fredag, december 09, 2016

Galen korv

Vad kan man göra en regndisig och dimmig torsdag i december? Jo, gör som vi, far i huset, min hulda mor och undertecknad, åk till den Galna korven i Vittis! Så gjorde vi igår.
Erkännas bör, det var nog inte enda ärendet vi hade till orten. Men det var kul att besöka den galna korven!

Lägg märke till grillspettet! Prima prydnad för kött- och korvtillverkaren Kivikylä.

Allting har en ände, men korven den har två. Här fanns dock endast en på den här galna korven.

Inuti korven handlade vi loss och sedan njöt vi en delikat lunch innan vi fortsatte till nästa anhalt, fortfarande i Vittis. 
Vi åt dock inte blommig falukorv.

En fabriksbutik av äldre modell. Här blev min mor lite småvild och satsade på 3 kilo köttfärs (malet kött säger vi i Finland). När vi kom ut i bilen ringde en man från byn och sade att han nu hade älgköttsfärs åt henne. Ack skulle vi ha vetat det, men...
Själv fuskade jag rejält och köpte färdiga köttbullar från det första stället! Ack, hur ska det sluta med julaftonsmiddagen? Det får ju inte vara nånting färdigt köpt på bordet...


Ja, det var alltså Korpelas fabriksbutik vi besökte innan vi styrde hemåt igen. Här ångrade sig mamma å det gruvligaste att hon inte hade köpt de där XXL-biffarna. Vittis är ju inte precis nästgårds från oss, så det lär nog dröja innan vi tar oss dit igen.
På hemvägen hann vi ännu med knapp nöd in via bageriet Lähimmäinen i Mäntsälä. Där köpte vi bröd. Synd att vår frys är proppfull.

Idag har jag varit till frissan för jag skall iväg på julfest igen ikväll. Idag är det stans julfest med flera hundra deltagare. Nu just känns det dessvärre inte som om jag skulle ha stor lust att gå dit, men jag ska ha med unga husbondens sambo i skjutsen till stan så... 
Dessutom är jag för en gångs skull också fin i håret, så...
Men det är halt och farligt ute, tänk om jag slinter omkull på hala skor?

Idag gjorde jag också en stor investering i mera garn, hela två nystan från den lokala affären!
Men lugn bara lugn. Det är endast 75 gram och jag behöver dem för att få färdig den svarta sjalen. En sjal som jag nu faktiskt skulle vilja sitta hemma och sticka på. Tror ni man kan ta stickningen med sig till julfesten?
Affärsinnehavarinnan gav mej förresten rådet att inte sticka av så gammalt garn, som jag hade gjort. Hon menade att det aldrig räcker till ändå. Suck! Nå jag får improvisera, så får vi se hur det går...

onsdag, december 07, 2016

En fin medalj

Igår var det alltså självständighetsdag här i vårt avlånga land. Då brukar bemärkta personer få medaljer och förtjänsttecken förlänade av presidenten. Jag vet inte så mycket om sånt där. Måste man köpa medaljen själv? Och jag vet inte heller om mottagarna blir superglada? Kanske de hellre skulle vilja ha nån sorts stipendium, det vill säga lite pengar så de kunde fortsätta med vad det nu är dom håller på med. Ja inte då bergsråden förstås. 
En del får medaljerna enbart för det att dom just är politiker. Vad deras insats då egentligen består av är jag inte heller riktigt säker på. Frågar ni mej, så är det nog på gräsrotsnivå det tyngsta arbetet utförs av vårdare, socialarbetare, poliser, brandmän osv.

Själv fick jag en medalj förra veckans fredag. Jag fick den av min chef, rektorn.

Det är en fin medalj, som jag uppskattar. Om jag nu skulle bo i Sverige kunde jag konstatera att: Jag har blivit sedd och bekräftad!
Men eftersom jag bor i Finland kan jag konstatera att min arbetsinsats uppskattas.
Nåja, det har ju märkts redan tidigare då kursdeltagarna på ett mycket synligt sätt tackat för min insats.


Medaljen har förstås en baksida...
... och den är riktigt intressant. Det här betyder att jag tillför balans i arbetsteamet och det på ett trovärdigt sätt. WOW!
Som sagt, jag uppskattar högt en sådan här medalj. Den får ju mej att jobba ännu lite hårdare.
Och lugn bara lugn, alla mina kolleger blev också premierade med medaljer. Omtänksamt av vår chef. Tack för det!

Idag har här varit elavbrott och planen var att här skulle minsann stickas och virkas under tiden. Man kan ju inte sitta framför datorn då, dammsuga, diska eller tvätta kläder.
MEN, men... all min inspiration har flugit sin kos. Jag vet inte alls vad jag skall sätta upp på stickorna nu just. Inget känns lockande. Hjäääälp! Jag behöver stickcaféet! 
Jag har bläddrat fram och tillbaka i alla mönstertidningar, som under åren har kommit ut i november eller december. Plötsligt känns modellerna alldeles för svåra eller krångliga, som om jag vare sig kan virka eller sticka längre. Suck!
Nu behöver jag inspiration, massor av inspiration. Julklappssäcken är precis tom och det är inte alls säkert att julgubben kommer och fyller den. Vi kanske inte har varit tillräckligt snälla? Och det finns så många andra som behöver klappar...

Jag fastnade till och med framför ett alldeles vanligt vantmönster. Hur sjutton ska jag veta om jag vill ha kiltumme eller något annat?
 
Jag har också testat att ta fram alla intressanta garn, klappa lite om dem, tumma på dem och försöka få fram nån vision. Vad kunde detta garn användas till? Men det är precis tomt i min skalle.
Oj nej, hur ska detta sluta? 
Inte alls bra, för vet ni vad jag gjorde idag medan elen var avstängd och jag var alldeles ensam hemma med katterna? Jo, jag tog en deckare och satte mej i stickfåtöljen och läste!!! Ack, ack och jag som ska göra av med massor av garn... Som sagt det här barkar nog rakt åt pipsvängen...


tisdag, december 06, 2016

En fin dag

Snart är den här fina dagen till ända. Jag var uppe i ottan, fick undan disken och körde sedan iväg till mina barndomstrakter där det ordnades vad annat än julbasar idag! Jag var på jakt efter både bondost och rågbröd, inlagda gurkor och semlor (frallor). Jag lyckades faktiskt få med mej hem av alla de där varorna samt några till. Jag köpte enbart ätbart och bra så!


På julbasaren fanns det mycket att köpa och många att prata med:
Så det var riktigt trevligt. Precis som det ska vara i folkvimlet. Alla hann jag dessvärre inte med. För en del blev det endast ett litet Hej.

Här fanns:
Sockor, förstås!

Och vantar!

Fina änglar

och söta tomtar!

- Kolla vad man kan göra med gamla brickor, sa stickväninnan B och gjorde mej uppmärksam på de här griffeltavlorna. Hjäälp! Har jag nu stulit en idé?

Rågbrödsbagaren, Robin Bäckman himself. 
Jag hann få ett surbröd/rågbröd, tack och lov.

Men ack, så fort det tar slut! Så är det när nånting är gott. Det försvinner med fart.
 
Medan jag var på julbasar hade far i huset ordnat lite blåvitt hos oss:
Självständighetsmiddagen, som den nyförlovade dottern bjöd på tillsammans med sin sambo/fästman, var jättegod. Rotmos, köttbullar, pepparsås och grönsallad samt lingonparfait med pepparkakor till efterrätt. Mums! Tack för det. Så skönt att bli bjuden och få lämna all disk efter sig.

Jag hann aldrig fota läckerheterna. Vår hemfärd försökte jag fånga i flykten, men inte heller det var lätt!


måndag, december 05, 2016

Namnlös julklapp

I fredags var jag iväg på en liten och trevlig julfest. Vi deltagare hade fått order om att vi skulle ha med eget dryckjom, så jag tog mej efter avslutad arbetsdag till den statliga monopolinrättningen. Där stod tre arbetare lutade över en kassa-apparat och kollade nånting. Den kvinnliga chefen försvann snabbt ur sikte alltmedan jag tog tag i den unga killen och drog honom med mej medan damen i kassan stod kvar och väntade på nästa kund.

Killen visste precis vad jag skulle ha till kvällens maträtt, Janssons frestelse. Det skulle förstås vara öl. Och inte vilken öl som helst utan Malmgårds Dinkel. Det enda han funderade på var om jag skulle behöva två eller tre flaskor öl. Två fick det bli. Det skulle nog räcka.

