fredag, augusti 26, 2016

Eftermiddagsäventyr

Idag är det fredag och det är ju vanligtvis min mammadag. Så ock idag. Vi var iväg på ett litet eftermiddagsäventyr och tog oss ända till grannstaden.

Vi började med att inta en sen lunch i det här etablissemanget.
Man kan ju inte bege sig ut på äventyr på tom mage heller. Mamma var inte alls nöjd med kåldolmarna medan min pyttipanna var riktigt god. I Ripakka serveras enkel och god husmanskost utan krusiduller. De har bland annat läckra små hembakta morotssemlor (frallor).

Efter maten blev det diskussion, skulle vi hit eller dit.
- Va ska vi dit, sa mamma om Brunbergs.
- Då köper vi bara i onödan, fortsatte hon. Och det måste jag ju hålla med om. Så vi skippade Brunbergs och skjutsade istället kattvakten till de ensamma och väntande katterna.

Sen snurrade vi lite och därefter styrdes bilnosen österut igen. I Gammelby stannade vi till i Tokmanni för jag skulle ha ett paket cornflakes. Vi kom förstås ut med en massa saker, så många saker att jag tyvärr glömde att köpa kaffefilterpåsar. Men jag dricker ju inte heller kaffe så...

De här nystanen fick jag av mamma. De är höstens 7 bröder nyhet, Polaris. Jag har länge gått till garnhyllan och klappat dem, men nu slog alltså mamma till. Observera att här endast är 100 gram/nystan.

De här två Polkka-nystanen var övergivna i köp-förmånligt-korgen. Så dem fick jag också av mamma. Både Polaris och Polkka är sockgarn, så det är ju tillåten anskaffning... ja, och om ni har något att säga, så är det här ju faktiskt en gåva. Tack mamma!
Och jag behöver kanske nytt sockgarn? Eller nääe, det behöver jag förstås inte, men en ny sockstickning måste nog snart läggas upp. En blev ju färdig förra veckan, så...
En sockstickning måste man ju alltid ha på gång, inte sant?

På hemvägen stannade vi ännu i Liljendal och mamma fick sin rökta lax och rökta skinka, som hon redan länge har längtat efter. 
Väl hemma hos henne fick jag sommarens stora idétidning, en bilaga som hon hittat i Hemmets veckotidning nr 29 från år 2015 och rivit ut åt mej. Mycket omtänksamt.

Här finns mönster till en superfin v-ringad tröja...

... och virkade blomörhängen. Precis vad jag behöver, för förra månaden köpte jag ju krokar.

Och sist, men absolut inte minst fick vi (far i huset + undertecknad) en så supergod äppelkaka, som mamma själv har bakat. Stort tack! Tänk så lyxigt jag har det!

Det enda som harmar lite nu i efterhand är att när jag kom hem och läste reklamen för Mikrokulma så stod det att de nu har fått äkta murargarn! Och kolla i så många läckra färger. Äsch, hur kunde jag nu missa det där? De stänger i söndag förrän jag hinner dit. Äsch, äsch!

MEN vet ni vad? Jo, nu skall jag berätta en mycket viktig sak: Tisdagen den 6.9 startar stickcaféet igen på Café Vaherkylä. Så alla med och sticka och virka! Ja, så säger jag som kommer att vara på jobb varje tisdag förutom just den 6.9 då jag har kvällsjobb och kan delta i stickcafét. Vilken tur att jag rörde mej på torget igår och träffade rätt personer.


torsdag, augusti 25, 2016

Marshmallow sockor

Ni tror förstås att jag bara fnattar runt i nejden och besöker en massa roligheter. Visserligen gör jag ju det, men jag stickar nog lite också. Det lilla jag nu hinner.

Förra lördagen fick jag alltså ett par knästrumpor/sockor färdiga. Det har verkligen varit ett sjå med dem. Jag började på den här stickningen 1.5 och mamma tyckte att jag nog skulle hinna få den färdig till dotterdotterns födelsedag, men pytt heller. Det gick segt och tog ända till den 20.8 innan de äntligen blev färdiga.

Modell: Stickade marshmallowsockor, modell nr 37 i Novita kevät (vår) 2015-tidningen
Garn: Novita 7 bröder Raita och Novita 7 bröder (det ljusgrå) från Novita
Åtgång: 190 g
Stickor: Nr 3

- Dom är för hårda, sockor ska vara mjuka, sa min hulda mor i lördags då jag stolt visade upp mitt alster. Hmm, jo, kanske, men dom ska ju hållas uppe...
- Det är en ganska smal fot, konstaterade å sin sida svärdottern.

