måndag, februari 20, 2017

Veckoslutet rusade förbi

Hjääälp, nu är det snart mitt i natten och mina kurspapper är borta. Den berömda eller snarare ökända Någon har lagt dem på ett säkert ställe och nu finns de ingenstans! Jag tror inte att jag orkar gräva och leta längre. Visst får jag skjuta upp det till imorgon? Kanske jag hinner före jag skall iväg på jobb? Vad tror ni?

Veckoslutet rusade förbi och så idag var det plötsligt måndag igen. Är det faktiskt så att tiden går fortare ju äldre man blir?

I lördags var jag iväg på Qvidi-Mina-kursen. Detta trots att jag inte har hunnit virka rutor alls. Jag skäms faktiskt lite över det, men tröstar mej med att de andra deltagarna är pensionärer och har därför mera tid... Men hej, vem är det jag försöker lura nu. I kursen deltog ju en dam, som faktiskt är yngre än jag och har heltidsjobb, så det så.
Det var meningen att vi nu skulle sy ihop alla våra över 500 rutor till en tröja, en väst eller en... nåja, jag nöjer mej tillsvidare med en pannlapp! :)

Så här fin är lärarinnans blivande tröja. Den är precis i mina färger, inte sant? Känner att jag nog borde ha satsat på sådan här färgkombination istället för det där i lila som jag gjorde. Men så är det då man vägrar köpa nytt garn. Jag trodde ju att man skulle göra sig av med alla små restgarner. Det fungerar inte riktigt om man vill ha nånting ton i ton...

Det här är ju också mina färger. Här är en provlapp på gång.

Den här blivande tröjan har också fina färger. Hon har lagt ihop rutorna med säkerhetsnålar för att få dem att hållas och för att själv hänga med i vilken ruta, som kommer vart.

De här rutorna är virkade i bomullsgarn. Fina färgkombinationer.

Det går, som sagt,  åt många rutor till en tröja. Till en väst behövs lite på 300 rutor. De kan förvaras så här i plastlådor...

... eller så här på långa stickor.

I den här tröjan blir det lugna jordnära färger.

Igår morse, på söndagen, kom det ner blöt snö på förmiddagen. Och det blåste.
Stackars, stackars Kurre, han var blöt, lite frusen och jättehungrig. Hans svans var alldeles genomvåt. Man kunde nästan tro att han är en igelkorre!

Men svansen gav faktiskt riktigt bra skydd åt honom när han svepte den över sig ända upp till öronen.

Lite senare då snön övergått i regn och jag satt framför datorn och såg igenom bröllopsfotona från i fredags, så ringde min hulda mor:
- Jag är så lat. Jag orkar inte laga mat idag. Ska vi gå ut och äta? Jag bjuder.
Och vad tror ni att jag svarade? Gissa tre gånger!!
Förstås svarade jag ja, vad annat? Och så körde jag tillsammans med unga husbondeparet iväg efter mamma och fortsatte av bara farten till grannkommunen där vi åt riktigt gott.
Stackars far i huset. Han kunde inte följa med, för han höll på att baka semlor (frallor). Jag hann få en ugnsvarm med smältande smör på innan jag körde iväg. Mums, så gott! Det finns vet ni inte många kvar av de goda semlorna längre. Tur att han hann få en påse i frysen innan de övriga försvann i bättre magar. Tack både till mamma och hennes svärson!

Idag på förmiddagen var det dags för den tredje Ekholm att falla på isen. Stackars far i huset igen! Han månar om sin fru och skulle sanda så att det skulle vara tryggt att gå för henne. Innan han visste ordet av ligger han raklång på rygg på isen och får en så hård smäll i bakhuvudet att han tuppar av. Han föll så handlöst att han till all tur inte hann ta emot sig för då skulle han garanterat ha brutit armen. Brrr!

Efter jobbet i grannstaden träffade jag idag min väninna T. Oj, så mycket vi hade att prata om. Vi träffas alltför sällan, tyvärr.
Förutom varandras sällskap, så njöt vi också av goda bakverk på Café Vaherkylä. Och jag var så snäll att jag tog med hem fastlagsbullar åt far i huset. Tack T för trevligt sällskap. Vi gör om det snart igen.

- Det kommer nån, sa far i huset smått förskräckt i kväll.
- Vem är det, frågade jag fundersamt medan jag talade med dottern i telefon.
- Jag vet inte, sa far i huset och i detsamma steg unga husbonden in genom dörren!
Han var så snäll, så snäll och hämtade två krysspennor åt mej på hemvägen från sin kurs. Tack för det. Jag blir rörd av sådan omtanke.

Och nu, nu är det nog natti, natti för min del, annars orkar jag inte med vare sig jobb eller nöjen imorgon.

söndag, februari 19, 2017

Pussar

Ni skulle bara veta vilken vecka det har varit. Jag har liksom inte hunnit med vare sig datorn eller stickningen alls. Men det gör inget för det har varit så mycket glädje och lycka.

Det började ju bra redan i måndags. På tisdagen var det Vändagen, som vi säger här i Finland. Och det är nog mycket bättre än Alla hjärtans dag. Vändagen innefattar ju många fler.

Jag lämnade ett hjärta på bordet och körde tidigt iväg till jobbet i grannstaden.
Det fanns en karamell kvar när jag återvände hem vid 20-tiden!

På jobbet bjöd jag på pussar och alla blev jätteglada. Få tackade nej. Det var så härligt att få dela med sig och glädja sina medmänniskor. Sånt gillar jag.

Förra lördagen gladde minstingen oss med så här fina bakelser från Runda Munken i stan. En god fluffig bakelse, som inte var för söt. Tack till minstingen!

I onsdags fick jag varmbröd igen, den här gången i form av semlor (frallor). Så gott, så gott. Tack, tack!

I torsdags på förmiddagen, fick jag en förpackning med goda chokladkex och en med smörgåskex samt en påse med chokladgottigotti. Det var ett litet tack för kursen, som nu är slut. Tack för det. Känns som att jag är uppskattad.

I torsdags på eftermiddagen blev jag bjuden på pizza i grannkommunen. Det var en trevlig kursavslutning. Mycket bättre att sitta tillsammans allihopa så här en stund istället för att direkt rusa iväg efter avslutad kurs. Tack för att ni tog er tid och bjöd mej på pizza!

Och i fredags, ja i fredags, då fick vår dotter ett nytt efternamn!
Bröllopslunchen intogs på Rafaels Steakhouse. Det var en fin sits med god mat och härlig samvaro med alla barnen + en fru och en sambo samt dotterns svärföräldrar och förstås mormor! De allra närmaste på plats alltså. Stackars brudgum, som är utan syskon, men nu får han ju en hel drös med bröder, inte sant?
Grattis till brudparet än en gång och tack för den delikata lunchen.


Efterfesten hölls hos oss och den gick inte av för hackor! Nu var det dags att fira den nästyngsta sonen, som hade hunnit bli ett helt år äldre igen. Jag vet inte riktigt hur det där går till för vi föräldrar blir ju liksom inte äldre, eller hur? :)
Brudparet hade åkt iväg på sin lilla bröllopsresetripp och brudgummens föräldrar körde till Tammerfors. På plats här hos oss fanns alltså resten av bröllopsgästerna.



En så här fin födelsedagstårta blev vi bjudna på. Så god med choklad och hallon mellan bottnarna. Tack för fint kalas.

Så mycket att glädjas åt och vara tacksam för!

Vad jag gjorde igår och idag får ni reda på imorgon, kanske... ;)

måndag, februari 13, 2017

Lycka är...

... att...

... få undervisa i Hindersby och där bli bjuden på supergod citronpaj
... hinna träffa mamma och där bli bjuden på...

... superdupergod potatisgröt med smöröga och lingonsylt
... och därtill få ett varmbröd med hem av henne
... och dessutom utrivna...

... stickmönster från Hemmets Veckotidning nr 44 2015. Så söt kattmössa.
... kunna sticka och virka
... hitta mönster på nätet
... inspireras av utmaningar
... ha morgondagens kurser färdigt planerade
... ha hunnit skicka iväg listan för onsdagens möte
... få vakna på morgnarna
... få lägga sig på kvällarna
... ha friska vuxna barn och få träffa dem eller tala i telefon med dem
...  ha vänner, både såna som stickar och såna som inte gör det
... ha er kära bloggläsare
... få uppleva vackra solnedgångar

Lycka är allt det här och mycket, mycket mera.

Att en sådan måndag idag! 
Önskar er alla en riktigt bra start på arbetsveckan.

söndag, februari 12, 2017

Belöning

Vill ni se en idiot? En riktigt tvättäkta idiot? Ja, i såna fall välkommen hit! Kanske inte precis ikväll mera för jag misstänker att jag snart kommer att stupa i säng. Men imorgon på eftermiddagen något tag borde jag vara hemma igen efter jobbet i grannkommunen.

