idkade jag kultur av annat slag. Morfar i huset och undertecknad körde iväg norrut och efter uträttat ärende landade vi på östnylands absolut vackraste gravgård.

Med viss bävan öppnade jag porten. Det är rätt länge sedan jag har varit här. Alla våra egna ligger på andra begravningsplatser: Den nya och den gamla. 
Själv ska jag inte ha nån gravplats har jag bestämt. Men barnen hotar med att de gör som de vill. OM jag skulle ha en plats, så är nog den här den vackraste gravgården.

Här växer höga furor, ljung, blåbär och lingon. På vår långsamma promenad hittades många bekanta namn på stenarna och till och med min morfars halvsysters grav. Den hade jag totalt glömt bort. Är faktiskt lite osäker om jag nånsin träffade henne i livet? Har inget minne av någonting sådant från min barndom.

I torsdags var det hemförlovning från sjukhuset på programmet, sedan ett starkt decimerat redaktionsmöte i stan, besök hos den hemförlovade och så fort fort hem. Och precis före vi anlände till gårdsplanen så kom också lilla M med föräldrar. Ljuvligheters ljuvligheter. Hon växer så det knakar, är redan över fem kilo och 57 cm lång. Och en sån lycka att få hålla henne i famnen.
Senare på kvällen nytt besök hos den hemförlovade.

Igår var jag iväg på utbildning i grannstaden. Det var en workshop, som handlade om konceptualisering (lägg det ordet på minnet hör ni!) av invandrarutbildningen. Tillfället arrangerades av Bildningsalliansen.

Konceptualisering handlar för mej om en fallbeskrivning, men i fredags handlade det nog mera om att skapa ett system för hur vi skall gå till väga.
Det är ett sånt där typiskt modeord, som nu just ska förekomma i var och varannan mening. Kanske man skulle kunna konceptualisera sina stickdrömmar också, vad tror ni?
Men nej, nu ska jag inte vara elak, för tillfället var givande och det var ju huvudsaken. Inte vill man ju offra en solig fredag på någonting onyttigt heller. Dessutom blev vi bjudna på morgonsemla (fralla) med te eller kaffe och frukt samt havrekex. Och så blev vi bjudna på lunch på Fredrikas källa. Och när vi satt där ute i trädgården och njöt av den goda vegetariska lunchen så tågade Gardesjägarregementet förbi där ute på Runebergsgatan. Det var ståtligt ska jag säga. Mina kolleger var inte alls lika imponerade, tänka sig. Av någon anledning har jag under de senaste 12 åren haft ett hjärta som klappar lite extra för männen i grönt! :) 
Före det tyckte jag ju nog att ätteläggen lugnt kunde ha gjort civiltjänst istället för militärtjänst. Men de valde att ansluta sig till Finlands armé och bra så. Undrar vad farfar, som krigsveteran, skulle ha sagt om sonsönerna skulle ha valt annorlunda?

Och gissa vad? Jo, därute i trädgården satt också en familj från Tyskland och lunchade. som sagt, det börjar nog bli dags att tänka på språkstudier.

Igår på eftermiddagen hann jag faktiskt med lite balkonghäng och stickade nästan två hela varv med över 290 maskor! Det ni! På handarbetsfronten känns det inte något vidare just nu. Kanske jag ska lägga av med alltihopa? Det blir liksom inte till någonting med mitt stickande eller virkande. Suck!

Önskar er en riktigt skön lördagskväll! Med eller utan stickning!










söndag, augusti 06, 2017

Hinner inte med längre

Hjääälp, nu hinner jag inte med längre. Här har varit fullt hålligång sedan torsdagen. Nu just är jag ensam hemma med katterna, så jag hinner dra andan. Morfar i huset for iväg med den äldsta och den yngsta till huvudstan. Han skjutsade dem, för att den äldsta skulle ha en smart-tv fraktad från lillsyrran i Borgå. Eventuellt skulle morfar i huset ha skjutsat sönerna ändå för den äldsta hade lite grejer i sin lägenhet, som skall hit till oss i lager. Vi har ju så lite grejer sen förut! :)

Men alltså, låt mej ta det i ordningsföljd. I torsdags hade vi gäster från Tyskland här och jag ställde till med ätbart i parti och minut. Enligt morfar i huset var det på tok för mycket. Han tyckte att jag överdrev rejält, men... tja, vi hade ju faktiskt gäster hela veckoslutet och den äldsta tog med sig en del idag, så...

