torsdag, juli 13, 2017

Koppar, koppar, koppar

Från bilar till kaffekoppar. Ja, som ni hör så är det omväxlande liv jag lever.
I söndags var jag alltså iväg till Wårkulla hembygdsmuseum och såg på utställningen Kaffekoppar i 100 år.

Och här finns minsann kaffekoppar av alla de sorter. Mest Arabia förstås. Den äldsta kaffekoppen är från år 1917, dvs lika gammal som Finlands självständighet.

Jag har ingen aning om vad alla de här kaffekopparna heter. Den i mitten här längst nere i kanten heter i varje fall Hängbjörk om jag minns rätt. Det är Christine Slätis, som har samlat kopparna och som vänligt har lånat ut 130 av sina koppar till den här fina utställningen. Hon har ungefär hälften koppar till där hemma. Koppar, som inte fick plats här.

Ser ni Vuokko gräddflaskan där i bakgrunden? Minns ni den?

Christine har fått marthakaffekopparna som tack för att hon varit och berättat om sin samling. Och ser ni den stora kaffepannan? Förr i världen kokade man kaffet i sådana pannor. Det var alltså före kaffebryggarens tid. Nuförtiden har man ju maskiner som ser ut som om de kommer från yttre rymden och så åstadkommer de en ynka liten kopp espresso. Ja, ja, annat var det förr.

Min favoritkopp är den här Emilia. Det är en serie, som tillverkades på 1950- och 60-talet. Det är Raija Uosikkinen, som har designat den och den är så full av härliga detaljer. Den är inte precis vanlig och jag har sett olika delar endast en gång på en loppis och då var priset skyhögt trots att delarna var alldeles kantstötta och fulla av sprickor. Jag tror bestämt att man borde åka över till det västra grannlandet för där förstår dom sig inte på Arabia. Eller vad säger ni om Jenny Dåverhög från Kristinehamn, som hittade en Emiliakopp för 10 kronor på ett loppis!!! Suck! 
Här i Finland säljs Emilia på auktioner och priset är därefter. Men kanske jag ändå skall ströva omkring på loppis idag efter mötet i stan? Jag är egentligen på jakt efter tidningsmappar till mina högar, men inte skulle det ju vara fy skam med lite Emilia. Men jag får säga som Christine sade i söndags: "Det måste vara ett fyndpris, om det är dyrt köper jag inte".

På utställningen fanns också annat kafferelaterat, här är gamla kaffeburkar...

... och här lite kaffekvarnar...

... och här en till.

I de här rostades kaffet förr i tiden.

Förr fanns det samlarkort i kaffepaketen. Det handlade bland annat om bilar och andra fordon, flygplan samt trafikmärken. De finns också utställda i Wårkulla.

Minns ni kaffepannsmössan? Här är två exempel på sådana och lite grytlappar att ta modell från.

Utställningen är öppen alla söndagar i juli, det vill säga den 16:e, 23:e och 30:e mellan klockan 12 - 15. Adressen till Wårkulla är: Andersbyvägen 1. Det lönar sig absolut att se på den här fina utställningen.
Och nej, jag är INTE mutad av Liljendal hembygdsförening om ni nu tror det! :) Jag tycker att utställningen är så intressant att det helt enkelt lönar sig att göra en liten utflykt till Wårkulla. Om det är nån, som inte vågar åka dit alldeles ensam, så kan jag nog tänka mej att följa med som sällskap någon söndag.

Jag träffade också Tilda livslevande på Wårkulla i söndags. Kul. Hon höll på med en så fin sockstickning i ett mönster, som hon hade hittat på Pinterest. Och det är nog ett ställe, som jag överhuvudtaget inte ska befinna mej på. Där finns alldeles för många inspirerande mönster för att jag skall må bra.

Nu måste jag småningom dra iväg till stan på möte...

 

4 kommentarer:

tilda sa...

Tack för gratisreklam!H. Tilda som är inblandad i Hembygdsföreningen

Inge Ekholm sa...

Håll till godo!
Utställningen är så fin att jag verkligen hoppas att många hittar till Wårkulla.

Anonym sa...

Så fina koppar och kannor och pannor, man blir alldeles nostalgisk. Jag kommer inte att kasta bort mina Arabior... samma det hur mycket utrymme de behöver. De hålls kvar här!

Inge Ekholm sa...

Ett verkligt klokt beslut! Man borde också förstå att samla på tomma burkar, askar och förpackningar för efter 50 år är de kanske också värdefulla?