Men vad skulle jag ta som sällskapsdryck? Rosévin? Hmmm...
- Har ni Highland Queen, frågade jag och försökte låta extra världsvan, som om jag ofta gick där i affären och handlade.
Jadå, det fanns i whiskyhyllan. Den unga killen grabbade tag i flaskan och såg lite bekymrat på mej:
- Jag tror nog inte att du ska köpa den här.
Damen i kassan gjorde en häftig inandning och kom rusande:
- Så där får du inte säga till kunder.
- Nä nå, men...
Jag drog fort iväg från whiskyhyllan för jag insåg att jag nog inte ville ha en så stor flaska ändå.

- Har ni Juicy Drops, frågade jag förhoppningsfullt.
Jadå, vi drog iväg till en annan hylla och flaskan hamnade i min korg.
- Men vänta nu, sa den unga killen och tog upp flaskan och studerade den noggrant.
- Den här ska blandas ut med sodavatten. Den är för stark för dej.
- Men jag har inte sodavatten hemma.
- Du kan gå in i grannaffären och köpa.
- Nej, svarade jag helt förskräckt. Jag hade ju sett hur långa köer det var till kassorna och jag hade ju bråttom hem för att sen återvända till stan.
- Nå, då kan du köpa en burk Schweppes härifrån, fortsatte han.

Flaskan åkte tillbaks in i hyllan och vi drog iväg till ställningen med små behändiga flaskor. Den unga mannen bjöd ut det ena och det andra, men jag var ganska kräsen och ville inte riktigt.
- Nu vet jag, sa han och drog iväg med mej till ena väggen.
- Härifrån kan du hitta nånting och då kan du köra hem.
- Men jag har ju chaufför, sa jag smått förnärmat. Skulle jag dricka alkoholfritt då? Sällan!

Så vi gick tillbaka till ställningen med småflaskor. Och nu tog jag emot den lilla whiskyflaska, som den unga killen överräckte. Därefter tågade vi bägge nöjt iväg till kassan. Han hjälpte mej snällt att packa flaskorna i väskan sedan lutade han sig fram över rullbandet och sa:

- Det här är sen min mamma!


Att jag sedan kom hem i fredags efter att endast ha druckit den ena ölen är en helt annan historia. Nu i fredag skall jag iväg på julfest igen, så då behöver jag kanske lite drickbart med mej. Men vad skall jag dricka till julbordet? Och blir det ens traditionellt julbord? Hmmm...

I fredags fick jag en namnlös julklapp.
Och det var riktigt, riktigt roligt. Det är jättelänge sedan jag senast fått en namnlös en. Julklappar har jag ju redan hunnit få i parti och minut och nu fick jag en till.

En supersöt liten hustomte, som redan har hittat sin plats här hos oss. 

Nu är det dags för mej att tänka på refrängen och börja packa det som vi ska ha med oss imorgon till middagen. Och så behöver jag ta fram allt material, som hör ihop med kortpysslandet så unga husbonden och sambon kan invadera huset medan vi är borta.

Ha nu en riktigt skön kväll och fira Finlands 99 årsdag imorgon på ett riktigt förståndig sätt!

söndag, december 04, 2016

Julbord

Söndagskväll, andra advent och utanför husknuten viner vinden och snön virvlar omkring. Far i huset, som måste vakta på snöläget säger att det är storm, men jag som endast stod en liten stund på garageuppfarten och kollade läget är inte lika övertygad. Nog för att det nu låter ordentligt därute.
Precis nyss släckte vi de två tända ljusen och nu borde jag bestämma mej för om jag skall skapa nytt kursmaterial för Google maps inför morgondagens datakurs. Den sista för denna hösttermin. Lönar det sig att skapa något material? Sidans utseende ändrar ju ändå stup i kvarten.

Idag har jag varit iväg med min hulda moder och äldsta sonen till grannkommunen på julbord. Oj, oj, oj, så vi åt och så gott det var. Sill, rosolli, svampsallad, grönsallad + en hel massa andra sallader, supergott färskt bröd, skinka, kalkon, morotslåda, kålrotslåda, potatislåda, karelsk stek och kokt potatis. Till efterrätt: Glöggpannacotta. Mums! Precis lagom syrlig efterrätt. Proppmätta blev vi. Om du blev hungrig på julmat kan du ta dig dit i tisdag för då dukas härligheterna upp igen.

Och gissa vem, som kom på besök?

Nå, julgubben förstås! Vi hade tydligen varit snälla för han bjöd på karameller. Som ni ser så har han bytt kläder från igår! Men annars är det väl nog samma gubbe, eller hur?

