måndag, februari 19, 2018

Kunglig frukost

I morse bjöd morfar i huset på kunglig frukost, nygräddade plättar. Mums!
Lyxigt värre på sportlovets första dag! Våra gäster blev glada och åt med god aptit innan de återvände hemåt via grannstaden där de träffade lilla M och hennes föräldrar.
På eftermiddagen hade vi middagsgäster för att få slut på resterna från igår. Det finns fortfarande massor av mat kvar eftersom den äldsta och den yngsta inte tog nånting med sig hem igår kväll. Morr! 
Å andra sidan, nu behöver ingen laga mat här på ett tag.

Morfar i huset har för övrigt varit duktig också på annat sätt än att steka frukostplättar. Han har fyllt och tömt diskmaskinen hela tre gånger idag. Själv har jag suttit framför datorn nästan hela dagen, men några stickade sockvarv har jag nog hunnit med.

- Du snarkar, muttrade morfar i huset i morse.
- Nähä, det gör jag int alls, försökte jag få fram med näsan täppt. Hoppas att det inte utvecklar sig till nånting värre, som gör att jag måste avstå från morgondagens roligheter.

söndag, februari 18, 2018

Söndagsmiddag

Fart och fullt ös har det varit hela söndagen idag. Det är så när man är omgiven av barnen. På förmiddagen var jag iväg med ekenäsborna till servicehuset i stan. På hemvägen var det dags för ett litet besök i mataffären. Då kläckte den nästäldsta ur sig att vi skulle fixa texmex till söndagsmiddagen. Så vi handlade ingredienser och innan vi bestämde hur mycket köttfärs vi skulle ha ringde jag min hulda moder, som i ett mycket svagt ögonblick lovade komma på på texmex-söndagsmiddag. Jag ringde också minstingen och bjöd in honom tillsammans med den nästyngsta med sambo. Borgåborna tackade nej till inbjudan, för de var trötta efter deras lördagsäventyr.

Snabbt som ögat lagade vi mat och det gick riktigt bra med tre samarbetande i köket. Den äldsta fick röja bordsytor.

H dukade fint och vårligt för tio personer. Det absolut bästa med texmex är att alla får välja vilka tillbehör de vill ha. Mums!

Min hulda moder hade hunnit steka plättar, så det blev en god efterrätt med vispad grädde och jordgubbssylt. Proppmätta blev vi alla av söndagsmiddagen.
Morfar i huset tog snällt hand om disken. Så alla hjälptes åt på bästa sätt. Kan en söndagsmiddag bli härligare?

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan.
Själv har jag sportlov, så imorgon sitter jag nog framför datorn åtminstone halva dan. Har mycket skrivarbete att göra. Men skönt ändå att få vara ledig och bestämma över sin tid.

lördag, februari 17, 2018

Mitt på blanka förmiddagen...

... sitter jag här ensam i huset. Nåja ensam och ensam, två katter har jag som sällskap innanför väggarna och utanför sitter Hacke och knackar fram larver ur stolpen.

Den äldsta och minstingen for iväg med fadern. Den äldsta skulle stanna i stan och de två övriga skulle iväg till grannstaden. Jag borde fnatta runt som ett jehu och städa innan ekenäsborna anländer. Jag borde också ta hand om det där som ligger under det skrynkliga lakanet. Jag vill ju få det färdigt nån gång och det ska ju städas bort från matbordet i alla fall så...

Men allra, allra först ska jag paketera ett litet paket. Vi ska nämligen iväg på den nästyngstas 29-årskalas. Hipp, hipp, hurra! Enligt uppgift kommer festbordet att vara dukat med bondost och hembakat bröd. Mums! Han kan han minsann.

Ha nu en riktigt skön lördag medan jag njuter av barnens med respektives sällskap.

fredag, februari 16, 2018

Nytt på stickorna

- Hur långt skaft ska jag sticka på sockorna, frågade jag min hulda moder i telefon igår.
- Det beror på om du stickar sockor eller strumpor.
- Höh!
Jag har då aldrig hört om någon sådan skillnad. Är nu inte strumpor sådana där tunnare fortbeklädnader, som man köper från affären? Och sockor är sockor, med långt eller kort skaft.
- Vänta ska jag se, fortsatte min mamma då hon märkte min förvirring. Hon grävde i sin stickkorg och hittade en socka med 14 cm långt skaft,  en annan med 15 cm och en tredje med 16 cm. Slutsats: Jag kan göra precis så långt skaft jag själv vill!

Jag lade alltså upp maskor till en ny sockstickning igår och det borde jag ju inte ha gjort, för jag har en annan sockstickning ännu på hälft.

