söndag, februari 21, 2016

Himmelskt god tårta

Gårdagens plan var glasklar, som vanligt: Ledig med stort L och sockstickning med stort S stod på programmet. Att det inte blev så beror på mina kära barn med sambos.

Rätt tidigt på morgonen åkte det nygifta paret iväg hem mot Ekenäs. Vi hade glädjen att få njuta av deras sällskap från torsdagkväll. Det blir alltid tomt när de återvänder hem till sitt. 

Jag fick på diskmaskinen och hade just satt mej ner med sockstickningen i högsta hugg när min telefon ringde:
- Nu är kakbottnen i ugnen. Det blir kalas hos er. Jag har bjudit halva byn, meddelade unga husbonden. 
Sen frågade han vad vi hade för mat och gav order om att huset skulle städas.
- Men, men..., stammade jag fram och mumlade om ledighet och stickning och... Men så veknade jag då han sade att minstingen var på intåg och eventuellt skulle dottern med sambo gästa oss igen. Och dessutom så hade jag ju både bulle, kex och drömtårta hemma, så det fanns ju att sätta på bordet mer än tårtan.

Jag tog alltså sopborsten i vacker hand, nåja vacker och vacker, det kan allt diskuteras, och for runt som ett jehu. Det ledde förstås till att jag rev ner lika mycket dammråttor och katthår som jag jagade. Sen kavlade jag upp ärmarna och tog itu med att reda upp det överfulla extra bordet. Sorterade och försökte få var sak på rätt plats innan jag sakta smög tillbaka till fåtöljen och stickade bara några varv till på det andra sockskaftet...

Plötsligt stod unga husbonden med sambo i dörröppningen och nu blev det fart i köket. Han stekte malet kött (köttfärs) och huxflux hade han lasagnetten i ugnen, både matbord och kaffebord dukat, salladen på bordet och så sa han:
- Varsågoda!
Och vi lät oss väl smaka.

Vi hade just stigit från matbordet då gästerna anlände. De satsade på kaffe och tårta och hoppade över maten.

Och så kalasade vi på den himmelskt goda tårtan med hallon- och chokladdajmmoussefyllning. Oj så gott det var. Det blev inte mycket kvar! Tack till Dani!

Tack också till mamma för den goda drömtårtan, som vi kalasat på i dagarna två!
Och tack till unga husbonden som arrangerade kalas!


Det var så trevligt med ungdomar runt bordet. Vi diskuterade allt från internetsidor, till böcker, filmer och tv-program. Skvaller är vi alla dessvärre dåliga på. Vi vet liksom inget om vad som händer i byarna.

Lycka för mej är att få ha barnen på besök! Finns inget bättre.

Lite konstigt kändes det allt när unga husbonden påstod att han nu fyllt 27 år. Hur kan han ha gjort det då jag fortfarande är 25?

Inga kommentarer: