måndag, juli 31, 2017

Så duktig

Oj vet ni, idag känner jag mej så präktig och duktig. På hela två månader har jag INTE köpt ett endaste ett nystan med garn. Eller nåja, det blir ju faktiskt ännu längre sedan jag kom hem med garn senast. Det trodde ni inte om mej, va? Ändå har jag fått veckovisa garnnyhetsbrev där man lockat med det ena garnet förmånligare än det andra. Men se, jag har lite karaktär ibland.

Idag har jag också trollat fram världens snabbaste jordgubbstårta.
En plåt med rulltårta delad i fyra delar. På med jordgubbar och grädde på varje botten och simsalabimsala, så var tårtan färdig. Kan det enklare bli? Knappast.

Vi har nämligen haft gäster här idag: Dottern och dotterdottern. Den lilla sov så skönt på min arm. Ren och skär lycka, som jag igen lever länge på.

Och nu ska jag gräva fram mitt tyska lexikon och så ska jag småningom iväg på en liten kvällssits och prata främmande tungomål.

söndag, juli 30, 2017

Den mest positiva

Igår var vi = morfar i huset och undertecknad, iväg västerut till grannstaden. Vi var på sjukhusbesök och sedan besökte vi barnbarnet. 
Hon är sååå söööt! Och hon sprider sån lycka! Igår när jag höll henne i famnen och vi igen talade om viktiga saker så mötte hon min blick, armarna viftade och benen sprattlade. Munnen log och hennes gensvar var så otroligt. Där skulle jag lugnt ha kunnat sitta resten av lördagskvällen. Morfar i huset tycker att vi besöker den lilla familjen alldeles för ofta, att de blir störda på vår närvaro. Men, men, jag måste ju få min veckovisa barnbarnsdos, hur ska det annars gå? Och dessutom var det ju i torsdags förra veckan, som vi senast var där så... ja, inte är det väl för ofta då? :) Och dottern säger nog ifrån då det blir för mycket, så det så.

Och nu kan ni lugnt hoppa över det här lilla stycket och raskt fortsätta med nästa, för här kommer nånting som kan tolkas, som skryt. Jag beklagar, men....
Igår bestämde jag ett arbetsmöte med en person och vi hamnade förstås i diskussion om sommaren som gått och framförallt vädret. När jag sade att det faktiskt har varit sol nästan varenda dag under sommaren utbrast personen:
- Du är nog den mest positiva människa jag någonsin har träffat.
Hör ni det var ord och inga visor det. Och jag blev så glad, så glad. Kan man få en finare komplimang?

Ifall ni mot förmodan undrar hur det gick med min "middagsbjudning" igår, (ni vet den där det stod om i horoskopet) så hamnade morfar i huset och undertecknad i en grill! Maten var god, dock inte hälsosam och portionen på tok för stor för mej. Men huvudsaken är att han var nöjd, inte sant? :)

Planen för idag omfattar ett litet eftermiddagsmöte och sedan hoppas jag på balkonghäng och sticka, sticka, sticka. Få se hur det blir. Ingen stress, det är ju ändå söndag och ännu en hel vecka ledighet kvar.

Lurvinge njuter också av söndagen och syns knappt i gräset.

lördag, juli 29, 2017

Två på en vecka

- Va? Va e de här? Två tidningar på en vecka, grälade morfar i huset förgrymmat igår kväll då vi sent omsider vittjade vår postlåda.
- Oj då, det var som sjutton, sa jag med min lenaste röst och försökte låta jätteöverraskad även om jag hade stenhård koll på när nästa Novitatidning skulle dyka upp. Varför skulle jag annars ha insisterat på ett stopp vid postlådan i gårdagens duggregn?

- Va? Va e de här, utropade jag i min tur något förgrymmad då jag fick en påminnelsefaktura på en redan betald räkning. Mummel, mutter, morr.

Kotiliesi käsityötidningen nr 5/2017 fick jag i onsdags. Jag har försökt att inte bläddra alltför ivrigt i den för nu ska jag verkligen INTE börja på något nytt projekt, så det så! Men redan där på pärmen finns den där fina tröjan i rutor. Så mycket såg jag på mönstret att nej, nej, det är för invecklat för mej! 
Sedan kollade jag den där vita bomullsfilten i mormorsrutor. Garnet är samma som jag stickar i nu just och det går att tvätta i 60 grader, men det ska ju vara massor av garn till 130 rutor och 3:ans virknål, så...
Flicktunikan kollade jag också. Till den har jag faktiskt garn och skulle ju kunna sticka en på växten åt lilla M, men... som sagt, först få undan det jag håller på med just nu.