Garnet är 7 bröders Aurora, ett garn jag inte ens visste om att jag hade. Jag har gått och suktat efter just ett sånt garn och tänkt att alla andra som får köpa nytt är lyckliga för de kan minsann skaffa sig Aurora-garn. Och tänka sig, så har jag det hela tiden i mitt lager. Måste nog börja hålla bättre koll nu! Någon som anmäler sig som frivillig garnlageroperatör? Det gäller bara att skriva in de obokförda nystanen i min Excel-tabell. Inget svårt alls, men tiden... den tiden... den tänker jag nu använda till att fortsätta på hälen på min socka med ett 17 cm långt skaft.

torsdag, februari 15, 2018

Spänningen stiger

Här i huset stiger spänningen. Nej, nej, nu talar jag inte om vinter OS. Vet inte om där är någonting spännande alls. Råkade komma mitt i en studiodiskussion idag efter skidskyttet. Där satt en manlig och en kvinnlig före detta finsk skidskytt och förklarade allting om vindar, siktande, krampande ryggmuskler och jag vet inte allt vad. Jag drabbades av oerhört stor lust att kontakta studion och morra åt dem:
- Ni var ju inte där ute i spåret.
Till all lycka konstaterade karlen att det är enkelt att sitta hemma i soffan och säga hur det ska vara. Såna här diskussioner och analyser tycker jag, förlåt mig, att är värdelösa. 

I morse innan jag körde iväg till stan för att intervjua en trevlig företagardam, så serverades jag en ishockeyanalys om hur backar och forwardsspelare borde ha utnyttjat en och annan vinkel. Suck!
Och igår natt ska ni veta, då såg jag plötsligt hur en tyngre karl lade sig raklång på en lättare dito och sen åkte de ner för en isbana i vådlig fart. Såg på något sätt onaturligt ut där de kom med fötterna före i så spända dräkter att man såg den där utbuktningen där framme serverad som på bricka. Ja, ni ser, jag koncentrerade mej stenhårt på det väsentliga, eller hur? :)
Men alltså, de kanske hade skydd för sina ömmare delar?

Apropå skidskytte ännu, har ni sett så vackra mörka ögon Olli har? Morfar i huset tycker att jag ser på helt fel saker när jag kastar ett litet getöga på tv-sporten. Men det gör inget jag fortsätter att nynna på två mörka ögon. Man blir så glad av de där värmlänningarna och kan glömma alla sportstudioanalyser.

Det som är spännande här i huset är det som finns på vårt matbord, tyvärr inget ätbart.

Utspända delar till ett stickprojekt, som borde sys ihop eller åtminstone tas bort innan veckoslutets gäster anländer. Få se om jag hinner...

Nu, nu ska jag i varje fall först ringa min hulda moder och sedan få på en maskin med tvätt och förstås sticka, sticka, sticka. Imorgon ännu undervisning och sedan, sedan sportlov!

onsdag, februari 14, 2018

Extra snäll

Här sitter jag nu i datasalen på jobbet i stan. På grund av influensa har jag fått en håltimme och har nu just inte riktigt något vettigt att göra. Jag har hunnit boka in grejer i min kalender, besvarat e-post, sett på ett sjalmönster och gått igenom veckans diverse säkerhetsvarningar. Någon som vet vad louhintahaittaohjelma heter på svenska?

Kursförberedelserna för resten av veckan gjorde jag redan i morse, så det enda vettiga är ju nu att skriva ett blogginlägg, inte sant?

Idag har jag varit lite extra snäll, för det skall man ju vara på vändagen. Jadå, jag vet att det är en fennicism, men det låter mycket bättre att säga Vändag än Alla hjärtans dag, så det så.

Så här snäll var jag med morfar i huset i morse! Hans favoritgodis och en liten fästislapp. Mera behövs nog inte. Jag hade egentligen tänkt överraska honom med varma scones, men han bakade ju så goda semlor igår att jag skippade mitt eget bakande.

Nu önskar jag er alla en RIKTIGT GLAD VÄNDAG!

tisdag, februari 13, 2018

Sjuk mage

- Va, var Inge på sticklägret från tie till sex, frågade min lillbrorsa av vår hulda moder i söndags. Mamma gav förstås ett jakande svar och berättade för brorsan att mina arbetsdagar brukar vara en till två timmar längre än det där. Han himlade sig. Men vad ingen av dem vet är att jag idag slutade tidigare och imorgon har sovmorgon, så inte blir det några överlånga dagar här inte. Och nästa vecka, då är det ju sportlov. Jihaaa. Jag har inte ens kollat vad det blir för väder, för det kvittar när man har sin stickning eller virkning.

Aj, aj, aj, det kniper i min mage och det är morfar i husets fel.

Han har bakat så goda rågsemlor, nej, alltså inte fastlagsbullar, utan frallor. Förstås måste jag ju smaka på en. Smöret smalt på den varma semlan och det var så gott, så gott, så då måste jag ju bara smaka på en till. Och sedan bara en riktigt, riktigt liten en...

Aj, aj, aj, nu har jag sjuk mage.
Men tänk om jag ännu skulle ta en liiiiten, pytteliiiten en...