Det var knappt att vi orkade ta oss från matbordet då vi hade ätit färdigt. Så mätta var vi. Men iväg måste vi ju så att andra också fick rum. Jag tog mej en avstickare till bokhandeln medan mormor och barnbarn gick in i affären.
Vantboken, som jag är på jakt efter fanns tyvärr inte där. Men en hel del andra intressanta böcker med röd lapp hittade jag. Men vet ni vad? Jo, jag köpte faktiskt inte en enda. Jag har blivit så tråkigt ordentlig. Undrar var detta skall sluta om det fortsätter så här?

I bokhandeln finns den här ljuvliga stickplatsen. Här står: "Slå dig ner för en stund. Sticka en maska, ett varv eller flera."
Tänk om alla affärer skulle vara så här fiffiga? Jag skulle besöka dem omedelbums.
Åååh, så det kliade i mina fingrar, men jag vågade inte sitta ner och börja sticka. Jag skulle garanterat ha fastnat där och vem vet hur det skulle ha gått för mina anförvanter då? De stod ju och grävde bland karamellerna då jag rusade in och försökte rädda det som räddas kunde.
Vi hade en riktigt härlig söndag ihop, mera sådant!
Tack mamma!

lördag, december 03, 2016

Brukets Jul

- Ser du månen, frågade minstingen idag då vi sent på eftermiddagen körde hemåt i min nygamla plåtlåda.
- Ja, svarade jag lyckligt och inte ont anande.
- Herreguud, människa håll ögonen på vägen, du kör ju, sa minstingen med mycket allvar i stämman.
Om det inte hade varit så att jag varit tvungen att hålla i ratten med båda händerna hade jag allt boxat honom i sidan.

Det har varit en fin dag idag, trots att jag hunnit vare sig sticka eller virka och trots att jag kom lite senare igång än vanligt. Måste bero på gårdagens julfest. Jag är ju inte van att festa ända till kl. 22 så...

Idag har jag alltså varit iväg till Strömfors Bruk där det fanns massor att se och ännu mera att köpa.

Doris Oksala stickar hela året och så kommer hon till Bruket och säljer sina alster.

Hon hade både vantar och sockor på sitt dignande bord. Önskar att jag också hade så här många färdigt stickade sockor att ge bort, men...

Jag förlorade mitt hjärta till Carlos. Han är så ullig och gullig och när han såg på mej med sina mörka varma blick... ååååh Carlos, jag kommer att drömma om dig i natt...


Carlos tycker att morötter är mums, så han kanske inte är så dyr i drift?

En sådan här krans på dörren, skulle ju inte vara så illa. Jag kom hem utan den och tänkte att i år så hänger jag nog spaden på dörren istället!

Julgubben var förstås på plats, men jag vågade inte sitta i hans knä. Tänk om jag inte har varit snäll i år?

Bruket är vackert i vinterskrud. Och vädret var perfekt med lagom kyla och snö, så det riktigt känns som om det snart kommer att bli jul.

Det här vita huset är mycket vackrare än det som finns i det stora landet i väst.

I morgon blir det nya äventyr för mamma har lovat bjuda på julbord i grannkommunen. Få se hur det slutar...

fredag, december 02, 2016

Julklappar

Det började förra veckans onsdag. 
Nej, förresten vänta nu, det började ju faktiskt redan den 4.11 då jag fick den vackra vita amaryllisen i julklapp. Den har blommat helt otroligt med långt över 30 blommor. Helt fantastisk!

Förra veckans onsdag fick jag en fin julklapp:
Senaste numret av Mästarkryss. 
Gissa vem som kommer att ägna sig åt gymnastik på högsta nivå under jullovet? 
Just precis undertecknad! :)

Unga husbonden hämtade vårt favoritgodis i lördags till lilla julen. Mums! De två sista kulorna försvann igår.

I måndags fick jag följande julklapp:
En härlig blomma, våreld?
Som små rosor och i en så vacker rosa nyans. Precis den nyans jag gillar.

Och i onsdags vet ni, då fick jag en hel papperskasse från Novita, fylld med:
Pepparkakor
 
och jästbröd.  Två börd har redan försvunnit utan att den skyldiga gått att spåra.

En påse pepparkakor har också försvunnit. Månne vi har skåpråttor?

Tack till er alla för de fina julklapparna.

Nu passar jag på att önska er alla en riktigt skön fredagskväll och ett härligt veckoslut!