Men sockorna gick precis på dotterns fot.
Och så var det liksom inte mera med den saken. Hon tog gärna emot dem då hon igår kväll var här på snabbvisit. Hon har lov att föra dem till Samaria om hon inte vill ha dem.
- Nej, nej jag använder ju sockor, sade hon.

Igår  fortsatte jag mitt lyxliv för unga husbonden anlände vid lunchtid med två nygräddade jästbröd.  Om ni tror att de tog slut idag, så tror ni alldeles rätt. Det är så gott med ugnsfärskt bröd där smöret smälter på skivan. Mums!

Idag fortsatte han att skämma bort oss för vi fick en historisk flaska öl. Ja och två kaffepaket också, men dem bryr jag mej inte om. :)
Själv var jag iväg till Lovisadagsmarknaden och träffade en massa trevliga människor, men jag hann inte få Viborgskringlor från Tyrisevä. Suck! 
Däremot kom jag hem med Lasses eldiga, så nu måste vi börja grilla korv. Ena burken ska bli julklapp, men jag säger inte åt vem.


onsdag, augusti 24, 2016

Skörd

Igår tog far i huset upp våra sista potatisar. Det känns lite konstigt. Förr var källaren full av potatis, som räckte till oss och halva släkten hela vintern. Nu har vi inte alls ett sådant potatisland. Det tog slut redan i början på 1990-talet. Lite synd. Men vi har njutit av sommarens nypotatis och det får räcka.

Han kom också in med en pytteliten tomat. En som har växt riktigt i misstag och egentligen inte borde finnas. Ack, vad god den var. Ska jag kräva att få ett växthus nästa år?

Idag har jag jobbat på distans hemifrån och på eftermiddagen har jag till och med hunnit sitta på balkongen och sticka. Tyvärr blev det en hel del fel i sjalen för jag hade inte riktigt koll på mitt räknande till tre alla gånger, så omslagen och hoptagningarna kom lite hipp som happ. Suck!

Nu är det dags för kvällste, skorpor och lite sockstickning. Tur att jag kan överge den ena stickningen till förmån för den andra.

tisdag, augusti 23, 2016

Lyxig tillvaro

Nu har dagarna igen rusat iväg med sådan fart att jag knappt hinner med. Veckoslutet var innehållsrikt och rena rama lyxen.

Det började i fredags då jag på eftermiddagen var ensam hemma. Plötsligt stod unga husbonden i köket och stekte broiler/höna/kyckling. Och vips hade han dukat bordet och fixat en ceasersallad, som var supergod med selleri och allt. Där satt vi och njöt av god mat och varandras sällskap.

Senare när äldsta sonen kom hade han med sig ett fynd från återvinningscentralen:
Boken Eldvittnet, skriven av Lars Kepler. En bok jag länge, länge velat läsa, men liksom inte kommit mej för att låna. Senast jag läste Kepler var år 2013, så det var ju verkligen på tiden. Och jo, det är en riktig bladvändare, så jag blev färdig med den redan i natt.

På fredagskvällen anlände unga husbonden tillsammans med sin sambo för att bada bastu. Dottern med sambo kom också på besök. Så det blev helt överraskande en trevlig kväll med skön samvaro.

Unga husbonden försåg oss snällt med en fredagsflaska:
Honungsöl från Stallhagens bryggeri på Åland. Så lent och gott. Och perfekt avslutning på fredagen.

På lördagen var jag tidigt uppe och igång. Körde iväg till Liljendal för där samlades en massa
trevliga motorcykelkillar. De skulle iväg på Lovisarundan 2016.

Och förstås fanns det supersnygga motorcyklar där, här en Gold Wing. Sådana skönheter har jag ju sett redan tidigare i sommar.

Från Liljendal susade jag vidare till grannkommunen och hamnade i Hindersby. Där visades en imponerande utställning på 1 102 stycken strykjärn.
Alltså tänk vad allt man kan samla på! Strykjärn! Men det var inte allt. Här fanns lite annat gammalt också.
Visst blir man lite nostalgisk av den här interiören?

Här samsas tvättbrädan med tvättmaskinen.

Utanför lutade mot väggen stod ett par skidor från förr,

lite verktyg

och gamla mjölkkannor.

På hemvägen funderade jag på om det skulle vara dags för mej att ordna en garnutställning...
När jag berättade det här hemma blev far i huset eld och lågor:
- Så får alla ta minst ett nystan med sig hem när de kommer på besök!
- Glöm det, morrade jag.

På eftermiddagen dök unga husbonden upp. Han hade med sig två ugnsvarma jästbröd.
Och de var så goda att det ena brödet försvann i ett nafs.