I Novita-tidningen presenteras höstens nya färger på garnkartan. Antagligen kommer det nya garner också, men jag vågar inte titta! I den här tidningen finns en teknikskola dels för hur man stickar sockor och dels för magic loop, dvs att sticka båda sockorna på en gång på en lång rundsticka. Men inte heller det ska jag syssla med. Nej, bort allt sånt från mej!
För övrigt finns här 8 sockmönster, de flesta som knästrumpor. Ack ja. Tror inte att jag skulle lyckas bli färdiga med sådana även om de ser läckra ut och garanterat är varma.
I Novita finns också många sömlösa mönster där plagget stickas uppifrån och ner. Borde testas nån gång, men som sagt inte förrän nuvarande projekt är slutförda. Basta!

Höstens trend är stickat i tjocka härliga garner med stora vida kragar och så volanger.
Men nu, nu kan jag inte underhålla er här längre för nu, nu ska jag försöka få fart på morfar i huset. Vi ska ju iväg västerut...

fredag, juli 28, 2017

På balkongen

Det var så skönt ute på vår balkong igår. Där satt jag och stickade efter mötet i den lummiga trädgården i stan. Där bjöds det på färska hembakta semlor (frallor), bondost, hembakt (förstås!) äppelrulltårta och glass. Mötet inleddes med en liten bubblande skål. Är inte det ett perfekt möte? I synnerhet som sällskapet var härligt, bjudningen riklig och god samt vädret det bästa tänkbara.

På balkongen satt jag och kände mej lite misslyckad på stickfronten. Ingenting har jag fått färdigt och ändå är hushållet helt upp och ner. Inte har ni ju sett nånting annat i stickväg här på de senaste två månaderna än sockparet jag fick av mamma

Jag kanske ska sluta med stickandet helt och hållet och börja ägna mej åt städning och hushållsarbete istället. Sådär satt jag och funderade och tyckte nästan lite synd om mej själv, vet ni. Sådär gick mina tankar allt medan jag räknade ett två tre fyra, ett två tre fyra då jag stickade mönster över 136 maskor på stickor nummer 2½.

Mitt i mitt räknande kom det väntade telefonsamtalet:
- Hej, dom tar in mej på sjukhuset.
- Okej, vill du att jag ska göra nånting?
- Jo, kan du...
Så bröt verkligheten in där på balkongen och allting återfick igen sina rätta proportioner. Det gör inget om jag stickar endast en maska per dag. Det finns viktigare saker här i livet.
Ett två tre fyra, ett två tre fyra, stickning är bra för blodtrycket, bra för hjärnan, dämpar oro och ett två tre fyra, ett två tre fyra...

Morfar i huset kom ut på den soliga balkongen med en stol i släptåg:
- Och du bara stickar och stickar
- Uhmm

Han började ta bort tyget.
- Här fattas en knapp. Har du sett den?
- Nej, hur skulle jag ha gjort det?
- Va ska jag göra nu då? Jag måste ju få fast tyget tillbaka.
- Äh, du hittar nog på nånting. Du kan ju skruva i en skruv.
Ljudlig fnysning till svar.
- Vänta lite så tar jag ett foto med min telefon, så får du se hur det ska vara sedan när du ska ha på det tillbaka.
Ytterligare en ljudlig fnysning till svar.
- Kan man tvätta det här i maskin månne?
- Vad står det då? Finns det nån tvättlapp?
- Äh, sa han och försvann med tyget ner i källaren till tvättmaskinen.
- Vaaa, hur ska du hinna få det torrt till i moron, hojtade jag så det hördes ända till grannarna.
Alltså, den där karlen! Sånt där ska ju alltid skötas genast och inte sista kvällen förrän stolen skall i användning. ARRRGH!

Ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Spruttzz, spruttzz, hördes när morfar i huset återvände till balkongen.
- Vad gör du, frågade jag misstänksamt när en doft av liljor och körsbärsblom spred sig omkring honom.
- Jag ska tvätta bort en brun fläck.
- Men vad har du riktigt för medel?
- Int vet jag. Det är något, som du och din mamma har köpt.
- Får jag siii, sa jag och lade ner stickningen.
- Men det här är ju för textilier, inget rengöringsmedel, utropade jag och skakade förtvivlat på huvudet.

På avstånd hörde jag vällingklockan ljuda. Sommarteateråskådarna kallades tillbaka till vridläktaren. Musik, sång och skratt...

Ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Morfar i huset lommade iväg in igen.
Spruttzz, spruttzz, hördes när han återvände till balkongen.
Ett två tre fyra, ett två tre fyra... och jag ska inte titta, jag ska inte titta, jag ska inte lägga mej i, men...
... jag kastade ett getöga på sprayflaskan. Spärrade förvånat upp korpgluggarna. Vätskan var blå och på etiketten kunde jag läsa "ikkuna" (= fönster).
- Men du har ju fönsterputs nu. Int kan du torka med det.
- Varför inte? Det blir ju skinande och blankt.

Ett två tre fyra, ett två tre fyra... det är nog tur ändå att jag har en stickning att hålla mej till. Hur skulle annars vår samlevnad på balkongen arta sig?

Humlan är för övrigt lika glad som jag över den vackra balkongblomman jag fick av svägerskan tidigare den här månaden. Ser ni humlestjärten där i den översta blomman? Lite suddigt foto, men humlan flyger så fort vidare att jag inte riktigt hinner med.

Planerna för idag är högst oklara, men jag hoppas att jag hinner med lite stickning i varje fall. Kan vara bra för att hålla mitt förstånd intakt!
Ett två tre fyra, ett två tre fyra...

Ha en riktigt mysig fredag!

torsdag, juli 27, 2017

Rostjuven

- Du din @#$&!, ropade morfar i huset och kom sprintande rakt emot mej. Till all tur vände han av och styrde mot ytterdörren.

- Såg du vad den gjorde, frågade han när han flämtande återvände in.
- Nääe, vad har hänt? Sprang du fast en cyklist?
- Nä, nä, det var kråkan. Den stal en ros. Den flög iväg med rosen i näbben.
- Den skulle säkert ge en blomma åt sin fru, sa jag och försökte hålla mitt breda hangökexleende tillbaka.
Morfar i huset muttrade och gormade:
- Det var en kråkunge.

I princip har han ju helt rätt. Den kan gå på tok med hela blomman och det vore ju synd för den är nu alldeles full i knoppar.

På dagens program står: Möte i trädgård i stan och senare balkonghäng här hemma och sticka, sticka, sticka. Kanske jag till och med hinner med ett varv nu innan det småningom blir dags att åka iväg.

onsdag, juli 26, 2017

Inte utan min mamma

Hör ni, det är nu bara så att jag klarar mej inte utan min mamma! Så kanske jag inte är så vuxen ändå?

Men vem annan skulle sticka superfina sockor åt mej?
Så här härliga sockor fick jag i början av den här månaden av henne. Dessvärre hotar hon igen med att sluta sticka. Oj, oj, oj, då går det nog på tok för mina fötter. Utan min mamma kommer de att förfrysa sig. Ni vet ju hur eländigt det är med mitt stickande. Det blir liksom inte till någonting.

Igår roade jag mej bland annat med att läsa mitt horoskop i två skilda veckotidningar. Och jo, jo, jag vet, jag vet, jag ska inte ha mera tidningar och ändå köpte jag senaste numret av Allers igår. Men det är inte så farligt med den tidningen för den åker sedan vidare till dottern och därifrån till pappersinsamlingen. Den blir liksom inte kvar här på matbordet längre, så det så.
Men alltså i mitt horoskop stod det att jag känner mej sliten mellan flera viljor och ansvarsområden. Hur kunde siaren veta det?
Vidare så ska jag släppa jobbet helt när jag är ledig och fokusera på familjen. Låter inte det helt perfekt? Ja, liksom för vem som helst? :)
Och sist men inte minst: "En äldre människa behöver dig lite extra". Se där, gissa vem, som ringde igår? Jo, min mamma förstås!