Men vi bjöd på Väinämöinens rågknappar med ishavssallad på, som aptitretare. Och den tycktes falla i god jord. Före det hade vi hunnit med en välkomstskål i Pommac Rosé, som var mycket omtyckt. Och jo, den är faktiskt god och har det där lilla extra.

Sedan var jag "lite lat" och bjöd på varma smörgåslängder, dvs jag hade två olika sorters brödlängder och två olika sorters fyllningar för brödlängderna. Äh, nu blev det här alltför matematiskt invecklat. Vad jag försöker beskriva är att jag hade två ljusa brödlängder och två lite grövre brödlängder = 4 brödlängder inalles. I en ljus och en mörkare hade jag en fyllning bestående av skinktärningar, kryddgurka, smör och persilja. I de två resterande hade jag salamitärningar (går lika bra med prickig korv!), osttärningar, tomat, röd lök, smör och persilja. Skär längderna i skivor, men låt dem hänga ihop i bottnen. Sätt längderna på stort dubbelt vikt folie på en ugnsplåt. Placera fyllningen mellan skivorna och snåla inte med den! Vik upp foliekanterna runt brödet, strö ev. lite riven ost på och så in i ugnen, 200 grader om varmluft, annars 225 - 250 grader. Efter 15 minuter borde smöret och osten ha smält och du kan njuta av varma mumsiga mackor tillsammans med grön sallad.

Jag hade lite ost på bordet, samt två skålar med dipp (en med taco och en med ranch) och en skål rågchips, gurka, paprika, lite ostkex och baguette. Nånting för envar liksom. Tyskarna ville pröva på det finska sättet, så de drack alla mjölk till smörgåsarna. Jag hade också en liten burk med memma, som de modigt smakade på tillsammans med grädde.
Den svartstämplade emmenthalerosten hade god åtgång. Det som blev kvar sände jag med äldsta sonen idag.

Till efterrätt bjöd jag på en vitchoklad-limetårta.
Så här mycket återstod av kakan igår innan den försvann totalt. Det här var ett helt nytt recept för mej, som jag hittade under försommaren i tidningen Kotivinkki. Lite vågat att ta ett nytt oprövat recept, men det lyckades. Och jag tyckte om den där brytningen mellan sött och syrligt. Till det här hade jag ytterligare Fazers geishakex
Och joo, kanske som morfar i huset sa, det var nog alldeles för mycket. Jag ska försöka med enbart bulle och kex nästa gång... kanske... om det nu blir nån nästa gång. Jag kanske skrämde bort tyskarna? :)

Senare på kvällen anlände den nästäldsta med fru från Ekenäs och de satt en stund vid bordet och hann äta lite varm smörgåslängd innan tyskarna bröt upp och vi andra packade kylväskan med dricka, lindade in smörgåslängderna och tog min bil till Struka i den östra grannkommunen. Äntligen skulle vår länge planerade picknick bli av. Den som vi skulle göra redan i maj förra året!

Struka är Finlands enda kvarvarande handdrivna sluss. Den finns vid en av Kymmene älvs armar och är väl värt ett besök. Morfar i huset och undertecknad var glada över att kunna erbjuda ett speciellt utflyktsmål, som de unga inte besökt förut. Ett litet äventyr i vardagen.


Slussen har reparerats i våras. Men endast de luckor, som vetter ut mot havet. Doftade gott av tjära.

Slussbassängen är 25 meter lång. Hur djup den är vet jag inte. Vi väntade och väntade, men det kom ingen båt. Men ungdomarna öppnade luckorna ändå.

Först virvlade vattnet lite grann.

Sedan forsade det ut när luckorna var helt öppna.

Sedan var det fritt fram för båten att ta sig ner mot havet. Där står sonen och spejar, men inte minsta lilla båt i sikte. Och vi hade inte ens en barkbåt med oss.

På andra sidan fanns minsann en båt, men den var förtöjd och rörde sig inte alls.

Det här flöt däremot på älven.

Och grannen på vår sida eldade bastun. Också det en god doft.

Och när nu de unga tu hade tömt bassängen på vatten blev de ju tvungna att fylla den igen. Här virvlar vattnet tillbaka in i bassängen i andra ändan av slussen.

En riktigt vacker kväll och vid 22.30-tiden var det så här mörkt. Då begav vi oss av hemåt efter en lyckad picknick med varma smörgåslängder i folie och Geishakex till efterrätt. Vindruvorna, baguetten osv fanns kvar hemma i kylskåpet, men det gjorde inget.
Väl hemma mer eller mindre stupade vi i säng.

I fredags kändes det som om jag tillbringade hela dagen i min plåtlåda, men så var det ju förstås inte. På förmiddagen körde vi iväg till stan och hälsade på i servicehuset där. Sonen och svärdottern kom i egen bil, för de hade eget program längre fram i grannstaden. Till grannstaden styrde också morfar i huset och undertecknad kosan. Vi gjorde en avstickare till återvinningscentralen där morfar i huset i onsdags hittade splitternya fina däck till fransyskan. Nu var det alltså dags att packa dem i min plåtlåda och betala, för morfar i huset hade kollat att dom passar. 
Jag hittade lite annat, dock inte garn, ifall ni nu skulle tro det! :)


Efter vår runda på återvinningscentralen var det dags för en sen lunch bestående av rikligt salladsbord och pyttipanna samt hembakta goda morotssemlor (frallor). Vi skulle ju gärna ha bjudit mat åt den nästäldsta sonen med hustru, men de tackade nej till förslaget och körde istället iväg och hälsade på lilla M, som inte hade fått träffa morbror och moster på över en månad!

När vi (morfar i huset och undertecknad) hade smort kråset, hade klockan tickat iväg så pass att det var dags att styra plåtlådans kylare mot huvudstan. Där plockade vi upp den yngsta och den äldsta och fortsatte sen österut med kaffepaus hos dottern. Självklart måste mormor också få träffa lilla M, inte sant?
Därefter skulle den äldsta iväg och hälsa på sin faster och sin kusin och vi andra återvände hem via lilla mataffären. Den yngsta for sedan iväg med unga husbonden tillbaks in till stan på pizza och jag slog mej ner och plockade upp 288 maskor i mitt nuvarande stickprojekt. Huhuh! Nån som vill sticka resår över de där maskorna och dessutom öka maskantalet vartannat varv?

När den nästäldsta med hustru återvände från grannstaden sammanstrålade vi tillsammans med den äldsta, som återkommit. På soffbordet dukade vi upp med chips, dipp, cider, pommac och gin and tonic i vardagsrummet. Full rulle alltså hela fredagen. Verkligt tur att morfar i huset tog hand om disken på fredagsmorgonen. När skulle jag annars ha hunnit med det?

Lördagsmorgon grydde och den nästäldsta med hustru var tvungna att återvända hem till sitt. Minstingen dök upp från sitt nattkvarter hos unga husbonden och det bestämdes att vi alla fyra skulle åka iväg till grannstaden på sjukhusbesök. Före det hann vi med en snabbtitt i återvinningscentralen, för minstingen skulle behöva bland annat lampor. Sedan satt vi en god stund på sjukhuset innan vi återvände österut via en affär där vi som hastigast sa hej till lilla M, som var där med sina föräldrar. Hon är inte särskilt intresserad av att gå i affärer. Det är för mycket människor och för mycket oljud. Lilla M vill ha lugn och ro.

Här hemma gjorde jag en ny varm smörgåslängd med prickig korvfyllning. Den kalasade äldsta sonen och undertecknad på medan far i huset åt upp resten av skinklängden. Den yngsta plockade i sin tur upp unga husbonden från hans jobb i stan och så var de ute och åt igen innan de åkte iväg till ett födelsedagskalas. Inte mycket man hunnit se av dem inte! :)

Lördagskvällen blev lugn med umgänge med den äldsta och morfar i huset. Kvällen avslutades med slötittande på Jurassic Park. Den första filmen och den bästa av dem som gjorts. De andra verkar sedan som billiga plagiat där idéerna lite tagit slut.

Nu just kämpar jag med mej själv och mitt samvete, ska jag si eller ska jag så ikväll? Kanske bäst att ta skeden i vacker hand och bara åka iväg till sommarteatern i grannkommunen. Borde kanske ha gjort det igår i stället, men...
Om föreställningen regnar bort kan jag ju alltid komma hem. Jag har ju redan på övningen sett första akten, så... :)

Imorgon är det slut på sommarlovet, för då börjar jobbet igen. Få se hur det ska gå. Jag känner mej alldeles vimsig...