Unga husbonden lagade middag, porterstek med himmelskt god sås, klyftpotatis, stekta kantareller, kokta bönor och grönsallad. Så vi njöt och så gott det var. Det försvann så fort i våra magar att jag inte hann fota ens. Beklagar! Om ni aldrig har gjort porterstek, så ta och pröva på det. Det är verkligen gott.
Vi åt alltså söndagsmiddagen redan på lördag och hade min mamma med till bordet.

Söndag morgon var jag igen tidigt igång. Unga husbonden dök upp före klockan 10 med varma scones och två nybakade jästbröd. Och jo, dom tog slut igår. Det är det som är det värsta med hembakat nygräddat bröd, det tar slut så fort!

Jag körde iväg till Pernå och far i huset körde iväg norrut tillsammans med unga husbonden.
Jag var på höstmarknaden och där var massor av människor, både försäljare och presumtiva köpare. Själv skulle jag som vanligt inte ha nånting, men jag köpte ändå en blåbärsbulle (Slut), två påsar med Wilhelmina småbröd (slut) och en burk med inlagda gurkor av en liljendaldam. Man ska ju understöda närmat, inte sant?

Ett estniskt danslag, Loksa Tantsijad uppträdde.
Kolla så fina folkdräkter de har. Se på pojkarnas mönsterstickade västar. Det ni! De stackarna måste ju ha haft jättevarmt för solen gassade och det var över 20 grader.

Och så gjorde jag en medborgerlig gärning och understödde Pernå pensionärsförening genom att köpa två lotter för 2 €.

Och se på sjutton, jag vann en korg! Inte illa alls,

för här trivs min pågående sockstickning riktigt bra!

Igår blev det lite hetsigt för det var två möten tätt på varandra på förmiddagen och så ännu ett kvällsmöte på jobbet. 

Idag har jag igen varit iväg på seminarium, den här gången i grannstaden. Nu ska våra kurser bli produkter. Hmmm... Måste nog gnugga mina små grå och fundera ut en strategi. Huvudsaken att inte vi lärare plötsligt också blir produkter.
Vi bjöds på lunch på Iris. Det var jättegod sammetslen tomatsoppa och förstås bröd och grönsallad. Och till efterrätt, åh, så god jordgubbskräm med hela riktiga jordgubbar i och vaniljvisp på.
Till eftermiddagskaffet fick vi kyssar
Rena rama lyxtillvaron som jag lever i här, inte sant?

fredag, augusti 19, 2016

Önskar jag vore en...

... nä, nä inte en katt den här gången, utan en ORDENTLIG människa. Ni vet en sådan där rekorderlig husmor med förklädet runt magen, en som diskar (nåja, diskmaskinen har tydligen surrat färdigt nu!), lagar världens godaste mat (blääh, matlagning är inte min grej!), bakar allting hemma, tvättar (ja, ja, snart ska tvättmaskinen tömmas och det våta och rena och hängas upp), torkar damm och springer omkring med den sugande draken och jagar pansarvagnar. En som lappar och lagar kläderna, hinner hålla bjudningar och gå på besök hos sjuka, gamla och ensamma.

MEN se nej, ju äldre jag blir desto mera är det helt andra saker, som lockar och leder mej på avvägar från den smala stigen jag borde beträda. Pansarvagnarna kör ikapp här hos oss alltmedan jag bläddrar i mönstertidningar, går från den ena stickningen till den andra och späder på med lite virkning däremellan. Far i huset fattar inte:
- Du har ju ett eget rum.
- Jo, men... svarar jag och så finns det en projektväska med en sockstickning på gång i ena soffan i vardagsrummet. På ena soffbordet ligger en halvfärdig virkning. På bordet i "matsalen" finns det en projektväska med en sjalstickning på gång och på ytterligare ett annat ställe finns sockstickning nummer två. Och hur skulle jag kunna bära de här fram och tillbaka, till och från hobbyrummet?
Nå, nej icke då, de måste ju finnas på armlängds avstånd, inte sant? Helst vill han ju att jag sitter bredvid honom i fåtöljen i vardagsrummet och stickar medan han ser på TV. Så... ja då får han ta mina utspridda projekt också.


Det här med att ha många saker på gång leder dessvärre också till att jag inte är ordentlig och får nånting färdigt. Suck! Jag stickar lite här och lite där och så går det så lååååååååååååångsamt.
Igår försökte jag verkligen sätta lite fart under och få låååånga sockan nummer två färdig.
Men så blev det sent, ögonen och tankarna gick i kors. Plötsligt hade jag tre varv med räta kantmaskor istället för de aviga, som där borde ha varit.
Och nu är jag minsann ordentlig för nu skall de maskorna förvandlas till aviga.
- Men int ser nu nån det där, tyckte far i huset.
Nä, kanske inte, men jag vet ju och det skulle störa mej. Jag vill att båda sockorna skall vara lika. Punkt slut!