Efter min ytterst ringa hjälpinsats så fick jag bläddra i hennes Hemmets Veckotidning. Här stod att jag skulle vara försiktig med ekonomin och satsa på mitt välmående. Tjaaa, nu tänkte jag ju inte riktigt på det där tidigare i morse då jag betalade fakturor. Oj, oj, oj, hur skall det gå nu...
Det mest kryptiska eller kanske mera bestämt det mest exakta var meningen där det stod att jag den 29.7 ska bjuda en vän på middag! Hmmm, men vänta nu en vän, vem menas? Ska jag bjuda min mor eller min lillsyrra? Men ingendera av dem kommer ändå att följa med. Och ja, då skulle det väl ha stått en släkting eller hur? Så jag misstänker att det inte heller gäller att bjuda barnen på middag. Så ska jag ringa till nån av stickväninnorna och gå ut och äta med dem? Eller ringa till T? Eller nån kollega, eller? Öh, alla mina vänner är nog iväg ute på olika semesterparadis, så...
Dessutom stod det i horoskopet något om att månen står i gynnsam position för mitt tecken. Det måste väl ändå betyda att det är morfar i huset jag skall bjuda på middag, inte sant? Men det kan bli knepigt. Helst skulle jag vilja gå ut och äta, men att vi skulle komma överens om ett matställe vi båda gillar är hart när omöjligt. Ja och då förstår ni att det inte heller är så lätt att tillreda en middag, som han skulle gilla och jag tycka om! :)

Tror att jag ska grubbla vidare på middagsbestyret över min stickning. Jag har ju inte stickat en endaste maska sedan i fredags, så det börjar bli hög tid nu om jag någonsin ska få nånting färdigt.
Men först lite uteaktiviteter.


måndag, juli 24, 2017

Ett veckoslut fyllt av musik

Oj, ni skulle bara veta så jag har njutit av det gångna veckoslutet, som har varit fyllt av musik och lite av lilla M, hennes mamma och min hulda moder. Kan det bli bättre?
Njaa, kanske, som då när jag hade samlat alla här hos oss?

I lördags var jag iväg till Strömfors Bruk för andra gången den här veckan. Den här gången var jag på musikfestivalen Roots'n Boots. Och det var musik i över åtta timmar ska ni veta. Bra musik: Rock, countryblues, country, rockabilly, blues och hillbilly. Härlig, skön livemusik. Musik, som pulserar i ens blod och får det att rycka i fötterna. Musik från rötterna, skön att lyssna på, skön att dansa till. Superduktiga och fina band, inhemska sådana, förutom ett.

Först ut på scenen var South River Allstars, som spelar rythm & blues bluesmusik, rock'n roll och rockabilly.


Och tro det eller ej, bandet kommer faktiskt från Borgå!

Trion består av Mika Ikonen, gitarr och sång, Petri Myllynen, trummor och  Markku Rauma, bas. Visst är det en häftig elbasso, som han Rauma trakterar? De spelade både egna låtar och covers, bland annat What's On Your Mind, som Ikonen själv har skrivit.

Förra året spelade Creek Road Eleven på efterfesten i Pajakahvila. I år fick de ta klivet upp på huvudscenen på Stallbacken. De spelar härlig countryrock.


Bandet består av Toni Ruuska, sång och gitarr, Jyrki Levä, sång och gitarr, Pete Christiansson, bas, Jani Miinala, trummor och Petri Frestadius, keybords och sång.
De spelade bland annat Bad Monday från sin nya skiva The Long Harvest. 

Och så kom då det häftiga bandet The Reverend Peyton's Big Damn Band från Indiana i USA. De spelar countryblues och nu blev det fart på minsann.
Med de här tre instrumenten fick de här tre rejält ljud. Kolla vad ni kan använda tvättbrädan till och behöver ni trumma så går det riktigt bra med ett upp och nervänt ämbar, men det visste ni säkert redan. Josh Peyton till höger i bilden är en fena på gitarr...

... och inte bara gitarr. Han spelade också på en tresträngad cigarrlåda...

... och en likaledes tresträngad riktig yxa.
När bandet spelade We Deserve a Happy Ending var det sådan fart på att tvättbrädan fattade eld! Men lugn bara lugn, det hörde till showen!

