torsdag, juli 06, 2017

Hedersuppdrag

- Nej, vi kan inte fara dit, sa morfar i huset helt förskräckt igår.
- Varför inte det? Vi är ju båda lediga.
- Men tänk nu...
- På vad då?
- Men int kan vi ta hand om babyn.
- Varför inte? Vi har ju klarat av fem stycken tidigare.
- Men tänk om hon börjar skrika.
- Då tar vi upp henne och tröstar henne. Om det behövs så byter vi fast blöjor på henne. Minns du inte att vi lovade ställa upp?
Morfar i huset stönar och inser att han igen är överlistad av kvinnor. Stackarn!

Vi fick alltså hedersuppdraget att se efter barnbarnet idag, medan pappan var på jobb och mamman gjorde en blixträd till affären.
Vi körde via torget i stan och bunkrade upp för en god och fräsch lunch med nypotatis, dill, gula tomater, ärter, sallad, gurka och rökt sik. Till efterrätt inhemska jordgubbar. Hälsosamt så det förslår och ack så gott! Härligt när man får hela lunchen från torget.

Och hur gick det då, undrar ni kanske. Jo, den lilla raringen sov hela tiden medan morfar och mormor barnvaktade. Mormor var förstås tvungen att sitta och titta på det sovande barnbarnet. Den lilla gör så härliga miner. Till all tur hade mamman hunnit hem då det började spraka i den lilla bakändan!

Vi åt lunch tillsammans och efter det slet vi oss motvilligt därifrån. Så underbart att få ha den lilla famnen igen. Hon är så sööööt, riktigt superduper sööööt!

Katten Milton var mera intresserad av den tomma torgpåsen än av något annat. Vår kameraväska var också intressant för den doftade Lurvinge och Tufsen.

Mycket mera skulle kunna sägas om vårt första barnvaktsuppdrag, ett riktigt hedersuppdrag, men konstaterar i korthet att det gick riktigt bra och gav mersmak.
Och nu, nu hinner jag inte skriva mera, för morfar i huset steker plättar (pannkakor i Sverige), så nu blir det kvällsmål!

3 kommentarer:

Anonym sa...



Aj aj ändå att sitta och titta på sovande barnbarn, världens bästa yrke - det kan man göra i timtal - jag har nu inget alldeles eget men ett halvt-eget. Man måste ta i akt att man inte tittar lilla raringen vaken - det kan ju hända - de känner sådant på sej.
Då hade ni verkligen hedersuppdrag, som kommer att återkomma!

Inge Ekholm sa...

Jo, du har alldeles rätt. Nu börjar jag också inse att man borde vara pensionär och ha mera tid. Åtminstone inbillar jag mej att man har mera tid som pensionär, ändå är de flesta pensionärer jag känner så i farten att de inte hinner sitta i gungstolen och njuta...

Anonym sa...

...var vi nu här med att inte titta raringen vaken...
Det var så att när vår raring (nu 4)ganska tidigt redan övernattade hos oss (mamman slutade amma ganska tidigt) så var det JAG som var 10nde minut smög mej andlös upp till sovrummet (jag glömde faktiskt andas) och bara tittade tittade och njööööt.
Det var härliga tider. Och om natten smög jag mej ur sängen o bara tittade...
Nu naturligtvis samma sak men han övernattar inte mera så ofta här.