Vet ni vad jag har gjort? Jo, jag har varit vaken hela natten!!! Inte sovit en blund. Och då har jag inte ens varit ute och festat, åh nej, jag låg nog helt snällt i min säng. Och nej, jag har inga problem med sömnen, däremot med böcker, som slukar mej med hull och hår! Så i natt läste jag ända till klockan fem i morse! Det är ju helt enkelt inte klokt. Jag tror bestämt att jag ska skylla på far i huset, som låg på soffan och hostade och hostade, skulle han ha varit i sovrummet med mej hade jag ju blivit tvungen att släcka lampan mycket, mycket tidigare.
Dessutom var det han som hämtade boken Niceville åt mej. Han hade fyndat den för 50 cent från Återvinningscentralen i grannstaden. Jag läser så långsamt och tänkte liksom att jag skulle klara av att komma till slutet i natt. Men icke, så jag fortsatte läsandet i sängen i morse och steg inte upp förrän närmare klockan 11. Huuu, då hade halva lediga dagen försvunnit redan och jag som planerade att göra både det ena och det andra. Nu hann jag endast med det andra! :)

Igår försvann min lediga dag också på ett sätt, som jag inte är särskilt förtjust i! Jag var helt enkelt tvungen att åka in till stan och handla! Finns det nåt värre? Näääe, inte då. Min plan var helt enkelt att sitta och sticka, sticka, sticka hela dagen. Men se nej, när får jag göra som jag vill? Kylskåpet var helt tomt och det enda far i huset skaffade hem via minstingen var en liter mjölk! Suck!

Förutom att jag är en tvättäkta idiot, så är jag också en självplågare av stora mått. Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag började med att besöka Tokmanni och där gick jag förstås raka vägen till garnhyllan! Jag klappade på lite garn i början av hyllan och stegade sedan längs med hela garnhyllan till andra ändan, där jag igen klappade lite på garn. Men jag skulle ju inte ha garn, så jag gick faktiskt tomhänt från den hyllan! Ja, ni läste rätt, helt tomhänt. Tänk så mycket jag sparade nu!

När jag sedan gick i mataffären tyckte jag att jag varit så superduper duktig att jag allt kunde få en belöning. Och nej, det blev inte godis, inte heller Aura blåmögelost, utan...

... Allers A-korsord. Det har jag redan hunnit fylla i. Några luckor återstår. Att det sedan dessutom råkar finnas stickmönster i tidningen kan ju inte jag rå för eller hur? :)

Och inte nog med det...

... ifall inte A-korsordet skulle räcka tillräckligt länge, så var det ju bäst att förse mej med en hel krysstidning till! :)

Tyvärr var jag en aningens råddig i huvudet, så jag glömde nästan alla ingredienser jag behöver till chokladkakan, som jag tänkte servera på jobbet i onsdag. Det är nämligen min mötestur då. Det blir alltså att åka iväg till stan och handla imorgon igen. Suck! Eventuellt skulle jag kunna strunta i kakan och baka mockarutor istället. Hmmm...

torsdag, februari 09, 2017

Full fräs

Här har varit sådan fart på hela veckan att jag knappt hinner med. Och tyvärr hinner jag inte alls med någonting annat roligt än mitt jobb.

I måndags när jag kom hem från jobbet var unga husbondeparet här. Jag har inte träffat dem på länge, så det var riktigt trevligt. Far i huset svängde ihop till en plättsmet, men paret hade bråttom hem efter att ha badat bastu.

Efter en stund, rättare sagt, när jag satt och smaskade på de goda plättarna, dök dottern upp på ett oväntat och kärt besök. Hon fick plättar och vi pratade lite ditt och datt. Henne har vi inte heller träffat på länge. Hon sa väldigt fina saker, som jag tog till mitt hjärta. Där gömmer jag dem och bevarar dem och försöker att inte ha dåligt samvete längre över det där eviga dilemmat att inte räcka till i alla lägen. Få se hur länge jag nu kommer ihåg det där.

Jag har alltså haft full fräs på, så full fräs att jag i måndags körde hem med mina dataglasögon på mej. Inte konstigt att min omgivning verkade minst sagt underlig då jag körde.
I tisdags tyckte jag att jag såg så dåligt till dataskärmarna när jag var på jobb. Det var som om glasögonen inte alls hjälpte. 
När undervisningen var slut för dagen på kvällen och jag skulle byta glasögonen blev jag förbluffad. Där i fodralet låg mina dataglasögon!! Jag hade alltså haft fel glas hela dagen.
Nå, efter nästa vecka blir det mycket, mycket lugnare på jobbet, så kanske jag lyckas ha koll på glasögonen då.

För övrigt så har jag drabbats av öronmask. Niklas Strömsted sjunger: Kärleken klär av sig naken... i mitt huvud. Och jag får inte bort honom därifrån. Jag har försökt sjunga allt möjligt annat, som till exempel Soley Soley av Middle of the Road, Somebody Like You av Keith Urban och För kärlekens skull av Ted Gärdestad. Ja, jag har till och med sjungit Greensleeves, men se nej. När jag minst anar det dyker herr Strömstedt upp igen och sjunger "Månen bor på fönsterblecket himlen under täcket i hennes rum"...
Och det verkar inte finnas mycket jag kan göra åt honom, tyvärr. Öronmask är inte en lika fin diagnos, som Tilda hittade för sina åkommor. Men masken brukar försvinna i något skede, så jag lever på hoppet.


Vi har haft rejält kallt här under de senaste dagarna. Solen lyser på dagen och månen stör på natten!


söndag, februari 05, 2017

En ny tidning

Varje söndagsmorgon vaknar jag med förväntansfull hjärtklappning. Idag, idag har jag fått sms från Veikkaus, där de gratulerar mej till storvinsten i Lotto. Jag sträcker njutningsfullt på mej och visualiserar allting för min inre syn. Men så blir jag så nyfiken, vad månne de skriver i textmeddelandet? Skriver de Gratulationer? Eller Grattis? Skriver de på finska? Eller på svenska? I det här läget kan inget längre hindra mej. Jag måste bara gräva fram min mobiltelefon.

Men nej, det blinkar inte blått. Ingen, absolut ingen har haft ledsamt efter mej och Veikkaus har inte hört av sig. Ja, hur skulle de nu ha gjort det. Varifrån skulle de ha fått mitt telefonnummer?

Nå, om de inte skickar ett sms, kanske Lottobilen snart står parkerad på gårdsplanen. Och vad ska grannarna säga då? Jag får allt berätta att bilen hade kört vilse, att den inte alls skulle till oss!

Och hur jag än funderar vad jag skulle göra med alla pengar kommer jag alltid till samma resultat: Ge bort dem åt barnen. Vad ska jag med pengar till annars? Jo, förstås till alla dagliga utgifter och betala bort alla skulder, men sen då? Köpa garn kanske? Tänk vilka mängder det skulle bli! Och tänk så stressad jag skulle bli av allt det nya garnet. Brrr! Nu känner jag mej redan lätt illamående.

Så kommer jag på att jag någonstans har läst att de brukar ringa från Veikkaus när man vinner miljonbelopp. Det är några vinnare, som lät sig intervjuas. Man blir bjuden till huvudkontoret och sedan får man ingå i Lottos exklusiva miljonklubb eller vad den nu kan heta. Bäst att sätta på ljudet i telefon, så man inte missar det viktiga samtalet.

Men vänta nu, de kanske inte alls jobbar på söndagar och ringer först imorgon. Men hej, hallåååå, om de inte har min nummer för att skicka sms, så hur skulle de kunna ringa? Nä, det går ju inte. Deprimerande. 

Efter en stund lyser jag upp igen. De kanske har skickat e-post! Dags att kolla inkorgen. Men det låter ännu konstigare, om Veikkaus inte har min telefonnummer, hur skulle de då ens ha min e-postadress?

Småningom lugnar mitt hjärta ner sig och jag vaknar upp ur mitt dvallika tillstånd. Det saknas en liten komponent i det här lottandet. En liten men ack så viktig sak, nämligen själva lottolappen! Utan lottokupong, ingen vinst heller. Låt vara att chansen till fullpott är mikroskopisk, men ändå...
Nå, huvudsaken är att man har drömmar, inte sant? En vacker dag köper jag kanske någon lottorad. Vem vet.

I torsdags när jag var iväg och handlade i grannkommunens mataffär hamnade jag helt oförhappandes framför tidningshyllan, var annars? Jag var egentligen på jakt efter Allers och A-korsordet i den. Men...
... plötsligt fick jag syn på den här, en alldeles splitterny handarbetstidning; Unelmien käsityöt nr 1 2017.
Tydligen händer det i tidningsbranschen. Förstås måste jag ju ha den även om den troligtvis är helt onödig för mej.

Inne i tidningen uppmanas vi att inte glömma bort våra handarbetsvänner så här inför vändagen. Så nu skulle det gälla att packa en sådan här trevlig liten låda. Jag skulle inte alls ha nånting emot en så här fin låda med detta härliga innehåll. Själva den där anteckningsboken Virkkuri Memo, kostar redan över 15,- euro normalt, så här har man satsat rejält på innehållet i vändagspaketet.

Nå, det lär knappast bli till nånting med mej och den där gåvan ovanför, så kanske jag skulle satsa på en så här fin kappsäck istället? Tänk så behändigt att ha allting till hands när jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet och handarbetar. Jag är dessvärre inte på långt när lika händig, som Tilda. Hon skapar en garnhylla alldeles själv på nolltid.
Nä, jag måste nog lägga far i huset på uppdrag, kappsäcksuppdrag. En gammaldags fin en, inget plastskrot, tack. Han är ju bra på att fynda. Ni minns väl ännu korgen, som han hittade? Och med tanke på den, kanske jag nu inte alls behöver en sådan där kappsäck?

Men däremot behövs ju nog absolut en ny virkad sommarväska, inte sant?

Och sockor, de behövs ju alltid! De här är riktigt roliga, kattsockorna borde jag nog testa på.

Det är farligt att se på finska tidningar. Utbudet av dem är så stort och mitt i allt...
... ja mitt i allt, fick jag syn på ytterligare en finsk tidning, Kotiliesi nr 3 2017. Och nej, jag köpte den inte på grund av paret på pärmen, nej då, utan för att det står med stora bokstäver: "Sticka vårens accessoarer". Tidningen är läsvärd. Här ingår alltid bra och berörande artiklar. Recepten i tidningen är också bra. 

Men jag var ju inne på det här med stickning! Och här är Hanna-sjalen samt en riktigt trevlig baskerliknande mössa. Kunde ev. vara nånting för mej, eller vad tror ni?

Ja, och så var det sockor igen. Måste gräva fram lite 7 bröder garn.

Det här veckoslutet har jag varit kulturell, ska ni veta. Igår bokcafé med Henrik Huldén och idag konsert i grannkommunens kyrka. Igår fick jag krama om två karlar och idag fick jag vila ögonen på en hel manskör. Kultur är inte alls så illa ska jag säga.

fredag, februari 03, 2017

En låda

Idag bjöd arbetsgivaren på lunch efter vårt möte. Supergod mat på Sakura och härlig avslutning på arbetsveckan. Det är sådant jag uppskattar och som får mej att anstränga mej lite extra fast jag har lovat mej själv med verkligt sträng röst att hålla mycket låg profil och inte åta mej så mycket extra grejer.

- Varifrån fick du riktigt din flunssa, frågade far i huset igår med en något kraxig röst.
- Vet inte.
- Men nån måste ju ha smittat ner dej.
- Ja, eller något, svarade jag bekymmerslöst.
Jag träffar långt över 70 olika människor inom loppet av en vecka. Ska jag gå och fråga alla om de har influensa? Ja och sedan förbjuda dem att vara i min närhet? 
Nej, icke då. Tänk redan hur mycket bacillusker det finns på dörrhandtag, kundkärrans handtag i affären, fjärrkontroller, tangentbord, möss, styrplattor osv... 
- Bah, ska man bli sjuk, så blir man, sa min mamma.

- Nu har du smittat ner mej, sa far i huset anklagande idag då jag kom hem från jobbet. Han hostade och hostade och snöt sig.
- Nä, icke. Jag har inte pussat dej, inte kramat dej och du har ju sovit på soffan, så hur skulle jag ha kunnat smitta ner dej, frågade jag högst oskyldigt.
Antagligen borde far i huset ha desinficerat alla fjärrkontroller, bordsytor osv. Och sedan förstås tvättat händerna precis hela tiden för att undvika smitta. Men det är ju svårt, verkligt svårt för ibland har vi ju faktiskt befunnit oss ganska nära varandra ändå! :)
Nå, det finns ju hostmedicin i kylskåpet, som han fritt får pröva. Min hulda moder trodde dock att det nu skulle vara dags för en annan sorts hostmeducin. Nu borde det vara en för torrhosta istället för slemlösande. Håhåjaaa, hur många olika flaskor ska man riktigt ha?

Vi fick förresten inte enbart en ask till julklapp förra året. Vi fick också en låda, box eller korg.
Den är hopfällbar och riktigt praktisk. Och visst ser det väl ut som om den skulle vara gjord för mina stickningar, inte sant? Här kan ju mina ofärdiga projekt få vänta på sin tur. Far i huset har väl ingen som helst användning för den här, eller hur?

När vi fick lådan innehöll den bastugrejer, som den där bastutvålen på bilden. En stor och en liten handduk på man och förstås choklad.

Schhh, säg inget, men jag har fortfarande en låda med choklad kvar sedan julen... kan vara bra att ha...men det bör nog kollas när bäst före datumet är, så att vi hinner njuta av det goda medan det ännu är kurant!