Det kan inte ha varit lätt för Sherwood Tigers att äntra scenen efter de dynamiska amrisarna. Om ni noggrant kollar in deras video på deras FB-sida, så där sitter jag i röd t-shirt med ett svart paraply uppspänt till skydd för den andra lilla regnskuren, som föll under dagens lopp. Jag hade hotat med att jag åker omedelbart hem om det börjar regna. Men det klarade sig med nöd och näppe. Solen sken trots hotfulla mörka moln.

Bandet spelade bland annat Broken Heart. Jag måste säga att jag gillar sådan här enkel rakt-på-sak-rock.

Killarna hade med sig den kvinnliga solisten Minna Lasanen. Hon hade röstresurser och en lämpligt hes röst. Hon sjöng bland annat Tough Lover. Och visst svänger det riktigt skönt, inte sant?

Hilland Playboys, som spelar på klubben Juttutupa i Helsingfors varje måndag . Tänk vad bra huvudstadsborna har det! Det här bandet spelar country och gör det med bravur.

De spelade bland annat låten Crazy Arms, en riktigt gammal god countryklassiker. Nyast i bandet är Nina Sallinen, så de har ingen kvinnlig violinist med sig längre.

Sist ute på scen var The Ronski Gang, ett legendariskt finländskt rockband. De spelar rock'n roll så det svänger om det.
Riktigt skönt gung i  bland annat Who You Gonna Love

Och fansen diggade dem. Surfplattor, telefoner, kameror och jag vet inte allt vad åkte fram. Undrar vad artisterna tycker när de filmas så där?

Den vänliga mannen i vit hatt försöker lära ut stegen i countrydans till ivriga damer.

Och det ska börjas i tid, inte sant? Den yngsta åskådaren var helt korrekt utrustad med cowboyhatt och hörselskydd.

Tack till Harri Koste och Nina Häggblom, som orkade arrangera en fin musikfestival för tredje året i rad.

Igår på förmiddagen dök dottern upp med lilla M. De plockade upp mej och sen fortsatte vi vår färd till min hulda moder. Lilla M har igen vuxit sen i torsdags! :) 
Nä, nå, jag ska kanske inte överdriva, men det är så härligt nu när hon är mera vaken och noggrant följer med vad som händer. Hon hann också ligga ett varv här på matbordet när det skulle bytas blöja. Hon fick även träffa sin morbror med sambo. Men jag gav inte henne till nån annans famn än hennes egen mammas. Jag skulle förstås kunna sitta med lilla M hur länge som helst och diskutera viktiga saker så där oss kvinnor emellan!

Från country och rock till visor. Igår kväll besökte jag Liljevisan och blev än en gång positivt överraskad över fina lokala förmågor.

Förväntansfullt bänkade sig lyssnarna i Paviljongen.

Först ut på scenen var Stella Jonasson, som ackompanjerades av Stefan Westerbladh. Hon sjöng både egna och andras visor.

Nina Wiklund var följande artist och som ni ser, samma ackompanjatör. Hon sjöng bland annat Änglamark.

Tre Ljufva, Tove Matsinen, Mia Mårtensson-Antas och Linda Slätis, var en ny grupp för mej. De sjöng ljuvligt vackert i stämmor, både Bellman och Lill-Babs. Visor är härliga just för att de kan vara vad som helst.

Efter pausen var det dags för bygdens egen son, Kettil Fredriksson. Och han kan minsann sjunga han. Det var härligt att höra honom sjunga på svenska. Han tolkade både Tomas Ledin och Mikael Wiehe och avslutade sitt set med Guld och gröna skogar. Han klarade alla låtar galant. Jag är mera van att höra honom som countrysångare så det här var en riktigt trevlig överraskning.
Ja, och gissa vem som ackompanjerade på gitarr för tredje gången den kvällen? Jo, just precis Stefan Westerbladh.

Kvällen avslutades av hangöborna Pigge och Ika Svenskberg. De sjöng roliga visor med lite allvar bakom. Jag gillade speciellt mycket Hanna Åbergs visa Penisavund.
En hellyckad söndagskväll alltså. Och jag kan ösa superlativer över varenda en av de uppträdande. 
Tack till Visans Vänner i Östnyland r.f.
för att ni orkar dra Liljevisan år efter år.

Och tack till allt talkofolk för att ni ställer upp och gör det trevligt för oss andra.