Och nu är det nog bra att jag ändå har lite ordning och reda ibland.
Nu hittade jag de här fenomenala verktygen i ett nafs precis där de skulle vara och så blev de räta maskorna aviga i ett huj. Få se om jag hinner vara så ordentlig idag att jag faktiskt får en avslutning på den här sockstickningen. Att fästa trådar en fredagskväll är nu inte riktigt högst på min önskelista idag.

Nu får ni ha ett riktigt skönt veckoslut. Själv skall jag nu vara lite lat och njuta av att vara ensam i hela huset, sätta mej ner på balkongen med något gott att dricka, kanske läsa lite och sedan sticka. 
Om nån känner för att städa så välkommen hit och jaga pansarvagnar. Jag kan betala i garn!

onsdag, augusti 17, 2016

Intuition

I dag har jag varit på seminarium. För att ta sig till föreläsningssalen fick jag först åka beställd buss från arbetsplatsen. Det var lyxigt, bekvämt och skönt. Sedan begav vi oss ut på en liten kryssning.


Föreläsningen var intressant. Den hölls av Asta Raami och härefter skall jag nog gå ännu mera på magkänslan än tidigare. Tänk att vi vet så mycket som vi inte vet att vi vet!

Lunchen intogs på Panimo. Förrätten bestod av grillad getost på salladsbädd. Och jo, jo, jag vet att det borde stå chévre, men det är ju getost, så det så! Och jag är ju en lanttis så jag sparar finliret. Gott var det i alla fall.

Huvudrätten var havslax. Gott det med och säkert hälsosamt? Men för stor portion för mej. Efterrätten var lite mera prosaisk; en kopp te och en liten Fazer chokladpralin.

Sveaborg är en fästning och ett världsarv. Här kan du höra historiens vingslag. Augustin Ehrensvärd påbörjade bygget av Sveaborg år 1749. Man kan också spekulera i hur det skulle ha gått om Cronstedt inte hade kapitulerat och övergett fästningen. Skulle alla då idag prata svenska i Finland och vi skulle vara en del av Sverige? Hur tror ni det skulle vara? Kunde vi ha undvikit att bli anfallna av ryssarna under andra världskriget? Hur skulle det ha gått med den finska folksjälen? Alla visor i moll? Bastun?
En hisnande tanke, som öppnar spännande perspektiv, inte sant?

Ön är full av turister och grupper av alla de sorter. Intressant med många olika språk.
Det första turisterna fotade när de stigit av färjan var det här fartyget. Och då måste ju jag också ta ett foto, för inte vill jag vara sämre än en japansk turist inte! ja, och så vet ni väl att mitt hjärta klappar lite extra för en grönklädd man!

Medan de andra gick omkring på ön under ledning av en guide, besökte jag lite museer och gallerier för att sedan sätta mej på en bänk vid stranden och sticka lite.
Jag hade sällskap av en måsunge, som då och då pep till lite grann. Undrar om föräldrarna ännu tar hand om den eller om den skall klara att fånga sin mat helt på egen hand.

Klockan 16 skulle vi vara tillbaks på fastlandet så det var bara att vinka Hej, hej till Sveaborg och bege sig ut på en liten kryssning igen. I det där rosa huset finns förresten Panimo restaurangen där vi åt.

Så här långt kom jag på min socka. Jag stickade halva skaftet och hälen idag. Det löpte bra. På hemvägen orkade jag inte sticka i bussen. Jag var alldeles för trött. Sjöluften tar på ska ni veta!


tisdag, augusti 16, 2016

En regnig tisdagskväll

- Kom hit om en timme, då är det färdigt, sa min mamma idag då vi talades vid i telefon på eftermiddagen. Sagt och gjort. En timme senare satt jag i hennes kök med sjalstickningen i högsta hugg.

Mamma stickade också. Hon har börjat på ett nytt sockskaft.

Och så bjöd hon på...

... plättar. Så här såg det ut när äldsta sonen och jag anlände. När ytterligare unga husbonden med sambo kom på besök, så hade plötsligt alla plättar försvunnit. Mums!

Ingen fara dock, för unga husbonden gav hembakade semlor (frallor) åt mej. Mums det med!
Att sådant en regnig tisdagskväll här på dessa breddgrader.